anledning att tänka till lite extra!

Dagens ämne när H höll i gudstjänsten var "fördömande". Hon pratade länge och innerligt om hur lätt det är att döma andra människor, enbart utifrån sig själv och sina tankar, förmågor och åsikter.Det som går lekande lätt för en person kan ta hela arbetsdagen i anspråk för en annan. Hon använde sig av uttrycken om att "efter sig själv dömer man andra", hur lätt det är att se flisan i den andres öga, men inte bjälken i sitt eget, om hur mycket lättare livet skulle vara om man istället för att omedelbart se till det negativa istället hjälpte till att bära varandras bördor.

Lätt bibelsprängt blir det här i dag, men man behöver inte vara religiös för att ta till sig budskapet om att inte fördöma, att inte döma hunden efter håren och alla de där andra klyschorna vi använder i stort sett varje vecka, men utan att egentligen se till dess djupare innebörd. För visst är det så - speciellt om man varit med om en trängd situation som man inte riktigt vet hur man ska hantera - att det är betydligt enklare att stjälpa skuld och ansvar på den andre och självrättfärdigande påstå att man själv minsann inte har del i det som hänt/ händer? 

"Om du bara inte" påstås vara ett av de mest använda uttrycken i en relation som börjar knaka i fogarna, och om jag tittar bakåt i backspeglen några år så är jag beredd att instämma. Det blev en hel del anklagelser under åren och prästens ord vid vigselceromonin som var just "bär varandras bördor" kändes till sist oerhört avlägsna. Det är aldrig ens fel att två träter, men som sagt, det är så oerhört mycket lättare att fördela skuldbördan för det inträffade på någon annans axlar. Hur man mår inom sig vid ett sådant beteende är ju en helt annan fråga.........

Ett annat bibelcitat är ju "Den som är utan skuld må kasta första stenen" och det är också något många av oss inte alls klarar av att leva efter. Ofta, ofta får man höra hur det tisslas och tasslas om än det ena, än det andra och först i efterhand kan man komma att inse att för det första handlar det för det mesta om hörsägen, vilket inte innebär 100%ig trovärdighet, för det andra kan man hjälpa till att skapa en höna av en fjäder...och för det tredje...har jag själv aldrig varit i en liknande situation?

Jag hann tänka mycket, mycket idag.........

*tänker fortfarande*

vad jag har sovit dåligt inatt - drömt obehagligt har jag gjort och vaknat massa gånger av att jag frusit som en hund, men varit för trött för att stiga upp och hämta en filt =( Resultatet är nån underlig huvudvärk som drar sig ner i nacke och axlar samtidigt som skallen känns bomullsfylld.....

Trots detta tog jag mig samman en aning och sorterade tvätten från min hysteriskt underhållande fredagskväll, rensade i badrummet - vilket gav en halv kasse med tomma flaskor och burkar, begagnade tops, bomullspads och rakblad, en väldigt sjangserad tandborste och NATURLIGTVIS var inte något av detta mitt utan Ängelens! *visslar nonchalant och ser oskyldig ut*

Efter detta smått hysteriska energiutbrott tog jag min nyinköpta fotbadsbalja och parkerade mig i soffan med en av de böcker jag köpte en kasse av för en tia på en Kupanbutik under min långhelg för ett tag sedan. Mmm...behagligt! Mina stackars tassar mår alls inte bra i jobbeskorna, trots både stålhätta och spiktrampskydd? Jag börjar misstänka att man kanske lagt mer krut på säkerheten än på bekvämligeheten....mina fötter, som burit mig troget i så många år, utan att slå tillbaka med varken hallux valgus, fotvårtor, svamp, valkar och med bara nåt enstaka skavsår då och då lider faktiskt! Och när de lider, så lider jag med dem!

Så det blev en timme i blöt, med fotsalt och en hederlig gammal pimpsten för att fila ner de läskiga förhårdnader som uppstått på mina stortår, följt av nagelvård och hudkräm. Det är inte ofta jag "tar hand" om mig själv på det sättet och jag inser att jag borde göra det oftare, för det var verkligen behagligt! Nu fattas det bara någon som kan ge mig fotmassage också - E lovade handmassage nästa gång vi ses, undrar om fötterna kan få en omgång då med? *L* Nåväl, nu är mina fötter lena som barnrumpor igen *inbillar mig* och redo för de där klumparna som kallas arbetsskor på tisdag igen.

