irriterad - igen!!

Dels på den "lille som tycks tro att jobbet innebär enbart gräsröjning med trimmer och Walker - får han inte köra nåt av dem så står han i garaget och pratar med "plåstret", en jämnårig grabb av samma kaliber som han själv och som hänger hos oss varje dag. Imorgon får chefen säga till - han kan nog göra det på ett mildare och bättre sätt än jag......

Så är jag irriterad som SATAN på min filmspelare på datorn. Äntligen, äntligen har jag fått hem en film som jag faktiskt är intresserad av att se och så går inte spelaren igång *suck*

Men lite bättre humör blev jag på när jag fick syn på min underbara clematis jackmaanii som blommar som besatt ute på balkongen! Nästan lite för mycket tycker jag:

Trots en nyförvärvad "underbar" tennisarmbåge var det faktiskt skitkul att jobba idag - jag donade med det jag är allra bäst på, nämligen allmänt plock och underhåll*L* Idag, liksom igår och förmodligen även imorgon inleddes dagen med snigelskörd....på en gräsyta på approximativt 15X15 meter plockar jag ungefär en 2/3delar av en tiolitersspann och varje gång jag med min behandskade hand tar i ett av de slemmiga kräken utbrister jag ofrivilligt "ööörk". När så skörden är avklarad häller vi salt på och den något blodtörstige herr R står och tittar på när det blir "snigelsoppa" *S*

Tillsammans med den lille handlingsförlamade sommarjobbaren har jag sedan kanthuggit gångar och snyggat upp rejält längs gräsytorna, klippt, kapat och sågat i en oherrans massa träd och buskage dels för att göra det lättare att komma fram för att gräsröja och dels för att det ser så otroligt mycket snyggare ut. Han jobbar på rätt bra, den "lille" 20-åringen, om man bara pekar exakt på vad han ska göra så klarar han det, även om han inte precis sprudlar av energi och arbetslust. Detta jobb innebar att jag idag tog premiärturen för traktor MED släp!!! Mmm,det ni......jag imponerar starkt på herr R, när jag tom backade med släpen fann han alls inte ord *S*

Kanske var det därför han, när vi slet som två små blå med att flytta ut en gravsten som cypresshäckenså gott som svalt (tungt, tungt) frågade om jag ville ha en kopp kaffe innan vi gick hem. Han hade minsann köpt bakelser eftersom han "fått en slant av en tant" till kaffekassan och kutade i förväg för att dra igång vattenkokaren medan jag röjde undan efter oss. Det var minsann inte vilka bakelser som helst utan Budapestbakelser - en av de få som jag verkligen gillar! Tyvärr fick vi inte sitta i frid och ro och käka dem, för bäst vad det var knackade det på dörren och utanför stod en förhoppningsfull kvinna som letade efter en grav.

Dock inte åt sig själv, utan nån farmors brors väninnas systers mor och far......eller nåt. Intressant nog visste hon inte vad de hette i efternamn, när de hade dött eller var de hade bott, som är de tre sätt vi kan söka på i "gravböckerna". Tillslut hittade vi med gemensamma ansträngningar stenen, kvinnan sa "Jaha, tack för hjälpen" och gick därifrån...vi tittade länge efter henne, i tanken att hon gick till sin bil för att hämta en blomma eller så, men hon klev in och körde iväg......Där ser man, så viktigt var det för henne!

Aja, the things we do - det är en del av vårt jobb sa herr R, det kallas för "myndighetsutövning" påstod han och började förklara principen för mig...kanske en smula överdrivet med tanke på mitt tidigare yrke, men jag lät honom undervisa - han är hobbypolitiker och tycker förmodligen lika mycket om att höra sin egen stämma som alla andra politiker *S* Efter bakelsen for jag till A som messat om att kaffet var klart - nåt jag behövde OERHÖRT väl - igen? Statusen på min mage ska vi inte diskutera.... Kaffet blev inte bara en snabb kopp utan utvecklades som alltid när det gäller oss två till en uppdatering av i stort sett allt som hänt sen sist och lite till, dvs idag en tretimmarssession.

