Det är allt ett jäkla stort jippo det?

A ringde idag och hade kommit på att hon "nog" behövde hjälp med smakråd ang P19:s studentpresent och outhärdligt, snäll, mild och god som jag är så följde jag med. Det skulle bara bli en liten sväng, hon hade lämnat lilla E hos barnvakt och visste PRECIS vad hon skulle köpa. Mmm...funkade ju skitbra, eftersom det hon PRECIS skulle ha inte fanns nånstans? Så vår lilla sväng blev en stor som varade mellan 13.30 och 18.30, ett fasligt rännande ut och in i varenda butik som säljer nån form av inredningsdetaljer eller pynt och pyssel. *ont i fötterna* Efter den sjuttisjättonde butiken började mina enträgna böner om att hon nog borde skifta fokus och åtminstone överväga nånting annat än den där tavlan som inte fanns nånstans ta skruv...

Men då blev det plötsligt min bizznizz att bestämma vad han skulle få? JAG - som har så jäkla dålig fantasi att jag "bara" ska ge honom pengar till en tatuering? Gulp - presentande ska komma spontant, då är jag extremt duktig, men att spankulera omkring och reflektera över vad som kan vara lämpligt, då skiter det sig fullständigt! Dessutom vet ju inte jag vad A&A tycker är en "passande" gåva, och inte vad det fick kosta heller och jag kände mig totalt negativ som dissade förslag efter förslag....iofs en hel del riktigt bra grejer, men inte så lämpliga för just P19 kanske? Till slut enades vi ialla fall om en rätt "lagom" pryl och jag kunde pusta ut - äntligen hemdags! Shopping är inte min grej.......speciellt inte när gatorna är fulla av nybakade studenter, deras anhöriga samt shoppare som ska fira studenter någon av de närmaste dagarna - jag får en lätt klaustrofobi ärligt talat!

Jag lyckades kasta ut pengar på mig själv också - jag köpte en fotbadsbalja för hela 27:- och den ska jag stoppa ner mina något skitiga fötter i nu - jag lyckades så klart få skoskav och fick lov att gå barfota de sista två timmarna...nädå, det var alls ingen som tittade underligt på mig inne på de fashionabla inredningsbutikerna *ASG* Stackars A, jag tror det kostade henne en hel del självbehärskning att ta mig med - jag kan förmodligen vara minst lika påfrestande som lilla E 4 år, när man ska gå på shoppingtur! =)

Och du M!! Kul att vi träffades idag, även om det blev alldeles för hastigt - när allt jämrans firande är över ska vi höras av ordentligt - tills dess får du gratta O från alla oss! *krama*

Trodde jag....men inte när man har en Ängel som ska på utflykt väääääääääldigt mycket mot sin vilja.

I takt med att ungarna blir äldre blir infon från skolan mer och mer knapphändig så det var med viss överraskning jag mottog beskedet igårkväll att hon skulle till Törnåkra med klassen......eftersom förra utflykten slutade med skolk och lögner beslöt jag mig för att pumpa damen på så mycket info som möjligt och det visade sig att hon inte hade nån aning om hur hon skulle ta sig dit samt att hon skulle ha mat för hela dagen med sig. *suck* Tur att vi flyttat till en något större byhåla där matbutiken har öppet även på söndagar!

Rejält irriterad över att en obligatorisk aktivitet förläggs en mil ut i skogen utan att ordna med skjuts åt eleverna ringde jag mentorn och störde i vad som lät som en större släktsammankomst. Då visar det sig att Ängelen som vanligt inte har nån koll....tanken är att eleverna tillsammans med diverse  lärare ska cykla till badstranden, där man också ska grilla. Damen ifråga vägrar cykla, och har sin moped i andra byhålan hos sin far och hävdar bestämt att jag kan köra henne både dit och hem, men si! det vägrar jag! Jag har nämligen planer för min lediga dag, och när jag påtalar det för Ängelen svarar hon med samma tonlösa röst som när jag var iväg på långhelg sist hon var här att jag har "rätt till ett eget liv"....Hmmmmm vad det känns angeläget att göra något när hon låter så!!

Dock löste vi det till slut - eftersom fröken inte ville grilla stekte hon hamburgare hemma på morgonen, eftersom hon inte vill cykla så körde jag henne hem till fadren så hon kunde ta sin moped och därmed själv förflytta sig och jag måste säga att det var med ömsesidig belåtenhet vi skildes åt i morse. Hon för att hon slapp undan de moment hon inte uppskattade, jag för att vi hjälpts åt att komma fram till en lösning som var acceptabel för oss båda! Pedagogen i mig måste ha väckts till liv av maratontittandet på serien "Klass 9 A" som 24:an visade igår. Otroooooligt att jag missat det programmet tidigare, det var ju faktiskt en ljusglimt i den eländes värld jag tyvärr generellt sett uppfattar svenska grundskolan som.....

Men....slutet är nära, imorgon tar P19 studenten, P17 går på ett program han stormtrivs på och får så otroligt mycket mera stöd av både pedagoger och hjälpmedel än vad han nånsin varit i närheten av under 9 år i grundskolan och Ängelen har "bara" ett år kvar.....Jag hoppas att vi kan entusiasmera henne till att ta sig igenom det!! Hon satt med mig igår bitvis och såg dokumentären och identifierade sig en hel del med Tova, vilket ledde till att vi fick ett par fina snack, både om skolan och livet......

Nygammalt på melankolihimmelen:

http://www.youtube.com/watch?v=FHtP4YzqkhA

Annika och Markus kompletterar varandras röster å det ljuvligaste och tja....nog med kommentarer där: Lyssna bara!!