Japp, inte förrän på tisdag, eftersom jag jobbar imorgon igen - men då med "inre tjänst" (= privata kläder) och därmed är ledig på måndag. Då...då...då ska det planteras igen! Jag tog en sväng hos kollegorna här i församlingen och såg att de var så gott som klara med sin plantering av drygt dubbelt så många gravar som vi (jag) har hand om...kan det kanske bero på att deras arbetsgivare så framsynt installerat konstbevattning redan för 10 år sedan så de slipper lägga åttatimmarspass på att enbart gå och vattna? *mutter*

Nu ska jag banne mig väcka Ängelen - det är inte rättvist att hon kan sova så länge medan jag sitter här och är så trött! Dessutom är inte de tidiga morgnarna slut för henne riktigt ännu  - hela nästa vecka ska hon gå på "Rockskola" för sin musiklärare och få fördjupa sig i att spela den där basen som hon drömmer så hett om att få. Om jag hade pengar........

är rätt melankoliska på det stora hela, samtidigt som de kan vara lätt tragikomiska. Hela tjocka släkten samlas i kyrkan för att höra lille Kalle spela "Den blomstertid" på blockflöjt, och vetskapen om att hela släkten är där gör lille Kalle så nervös att det istället låter som om han spelar "House of the rising sun" - i moll! =(

Skolavslutningar markerar slutet på en tid - hence the melancoly - och idag har jag avverkat två. En på jobbet, med de "små" barnen - Fsk till 6:an, med ungar med ben fulla med spring i ljusa sommarkläder, traditionell höskrindsåkning för sexorna som nu är stora och ska byta skola till hösten, gnisslande instrument och trummande otåliga fötter mot kyrkans stengolv. Den andra var Ängelens, hon går ut åttan och sjöng på avslutningen - inte helt klockrent hela tiden, men GUD så modigt att gå upp och sjunga till enbart en akustisk gitarr för hela sjuan, åttan och deras närmast sörjande släktingar! *stolt mamma*

Betygen var väl inte heller helt klockrena - IG i geografi och gympa. Men hon är väl inte för intet sin mors dotter? ;-) I år var alla basämnena godkända, och det är ett stort lyft och tillika ett egoboost - nu VET hon att hon kan, det finns på papper! Jag har köpt svenska jordgubbar för att fira att nu är det officiellt sommar - jag har provsmakat ett par och de var goda, jag måste passa mig för att provsmaka ännu fler för vem vet, kanske, kanske är det nån av mina ungar som har tid att hälsa på en stund framåt kvällen. Egotrippad som jag är så hoppas jag inte det, för då blir det fler jordisar till mig! *ASG*

Vattenmelon, honungsmelon och jordgubbar blir en fantastisk lunch tillsammans med lite vaniljyoghurt. Jag längtar tills det blir lite billigare med dessa läckerheter, då ska jag frossssssssssssssa ordentligt!! *går och provsmakar en jordgubbe till*

Antagligen är jag förr gammal för sånt här men jag kanintekanintekaninte låta bli........*S*

(Ja, det står kaninte, det bryggs på gammalt skinn från kaninöron och en och annan liten lort) <----------------- *dumheter*

SÅ FORT DU LÄST DETTA HAR DU BLIVIT UTMANAD!

Regler: Du måste svara på alla frågor och sen utmana alla som läser detta.