Framför mig har jag nu jobb sju dagar denna veckan, sex dagar nästa vecka, sju dagar veckan därpå..låter lovande, eller hur? Detta innbär att till helgen brinner Östersjöfestivalen inne, nästa helg en musikfest jag såååå gärna ville gå på, men ska man vara på jobbet klockan tio på söndagmorgonen kan man inte befinna sig 12 mil därifrån vid tre på lördagsnatten. Och säg inte till mig att jag kan "ta det lite lungt och köra hem på natten". Nej, för det kan jag banne mig inte!! Tredje helgen sumpar jag Emmabodafestivalen då jag skulle hämta in på de band jag missade genom att avstå från Arvika i år *muttrar* Leva för att jobba eller jobba för att leva?

Men som P17 mumlade i söndags: "Du får ju för fan vara ledig sen när jag går i skolan". När jag påpekade att jag (förhoppningsvis) har ett annat jobb då sade han "omtänksamt" att jag inte skulle räkna med det...*S* Vet ni hur mycket jag älskar det barnet? Alla tre mina underbara ungar har ärvt nåt från mig: humöret! =)

hos mig själv förundrar mig......

Ta tillexempel det här med humöret? Jag VILL ju verkligen inte vara sån som jag är ibland - och idag är jag lugn som en filbunke, go och gla som chokla igen....kanske kan det bero på de oerhört våldsamma drömmar jag hade inatt? Mitt undermedvetna kanske kanaliserar bort aggressioner meddelst drömmarna, men det vore rätt underligt tycker jag. Jag HATAR nämligen underhållningsvåld, och de bilderna jag såg i drömmen kunde skrämt en härdad krigsveteran =( Jag ska inte gå in på några detaljer, för då blir jag rädd igen utan snabbt kasta mig över till nästa underlighet: Jag som är en riktig chicken vad gäller våld, skräck och rysare på film och tv fullkomligt älskar Stephen Kings böcker.

Idag treatade jag mig med att köpa 1408, iofs "bara" i pocketupplaga men den är precis lika mycket bok för det ;-) Och där kommer ytterligare en underlighet.....jag tillhör de förmodligen ganska få människor(tjejer) som aldrig samlat på luktsuddisar, söta tvålar, tändstickaskar, My little pony (kan bero på att jag är för gammal, men ni get the picture liksom!!) För ett antal år sedan, när jag började hämta mig efter min "krasch" fick jag fingarna på boken "Rensa i röran med Feng Shui" och ur den tog jag till mig en hel del tänkvärt och rensade verkligen ÖVERALLT: linneskåp, klädkammare, källare, leksaksförråd, badrumsskåp, köksskåp, frys osv osv och jag tror jag svävade strax ovanför markytan i flera veckor efter det var klart. Det lättade nåt enormt!

MEN - det jag inte kan rensa och som jag samlar på som en ekorre samlar på nötter är böcker!! Så länge jag bodde i villan och drömde mardrömmar om skorstensbränder hade jag allvarliga funderingar på hur jag skulle kunna få ut alla tre ungarna, hunden och så mycket böcker som möjligt innan jag själv måste evakuera det brinnande huset.......Fotonegativen och diverse originalhandlingar ligger tryggt i bankfacket och utöver det nyss nämnda fanns det inget annat jag ville ha med ut!

Så nu ska jag fixa nåt gott att dricka, fylla en skål med tacochips och bosätta mig i soffan med min nya bok/godsak...kan man avrunda en slitsam måndag efter en pestig helg på nåt bättre sätt?

familjens lugna sköte borde väl få de flesta människor på gott humör? Så inte Catten dock. Vissa dagar finns det få saker som lockar fram mina allra sämsta sidor som en del medlemmar i min familj....tyvärr!!

Packade in P17 och P19 med flickvän i Escrutten för att fara på födelsedagsuppvakning av morsan. Vi är fyra medlemmar i min "ursprungsfamilj" och ingen födelsedag är så viktig som hennes, oavsett vad vi andra har att göra, vart vi bor och övrigt som kan krångla till det hela blir det stor kalabalik om vi inte firar henne - och allra helst EXAKT på dagen...Det kan vara som nån form av "payback" för alla år under min barndom då det var tält och camping som gällde under just den period då moderns dag infaller, så för fridens skull rättar vi oss efter henne - även om det alltsomoftast är lite svårt att veta vad hon _verkligen_ vill......

