jag ÄR inte långsint längre!! Bara jag fick berätta över telefon att jag var arg så gick det över*L*

Allt annat jävla tjafs fick jag bekräftelse i att folk får sköta själva, alla undringar och misstankar och hintar till hit och dit skiter jag härmed högaktningsfullt i - jag vet jag jag gjort och inte gjort, känner, tycker och tänker och finns det några undringar om det så vassego och fråga rätt ut istället för att tassa som spooky små nissar i natten. Sandlådevärlden alltså... *suckar* "Maaaaaammaaaaaa, hon tog min spade, eller så kanske hon TÄNKER på att hon kanske gärna skulle vilja ta min spade....." Nätack, jag har min egen och är mer än nöjd med den sedan låååång tid tillbaka!

Blidde lite arg igen, och då kan jag ju fylla på med att jag är VANSINNIG på exet, som för det första inte visste att Ängelens cykel (som hon har i hans hemort) var försvunnen, och sen när det kom besked från Polisen för över en månad sedan inte har bekvämat sig till att hämta ut den, utan låter en cykel för närmare 5000 spänn tillfalla upphittaren - på ren bekvämlighet! Och nej, jag kan inte hämta den för jag har dels ingen dragkrok på min bil, och dels befinner jag mig inte nästan dagligen på den ort där den befinner sig...och jag VILL INTE vara logistikchef åt honom två år efter separationen (men jag har påmint honom ändå) *muttrar*

Nu ska jag se om jag kan sova - jobbedag imorgon!! =)

är någonting som jag "anklagas" för - både här och där och jovisst, det stämmer! Jag är en känslomänniska in absurdum och pendlar mellan ytterligheter. Avundsjukan och dess syster det grönögda monstret svartsjukan är dock inget jag nånsin haft fallenhet för...en aning långsint kan jag ha varit tidigare men det är ett bra tag sedan.

Nu handlar det mest om annat och idag har sorgsenheten, oron och den lilla, lilla panikungen har gett vika för ilska....jag blir så arg när människor jag tycker om inte är rädda om sig, när de misshushållar med sig själva och kastar bort sig på dumheter utan eftertanke! Inte bara för att de skadar sig själva, vilket iofs är illa nog, utan också för vad de orsakar sina nära och kära. Det här ligger ju i linje med vad jag skrivit tidigare om självmord och är liksom det inlägget mina alldeles egna och personliga tankar och åsikter för vad de nu är värda.....

Jag ser människor runt mig "slösa" med sig själva, i destruktiva relationer med både andra människor och stimulantia av olika slag och jag blir så ARG!! Arg på att man inte kan se sitt eget värde och hur viktig man är för andra, arg för att man emot bättre vetande utsätter sin hälsa för risker man inte kan påstå att man inte visste om, arg för att jag inte kan finnas där och peta och styra och ställa!!

Jag själv då - nämen jag är ju så bäst på att veta hur andra ska ha det, jag har ju inga fel och brister? ;-) 

Utöver ilskan (idag riktad åt ett alldeles specifikt håll) är jag glad och tacksam över att fina vännen J möjliggjort min resa norrut, eller snarare söderut, hem igen =)

Åsså blev jag ju påmind om ytterligare en anledning till att vara glad över att jag beslutade mig för att lämna exet: hans något underliga förhållande till alkohol. Inga mer fester tillsammans med honom, hur trevligt det övriga sällskapet än må vara! För det var det - jag insåg att jag saknat vissa människor utan att vara medveten om det förrän vid återseendet. Andra människor saknar jag jämt och samt, men det är en helt annan historia.....

*går tillbaka ut i solen* --------------------------->

ha gått och lagt mig tänkte jag - men så fick jag en sån där läskig massa att fundera över igen och då knyter det sig i magen och ingenting blir som jag har tänkt mig!!

Oron fladdrar, tankarna mal - vad har jag gjort (eller inte gjort) för att bidra till att det har blivit så här?

Jag vet ingenting - finns jag längre, ska det vara så här?

*ågren*