Dig:

1. Hur lång är du? - 167.5

2. Vad vill du bli när du bli stor? - Lite mindre?

3. Vad pluggar du ? - Pluggar? Nä, betalar studieskulder!

4. Har du långt hår? - Nope, inte nånstans...

5. Vilken hårfärg har du? - Mörkbrunt med svarta toppar kanske?

6. Sminkar du dig? - Hela dan, varje dag i Göteborg heter alla Glenn...

7. Har du haft sex senaste månaden? - Nä, men sju!

9. Vad har du för färg på dina underkläder just nu? Som alltid svarta..

10. Har du kysst någon idag? - Nope, inte ens min grodprins!

Familj:

1. Bor dina föräldrar ihop? - Jodå, de delar hus

2. Vem är bäst, mamma eller pappa? - Ouch...ärligt: pappa!!

3. Hur många syskon har du? - En stora-syster

4. Vad är det senaste du sa till din mamma? - Hejdå

5. Hur många ställen har du bott på? - 12

6. Vem i din familj stör du dig mest på? - Vågar jag inte säga....

7. Vilken familjemedlem är snällast? - Kor är snälla.....

8. När hittade du senast på något tillsammans med ett syskon? -

Länge sedan min stora-syster hade tid med mig =(

Kompisar:

1. När var du senast med nån kompis? - I tisdags, på studentfest hos min son

2. Vem sov du hos senast av dina kompisar? - Hos J

3. Vem har du varit kompis med längst? - Katarina

4. Vem känner dig bäst? - Å skulle jag tro, i den mån jag släpper in någon alls

5. Känner du dig tvingad till att umgås med vissa kompisar? - Sånt har jag slutat med!

Kläder:

1. Vad har du på dig nu? - Fortfarande jobbekläder minus 2kilosbyxorna

2. Har du bytt om idag? - Nope, tyvärr inte!

3. Favorittröja? - Är inte så mycket för tröjor faktiskt...

4. Klädesplagget på andra könet? - Hyfsad skjorta? Åsså byxor typ!

5. Har du gett bort kläder någon gång? - Mmm..till ungarna :(

6. Har du ångrat ett klädköp nån gång? - Alldeles för ofta "den ska jag ha "sen"

7. Vad använder du för skor? - Där är jag kräsen, helst mina "nassekängor"!

Å nyfiken som jag är undrar jag såklart vart fråga 8 under "Dig " tog vägen - försvann i deklarationen kanske?

Näfan - gonatt på er!

Ovanligt va? ;-)

Jomen, jag tänkte på att nu börjar det......tjatet om "vad ska du göra?" Först och främst på skolavslutningskvällen, sen kommer midsommar, sen kommer sommarlov/semester med en ändlös räcka dagar man ska fylla med SKOJ!! För SKOJ ska man ha, så mycket som möjligt.....eller?

Jag personligen har ju inte så stor anledning att fira skolavslutning, men Ängelen är dyster ikväll. Hon har hamnat utanför - igen! De fyra tjejer hon umgåtts mest med har tydligen bestämt att "fem är en crowd" och lämnar henne utanför när de ska ha grillkväll hemma hos T. Schysst. Ändå passar det jättebra för E att sova här inatt så att hon ska slippa ta den tidiga bussen till skolan imorgon. *suck* Tjejer och deras manipulationer - och inte växer de ifrån det heller!

Och sen kommer midsommar - komplicerat, för det är ju amatörernas afton #2. På midsommar MÅSTE man hygga sig, och helst supa till det rejält, gammal som ung! Jag har fått besked från exet att det är jag som "ska ha" Ängelen, eftersom han "hade" henne förra midsommar......trots att det är hans helg enligt schema, trots att vi efter många upprörda diskussioner med Ängelen envist hävdat att MAN BYTER INTE så föredrar han att åka till "till-och-frånkvinnan" utanför Gbg och dit vill inte Ängelen följa med. Att ändra sina planer och anpassa sig efter henne finns uppenbarligen inte på hans karta så alltså dumpas hon på mig.....Jag har gjort vad jag kan för att få henne att känna att jag VILL ha henne här, att hon är önskad och välkommen, MEN att jag skulle vilja veta lite om hennes planer för att själv kunna planera min midsommar.....

Hon har inga planer - alltså har inte jag det heller. Jag kan leva med det, jag har upplevt 40 midsomrar i mitt liv och är fast förvissad om att det kommer att bli flera, att vara hemma en av dem dör jag alls inte av - tvärtom! Men Ängelen-  som dagligen får höra talas om kompisarnas Ölandsresor, Halmstadsresor, fester hit och dit mm mm utan att vara inbjuden nånstans - hon lider! Vilket innebär att jag lider med henne och av hela mitt hjärta önskar att jag kunde erbjuda henne ett trivsamt firande, nåt som vore kul för oss båda två?