Syster har skaffat stuga där familjen vistas under sommaren, vilket innebär att de inte har så långt att åka och under årens lopp har vi försökt att lista ut vad som funkar bäst: att bådas våra familjer kommer samma dag, eller att vi kommer en dag var. Samma dag skulle på + sidan innebära att vi under en dag på året kan låtsas att vi är en stor, tight, älskande familj men på - sidan innebär det att morsan blir dödstrött för vi är för många. Delar vi på oss så kommer på + sidan att hon hinner/orkar med oss alla och på - sidan att vi inte får låtsas och att min syster och jag missar ett av få tillfällen att träffas.

I år fanns det inte så mycket att välja på, syster skulle ha besök under helgen och kunde inte komma på söndagen, gossarna och jag jobbar och kan inte komma på måndagen (den RIKTIGA födelsedagen). Alltså delar vi på oss och det orsakade naturligtvis den vanligen förekommande mängden vojanden från morsan...Hur som haver åker vi dit, blir omedelbart trakterade med två ENORMA gratänger som vi aväter i likhet med öknens gräshoppor eftersom vi väl medvetna om mängden mat som förekommer där inte har käkat frukost. Trots detta trugas och trugas det på bästa bonnamaner tills inte ens P19 kan få ner en tugga till - och hans aptit är legendarisk!

Under tiden inser jag att jag blir mer och mer spydig och sarkastisk mot min mor som underligt nog har valt att inte sätta på sig hörapparaten, vilket innebär att hon gång på gång är helt lost i samtalet - svarar bortitok och börjar om, tappar tråden, tar upp nya ämnen och ser bitvis totalt oförstående ut. *suck* Tyvärr...eller nåt, har jag förmågan att få "publiken" med mig när jag blir sådan där och stämningen är inte precis på topp när modern plötsligt annonserar att syster med make och lilla oväsendet trots allt kommer, när de lämpat av sina besökare vid tåget. Detta innebär att vi andra måste stanna klart längre än vad vi räknat med. för vore det inte höjden av otrevlighet att ge sig av när vi vet at de är på väg?

I rask takt efter gratängerna serveras så efterrätt, och strax därpå annonseras kaffe, kaka och tårta. All mat ackompanjerad av moderns klagomål över hur dyrt det är, hur svårt det är att laga, att veta hur mycket som går åt, hur förtretligt det är med rester osv osv. Gallan börjar stiga i min mage....En dryg kvart efter att vi konsumerat tårta dyker syster med familj upp och då bärs resterna av tårtan fram igen, nya tallrikar erbjuds och avböjs av oss som redan ätit och en nästintill gråtfärdig moder undrar varför i fridens dagar vi inte vill hålla de nytillkomna sällskap med mera tårta - hon har dessutom ingredienser så att hon kan lägga ihop en tårta till!!  

Som jag förmodligen nämnt i något tidigare inlägg är svåger en svårartad besserwisser och om det finns nåt som retar mig, som betraktar mig själv som en någorlunda hyfsat allmänbildad person så är det självutnämnda experter. Mannen i fråga har på sin meritlista jobb som dörrknackande dammsugarförsäljare, städare på Sahlgrenska, nattportier på hotel och är numera frilansande översättare. Tro mig, jag menar inte att han inte kan vara en intelligent person för det, men när han STÄNDIGT vill bräcka folk inom de yrkesområden de är utbildade till eller har jobbat många, många år inom så kokar jag.....och vräker ur mig avsnoppande kommentarer eller går min väg mitt i diskussioner. Moget.

Uppvarvad som jag är fortsätter jag på den inslagna vägen med otrevligheter....syster får sig en och annan mindre angenäm kommentar om sin "stickfanatism" - hon har förmodligen stickat så många olika plagg att hon ur sin garderob kan välja ett nytt varje dag i ett helt år. Hon är duktig, väldigt avancerad, men jag känner just idag att det bara är överdrivet....Lilla oväsendet, som jag så älskvärt kallar min systerdotter har maner som jag idag är mindre benägen än vanligt att ha överseende med. Hon är (som det endabarntill något äldre föräldrar hon är) världens centrum....Say no more.

Hjälpsam som jag är har jag erbjudit mig att göra säkerhetskopior åt lillefar på hans nya dator och dit in flyr jag när jag känner hur outhärdlig jag är. Men vaffan rent ut sagt, han har Vista och det ser inte alls ut som jag är van och när maskinhelvetet också vägrar att acceptera disc nummer två och därmed avbryter hela kopieringen får jag ett tokspel och går därifrån. Tur det, annars hade lillefar numera inte haft någon dator....När jag vankat omkring i huset en stund återvänder jag till datorn där nu P17 till min lättnad tagit över och fixar och donar.

