på cigaretter just nu....alldeles för ensam och sysslolös :(

P17 var här idag, den underbara ungen - tänk vad han kan få mig på toppenhumör, med sin alltigenom sjuka humor, sin omtänksamhet och totala NÄRVARO!! Han tar plats, fyller ut i de tomma vrårna, och bara finns, finns, finns!! Jag talar alltför sällan om för honom hur mycket jag älskar honom....Tänk att jag är mamma till ett sånt underverk, hur blidde han så fantastisk?

Idag skulle han vara barnvakt åt flickvännens småsyskon medan hon och mamman var upptagna på annat håll, men innan han gick för att uppfylla denna självpåtagna plikt såg han till att göra det möjligt för sin fradgatuggande mamma att fortsätta sin nikotinavhållsamhet genom att shoppa loss på lite lösgodis och en chokladkaka:) Nyttigheter på hög nivå - men snäppet bättre än tobak, tjära och nikotin?

Ska fortsätta intala mig hur ont det skulle komma att göra att dra det där halsblosset jag egentligen intensivt längtar efter......och hur fruktansvärt ont det skulle gör i plånboken att börja om igen!! Håll tummarna för mig go'vänner och kom gärna med klämkäcka och uppmuntrande tillrop, groparna på vägen är många och djupa......

Eller är det jag som är dum, korkad och naiv?

De är verkligen överallt - oavsett om det är syftet eller inte! Jag är reggad på några nätcommunitys - ja, COMMUNITYS - inte dejtingsidor!! Big difference mina vänner......Hursomhaver - jag är reggad där som en del i mitt sociala liv, jag är ju arbetslös och sysslolös och lider av ett obotligt babbelbehov vissa dagar. När jag säger babbel, då menar  jag snack om ditt och datt, livet, vädret, sociologiska fenomen, vad man åt till middag igår osv osv.

Tack och lov har jag mött en hel del vänner som delar denna min inställning och vi roar oss tillsammans då och då. Tyvärr finns det alltför många som inte riktigt förstått vitsen med "ickedejtingsiter" utan som raggar runt hejdlöst även där. Som kvinna och ute på nätet är man tydligen lovligt byte? Att jag inte vill träffas, "ens" för en fika efter att ha fått ETT mail från en person utan bild och med en tom pres uppfattas som underligt.

Att jag inte vill lämna ut mitt telefonnummer på omedelbar uppmaning "för att se om vi har nåt att snacka om" kallas för oseriöst. Jag har fått höra "Hej snygging, sugen på lite bus"  i stort sett överallt...intressant nog oftast av män som själva inte har någon bild alls och som envist hävdar att de kan visa mig på msn......

Missförstå mig rätt, jag säger absolut inte att dejting via nätet är fult, fel eller på nåt sätt galet, men måste det vara så abrupt och desperat och försiggå precis överallt? Att på en fanclubsida få frågan "Vad söker du hos en man" känns inte så aktuellt och att betraktas som allmängods för att jag vågar ha (ansikts)bild på mig själv är sjukt, sjukt, sjukt!!

Jag blir lite trött...men frågar mig själv om det verkligen är JAG som ska avregga mig överallt, från ställen där jag faktiskt trivs bara för att inte andra har alla popcorn poppade, alla lådor i byrån ,alla hästar i hagen?? Jag skulle kunna göra den här bloggen hur lång som helst, med etiska, moraliska och feministiska aspekter på den här frågan - men jag tror att jag överlåter till dig (manlige) läsare att själv reflektera över ditt beteende.......