Och sen kommer "bara" resten av sommaren, med havsresor och campingsemetrar, utflykter till sevärdheter och nöjesparker för kompisarna. Jag ska jobba hela sommaren, min bil tar mig exakt dit jag måste komma och knappt en milimeter längre, kassan är skral, orken är banne mig ännu skralare och (nästan) för första gången önskar jag att jag kunde ge mina ungar lite mer än vad jag kan. Blygsamma ekonomiska omständigheter har jag alltid levt under, som Å brukar säga: "Du och jag är inte sådana som är gjorda för att bli rika" och det har alltid funkat. Inte varit jättejättekul, men funkat. Det gör det inte längre. Pengar är inte allt, men väldigt mycket hänger på att man har pengar!

Min "sommarpresent" till Ängelen lär få bli ett säsongskort till badet, kanske en peng till moppebensin så hon kan åka till de kompisar som till äventyrs är hemma på lovet och inte med husvagnen/i sommarstugan/i utlandet eller gör vad nu folk gör på sommaren? SKOJ verkar de ha ialla fall, och precis som för trettio år sedan ska det sen skrivas uppsats i skolan om "Mitt sommarlov" och liksom sin mor före henne lär min Ängel få skriva om enstaka dagsutflykter. Inte för att de är att förakta, tvärtom, men när det ska skrytas av med vem som gjort mest och haft roligast så står de sig inte så värst i konkurrensen bland tonåringarna?

Så där - nu har jag tänkt färdigt - positivt så här på kvällskvisten, inte sant! ;-) och jo, jag VET att det finns de som har det svårare, men det blir ju inte jag så värst glad åt........inte gläds jag åt andras elände?

Jo, det verkar vara där jag ska befinna mig - det är ju dags nu igen =( Något förundrade blickar får jag från folk när jag kryper omkring på kyrkogården med en planteringsspade i högsta hugg.......men jag har funnit att det är betydligt enklare att förflytta sig på så vis än att envisas med att ställa sig upp mellan varje planteringsställe, och min vana trogen låter jag folk tycka vad de vill!

Idag har jag roat mig med att pynta kyrkan med blommor och grönt inför morgondagens skolavslutning, jag blir nästintill nostalgisk när jag gör det eftersom jag nuförtiden är bannlyst från alla avslutningar. Fast Ängelen kommer inte att märka att jag är där imorgon, jag kan ju bara inte missa när hon ska sjunga offentligt! Om jag gömmer mig bakom min kollega M vid hans mixerbord så kommer ingen att se mig, kanske kan jag tillochmed intaga min lunch där, eftersom det är på den jag får flytta och förflytta mig - för så envis är jag..

Envisas med att hoppas på nattligt regn gör jag också, jag vaknade i morse av ett slagregn så kraftigt att det trummade på bilarna som står parkerade på gatan med stopp- och parkeringsförbud (?) men det var bara en sån där snabbt övergående skur som egentligen inte går ner i marken utan bara rinner ut i dagvattenbrunnarna. Det har åskat i krokarna med, men inte så att det lämnade något avtryck hos oss inte - fem ENORMA droppar regn föll på min vindruta när jag körde hem, sen blev det inte mer.

Tröttheten fortsättar - jag är så trött när jag stiger upp på morgnarna att jag har fysiskt ont i kroppen, riktigt illamåendeont och hade jag haft fem spänn över så hade jag gladeligen betalat dem för att få gå och sova igen! Sen går det som väl är snabbt över och jag jobbar på riktigt duktigt under dagen, men jag ska inte sticka under stol med att jag längtar till helgerna - inte för att få "hitta på skoj" - utan för att då får jag sovmorgon! Visst är jag trist*L* Herr R och jag var förresten på lika underbart mogonhumör båda två idag. Han eftersom han får lida sviterna efter sin minisemester då han tillsammans med exet och deras tvillingar åkte för att hälsa på äldsta dottern som jobbar utomlands (det visade sig att nuvarande frun tydligen inte uppskattade resan lika mycket som de resande) och jag, där för att jag är just jag, tjurig och jävlig, och speciellt på morgnarna!