Ute på altanen har samspråket tagit en betydligt trevligare ton efter min avvikning och jag inser att jag är klar här för idag - jag har INGET att tillföra "min familj"....så vi packar in oss i bilen för hemresa och P19 kör - och kör som en sinnesrubbad tokpanna med min lilla bil så den tillslut stinker bränt, vilket naturligtvis medför en massa "baksäteschaufförs"kommentarer från mig. Väl i den byhåla där gossarna bor med sin far är det nog med en lättnadens suck de skiljs från sin argsinta morsa.

Hemma igen - hemma i det sällskap som funkar allra bäst för mig: mitt egna och inget mer sitter jag på balkongen och konkursröker och konstaterar: Denna dag - ett liv!! När ska jag lära mig att inte alltid låta mitt humör gå ut över människor som står mig nära? När ska mitt humör bli ett som anstår en kvinna i lägre medelåldern och inte en labil tonåring? "Jag trodde jag var bra, jag trodde allt var fint, nu vet jag att jag lurade mig själv"

så mycket dumt vi människor kan hitta på ibland för att vi tror att det är nåt bra, nåt rätt, nåt...som man borde?

Ibland borde man kuna vrida klockan tillbaka, göra saker ogjorda, eller göra om gjorda saker på ett bättre sätt? Ta tillbaka skrivna och sagda ord, säga det osagda för att se om det på något sätt skulle kunna göra någon skillnad. Idag är en dålig kväll, mycket, mycket dålig kväll......

Nä, inte i Cattbostaden - trots att jag var smart nog att köra iväg Ängelen igårkväll så att hon skulle finnas på plats inför den tidiga avresan idag.....Vad hjälper det när jag har (ursäkta språket nu) en idiotjävel till snorungshelvete till granne som drar igång sitt förbannade technodunkadunka redan strax innan halv åtta på morgonen? *milt sagt irriterad* Jag har använt mig av störningsjouren ett antal gånger, ringt till hyresvärden och beklagat/förklarat men det finns inget som hjälper. Sist jag ringde störningsjouren fick jag veta att just där och då var det så att han "spelade på dagtid, och då räknas det inte som störande".

Hmmm....vem har bestämt det? Är det inte jag som granne som ska avgöra om jag blir störd eller inte? Nu talar vi ju inte om några timmars musik på hög nivå utan en ständig ljudkuliss som fyller mina dagar/kvällar......På så sätt är det ju en fördel att jag inte har någon semester, jag minns hans förra sommaren när det var musik 24/7 i fyra veckor, balkongen var så gott som obrukbar, tv:n blev överröstad trots stängda dörrar och fönster. Jag har envist hävdat att jag trivs bra hemma hos mig, i mitt lilla hål i väggen men nu börjar jag fundera......grannar får man dras med överallt försåvida man inte vill bli en skogsmulle och det är ju definitivt inte min grej....men det finns kanske nivåer på grannar också?

No more gnäll nu, istället ska jag fortsätta göra nåt av den här dagen. Inte för att jag vet riktigt vad, men nåt jag VET är att det finns en jättedisk i köket som inte lär fixa sig själv, en megakartong med papper av olika slag som bör återvinnas samt två kartonger med kläder som jag hade tänkt förpassa till någon välgörenhetsorganisation. Det låter väl som en spännande lördag för Catten?

Nu tänker jag iallafall sätta till spärreld och spela Queen med balkongdörren på vid gavel, där är lagom gnälliga gitarrer och trumdunk för att dränka technobasen.

Ha en fullkomligt fantastisk lördag, friends and foes.....

om jag nämnt det tidigare men min chef har i sitt tidigare liv varit skådespelare och idag hade han med sig en fd kollega till jobbet. Det blev ett sånt där "jag mötte Lassie" ögonblick ni vet - redan innan han presenterat henne så kände jag (såklart) igen henne utan att kunna placera, och när jag hörde namnet så blev det så där fånigt....jag har varit med om det förut, när jag jobbade i Gbg för en oherrans massa år sedan gick jag en dag på Avenyn och hälsade på en kvinna jag mötte. Först när hon passerat började jag fundera på vem i fridens dagar jag kände i Gbg?

