att jag HATAR att betala räkningar - så till dem milda grad att jag fullständigt trängt bort att de finns! Alltså, jag är väl knappast ensam om att ogilla det, men mina känslor är så starka att jag de facto får ångest när jag tänker på att logga in på Internetbanken och börja.

Det är ju inte egentligen så att jag inte har pengar, nu har jag ju en hyfsad inkomst och har kommit ifatt rätt bra med de skulder jag drog på mig som sjukskriven/arbetslös men jag tror att mycket hänger just på det: jag minns den där känslan så himla väl, känslan av att sätta sig och börja välja vilka räkningar som skulle betalas och vilka jag fick ringa och be om uppskov eller delbetalning på......alltid lika genant men aldrig någonsin några problem med det som väl är.

Mn känslan sitter kvar, ångest skulle jag nästan vilja kalla det.....men idag när ett brev (mitt första nånsin) från Kronofogden låg och lös hotfullt vitt på hallmattan när jag kom hem efter en ganska bra dag blev jag så illa tvungen att ta mig i kragen och sätta mig. Usch, fatta att jag insåg att jag inte betalat några räkningar på TVÅ månader!!! Hur kan man slarva så till den milda grad? Jag vet ju att det bara blir dyrare i längden med påminnelseavgifter och kravavgifter och inkassoavgifter och till slut hänger ju alltså fogden över en. Men ändå sitter jag nu här med världens magkatarr igen, trots att jag tagit tag i det och förhoppningsvis fått med allt, men med tanke på hur många påminnelser jag hade, hur pulsen ökade för varje räkning jag bläddrade fram och hur yr jag var innan jag äntligen var klar är risken rätt stor att jag missat nån räkning och betalat nån annan två gånger.

Jag skulle VERKLIGEN behöva nån som kom och städade i min ekonomi lite, kanske satte sig och kollade igenom vad jag har och inte har, betalar och glömmer att betala, ordnar med autogiro och varför inte tom fixar överföringarna åt mig? Det här med ekonomi, pengar - ja tom siffror har alltid varit ett mysterium för mig och det allra sämsta med att "bli vuxen"!! Misstänker att jag är milt dyskalkylisk faktiskt, om jag nu ska skylla på nåt för härom veckan när jag skulle hänga psalmnumrena hade jag alla 12 (3X4, dvs 12 X4) siffrorna rätt - men i helt fel ordning på alla fyra tavlorna!! Då skrattade jag åt min tabbe, men nu undrar jag...kan man inte få hjälp via LSS för en sån sak - måste bara få nån vänligt inställd läkare att ställa diagnos först. Frågan är om jag ska lägga det på dyskalkyli eller ångestvinkeln, vilket biter bäst?

Skämt å sido, det är verkligen hemskt att slarva till det så här och jag SKA skärpa till mig....hoppas jag, för så här vill jag inte ha det månad efter månad. Då risar magen ihop fullständigt och hjärnan med pga alla OCR-nummer, och blodomloppet kommer att bli utslitet och hjärtat överansträngt om jag ska få sån puls varje månad.....GAAAAK! "Kära lilla krumelur, jag vill inte vara stur" !! =(

 

Jo

10 juli 2008 19:55

det är iaf roligare o fixa med räkningar än att städa... ibland kan jag nästan tycka det är kul med siffror. fast inte så roligt alla månader det varit så lite kvar efter att man lagt in alla räkningar förstås men det går åt bättre tider.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vad svårt det är ibland att komma till skott med att skriva, trots att det finns massor som jag behöver skriva av mig? Den 4:e fick jag besked om att jag har ny chef till 100% som ska ge mig uppdrag på 60% och att min fd chef har 40% av min tid. ...

med komplett fullt upp. Nytt uppdrag samt därmed sammanhängande utbildning på jobbet, flytt till en betydligt bättre lägenhet men även besiktningar och extraaktiviteter, jul- och nyårsfirande med restriktioner, pappa som utsatts för bedrägeriförs...

om man precis kan kalla det för "bostadskarriär" när man flyttar från hyrestvåa till hyrestvåa? Men för mig personligen känns det ändå så, främst för att jag flyttar från tredje våningen med dyr utomhusparkering "i mån av plats" till marklägenhet med...

aldrig gjort anspråk på att vara ofelbar. Tvärtom är jag ofta medveten om att jag "borde" gjort annorlunda, bättre, mer, högre osv nästan av födsel och ohejdad vana. Därför blir jag nog lite extra stött när en person som jag en gång stod mycket n...

så innerligt tråkigt och oerhört opraktiskt att vara i isolering i väntan på provsvar. Mest opraktiskt var onekligen att jag hade typ ingen mat hemma, så igår satt jag och funderade ut att om jag åkte till affären strax innan den stängde vid 22, ...