Och matchmakingen fortsätter........idag kom det två herrar med ett knippe nyslipade gravstenar, men si dem VÄGRADE jag gå och hälsa på, just av den enda anledningen att jag inte vill bli matchmakad *muttrar*. Dessutom blev jag jämförd med en ko idag.........av vårt skyddsombud, som frågade om jag for illa av knotten, och när jag svarade ja så sa han att "Knott KAN vara en anledning att ställa in arbetet, de tar ju lätt död på en ko....." Tack för jämförelsen sa jag, och då försökte han ställa det till rätta å det mest patetiska sätt...aja, jag är en kossa, jag vet och det är som det är med den saken!

Nu ska jag nog gå och kossa mig lite i diskhon, jag lär inte få rum att bada i den men doppa klövarna och blöta ner den yttersta av mina magar ska jag iallafall göra....

tenderar tv:n att fungera som ett alldeles ypperligt sömnpiller för mig....

Dagen på jobbet var visserligen rätt slitsam; jag gräver upp, gräver om, gödslar, vattnar, gräver om, vattnar och gräver om och vattnar ytterligare en gång innan det är dags att plantera igen och vad planterar jag? Jo, bland annat två av de allra fulaste blommor jag vet: isbegonior och tagetes, fast de vägs upp av de småblommiga petuniorna i två flammande rosa nyanser =)

De jäkla isbegoniorna tål ju fan inte att ta i och tagetesen stinker, dessutom är de eftertraktad snigelföda båda två - men att plantera enbart silverek hade ju sett rätt trist ut?* vräker ut snigelgift*

Men inte var det så slitsamt att det fanns anledning att totalkrascha i soffan vid 17-tiden och sova i två timmar i en position så vidunderlig att det känns som om jag haft huvudet vridet bak och fram? Gissningsvis var det tydligen mer anspänning än vad jag erkände för mig själv att socialisera igår.....hårt att erkänna, men det var väl inte precis "till- och-frånkvinnan" i sig som fick mig att känna det så, utan snarare det faktum att jag befann mig i periferin - allting flöt på även utan mig? Till viss del i alla fall *ler lite överlägset* för utan mig hade det ju inte ens funnits nån student att fira!

Nu har jag ialla fall nannat gott till ett av mina forna favoritprogram - det på en av betalkanalerna där man visar filmklipp av folk som slår sig, faller, blir skrämda och på andra sätt blir bortgjorda *ler lömskt* Sånt bara älskar jag att se på och skratta gott åt...så länge det inte händer mig är det humor på hög nivå, men nu lyckas jag alltså somna ifrån till och med det!? Det känns som om den del av hjärnan som inte skrumpnat och torkat ihop av solen har blåst ut genom öronen de senaste dagarna.....verksamheten ligger på närmare noll och jag är glad att jag beslutat mig för att rensa en aning på det jag haft att fundera på på senare tid......på sätt och vis.

Nu får saker och ting mest bara rulla på, på fredag har vi sista skolavslutningen för terminen, Ängelen ska sjunga "CurlySue" i kyrkan och efter det blir det om inte lungt, så ialla fall lite färre tvingande saker att komma ihåg, som läxor, matsäckar, gympakläder osv osv......Sommarlov - det är nästan så att jag skulle kunna tänka mig att bli lärare bara för den sakens skull *L* Om jag slapp ungarna vill säga.....kan man inte få ha ett ämne på Universitetsnivå som heter "Livserfarenhet" och så kan jag vara ett varnande exempel?