Det gick några dagar och jag kunde inte sluta fundera på vem hon var förrän en morgon när jag satt på tricken på väg till jobbet och fick se en affisch från den stora nöjesparken om vem som skulle spela där på lördagskvällen...Kvinnan jag hälsat på var helt enkelt en av våra (då) största sångerskor....lite pinsamt var det att komma på att det var en "kändis" jag hälsat på, men hon var förmodligen van. Så är det att komma från bonnlandet till storstan! *S*

Funderar förresten allvarligt på att försöka ta mig upp till största storstan nån gång i sommar/höst, passa på när syster med man och lilla oväsendet är i stugan och crasha deras lägenhet och bara få vara.....promenixa omkring lite tillsammans med de andra turisterna utan att känna att jag "måste" nånting, kanske ta mig nånstans där jag kan parkera min rumpa i en stol, dricka nåt gott och bara glo på de förbipasserande och kanske, kanske, kanske lyckas med att hälsa på en och annan bekant. Fast sannolikhenten för det är väl minimal, kollade förrättningsschemat idag och konstaterade att jag jobbar fyra helger på raken, inte hela helger naturligtvis, men tillräckligt för att det ska spräcka alla sorters planer på nån mer sammanhängande ledighet än 1½ dag....Trist men kalla fakta - bara att acceptera! Men jag VILL.....=)

Imorgon åker Ängelen till BödaSand för att tillbringa 14 dagar där med kompisen E och hennes familj. Gee whizz - jag vill också åka till Öland! Tror jag? Förutom en snabbsejour för två år sedan med A och ett helt gäng med ungar i ett pyttelitet tält och en heldag på djur- och nöjesparken har jag inte varit där på jag vet inte hur länge! En vit sandstrand fylld med gnälliga ungar och tjatiga föräldrar, en massa kläggig tång, solsveda och gemensamma toaletter - kan det bli bättre? ;-) Jag är den borna optimisten......camping är INGET för mig! Jag är för bekväm och antagligen alldeles för hemkär också.

Eller jag vet inte förresten - jag hade ett snack med chefen idag som började med kremationer och slutade med att jag sa nåt i stil med "wherever I lay my hat, that's my home" och han som flackat runt över i stort sett hela Sverige höll med om att det var svårt att hitta nåt specifikt "hemma". Man minns platser man bott på eller besökt, vissa har känns bättre, vissa har känts sämre - men ingen av de platserna har nån speciell plats i mitt hjärta. Jag blir mer nostalgisk av att se klätterträdet utan för än av huset i sig, men hemma? Nej.......

a deal Jo? Jag städar åt dig om du fixar mina räkningar? ;-) För en oherrans massa år sedan jobbade jag som lokalvårdare och bortsett ifrån att det var ett rätt otacksamt arbete (städade på dagis och skola) så trivdes jag med det.....Jag har varit ganska så pedantisk en gång i tiden, även om det är svårt att tro det nu för idag luktade det som om någon dött i mitt kök (igen) och eftersom Ängelen för tillfället flytt fältet (på grund av odören, vad vet jag?) så lever jag ensam och jag VET att det inte är jag som legat och dött nånstans....

Alltså vidtog operation "leta lik". Det var ju nu inte så komplicerat eftersom mitt luktsinne är ett av de få sinnena jag har som inte ännu fått sig en törn - doften/lukten/stanken emanerade ju självklart från sopskåpet! Härskna melonskal, möglig thésump, och värst av allt: en köttförpackning som....nä, jag ska inte beskriva dess status!! I min jakt på något att stoppa i munnen fann jag en gryta i kylskåpet och kan man tänka sig, jag har lyckats odla något i sommar, nämligen mögel!! Inte heller det har jag lyckats med tidigare...och jag har mina aningar om vart jag lärde mig det nån gång tidigt i december ;-) Bevare mig väl, jag är en riktig snuskCatt =( - idag skyltar jag visst med alla mina dåliga sidor! Men till mitt försvar måste jag få säga att jag städade ur sopskåpet ordentligt så nu luktar det konstgjord blomma i mitt kök igen och den inre friden är i någon mån återställd.

Ska nog bränna lite rökelse här också inför nattningen och kanske sväva iväg till Indien i mina drömmar - för på nåt annat sätt lär jag inte komma dit. Nattis på er alla fina människor där ute!