Nä, möbla om inne hos Ängelen är det som står på schemat nu, hon har fått morfars gamla dator, A&A:s gamla router och pappas gamla nätverkskabel så snart, snart kan vi näta samtidigt! *gör vågen*

Han är årets snyggaste, bästaste och finaste student - no doubt, och jag är förmodligen inte den enda mamma som känner så om sitt barn i de här dagarna!! Men den här är min, och i grafitgrå kostym med syrenlila skjorta till sin mörka hy och hår hade jag banne mig kunnat sälja honom som gigolo på stående fot (om jag velat honom så illa*S*)

Av en annan mamma vars son går i samma klass fick jag frågan "Hur känns det att ha så stora barn att de tar studenten?" "Underbart" svarade jag "Hur känns det själv, med tanke på att det är din MINSTE som tar studenten idag?" Ni ser - jag kan fan inte öppna truten innan grodorna börjar hoppa ut, fast det var inte så illa ment som det lät......Annars var det faktiskt en lätt surrealistisk upplevelse - att möta exet, hans "till-och-frånkvinna" + hennes yngste son, exsvärfar och hans sedan förra veckan nya kvinna(?) på en skolgård i stormen. Alla uppklädda till tänderna, med diverse pynt och pyngel att hänga om P19:s hals. Smått inspirerad igår köpte jag faktiskt ett verktygskit för småttingar i plast och trädde på snöre istf de sedvanliga blommorna och champagnen och det tyckte jag var rätt kul......

Snyggostudenten och hans kompis åkte Mustang till byhålan, efter varv på varv på varv på varv runt i stan, skrålande och skålande - vilket innebar att hans nervösa pappa höll på att dö av hunger, hans farfar tyckte att det var "ohyfsat att nonchalera sina gäster" medan vi andra mest hoppades att han hade JÄVLIGT kul under tiden!! Mest lyckat av allt var ju att lagom tills folk började droppa in så gick strömmen i byhåla (jag nämnde ju att det blåste - då går ALLTID strömmen) och tur i oturen var ju att det var kall mat som serverades.....GOD mat, pajer, kyckling och potatissallad =)

Jag hade redan innan beslutat mig för att vara en gäst, som vilken gäst som helst i exets hem, erbjuda mig att göra det där som vilken gäst som helst erbjuder sig att göra - eftersom jag VET att hon är väldigt svartsjuk och possesiv så ville jag verkligen visa att jag backar undan.....men det är svårt. Tex när en av P19:s kompisar kommer och frågar mig efter ljus att tända och ha inne på den mörklagda toan.......tex när en annan kommer och säger till mig att hennes pappa som har reservagreggat för strömmen ringer och undrar om vi vill att han ska brygga lite kaffe åt oss.....tex när flickvännens föräldrar hellre pratar med mig än henne....tex när maten är undanplockad och det kommer nya gäster (mina vänner) och hon står ute och röker....osv osv.....och varje gång försökte jag vänligt och väldigt diskret hänvisa till henne. Tyvärr såg hon purknare och purknare ut för varje gång det hände att någon (fortfarande) såg mig som "husets fru" och det var ingen varken enkel eller trevlig situation!

Därför valde jag att ge mig iväg relativt tidigt, förebärande en tjurig Ängel och en tidig morgon imorgon, trots att många satt kvar, att några ens inte kommit, och att jag egentligen gärna hade stannat ett tag till. Men P19 var nöjd och glad, kalaset blev inte så hemskt som han väntat, han var social och pratsam och fick fler gäster än vad han kanske vågat hoppas på - så jag kände att jag med varm hand kunde överlämna honom till hans kompisar efter att ha pussat massor och viskat "Mamma älskar dig" i hans öra.....

Men jag är nöjd - one down and two to go! *L* Tur att det är ett par år till näste snyggoson ska klä sig i kosym och mössa och komma utrusande under jubel......

Jo, den här är bara, bara till dig:

"Små barn, små bekymmer - stora barn, stora bekymmer!"

 Den har du aldrig hört förut va? ;-) Jag HATADE när folk sa det när mina barn var små, men nåt visst är det med det uttrycket...Nu är det dags att tackla ner det yngsta (men inte mest lätthanterliga) barnet i sängen så vi kan slutspurta mot skolavslutningen...och jag kan ta itu med planteringen av sommarblomster på över 300 gravar...lite underligt känns det att rycka upp de penseér jag satte i april för att ersätta dem nu när de tagit sig rejält efter torka och snigelangrepp...men,men - det är inte jag som betalar ;-)