Han är årets snyggaste, bästaste och finaste student - no doubt, och jag är förmodligen inte den enda mamma som känner så om sitt barn i de här dagarna!! Men den här är min, och i grafitgrå kostym med syrenlila skjorta till sin mörka hy och hår hade jag banne mig kunnat sälja honom som gigolo på stående fot (om jag velat honom så illa*S*)

Av en annan mamma vars son går i samma klass fick jag frågan "Hur känns det att ha så stora barn att de tar studenten?" "Underbart" svarade jag "Hur känns det själv, med tanke på att det är din MINSTE som tar studenten idag?" Ni ser - jag kan fan inte öppna truten innan grodorna börjar hoppa ut, fast det var inte så illa ment som det lät......Annars var det faktiskt en lätt surrealistisk upplevelse - att möta exet, hans "till-och-frånkvinna" + hennes yngste son, exsvärfar och hans sedan förra veckan nya kvinna(?) på en skolgård i stormen. Alla uppklädda till tänderna, med diverse pynt och pyngel att hänga om P19:s hals. Smått inspirerad igår köpte jag faktiskt ett verktygskit för småttingar i plast och trädde på snöre istf de sedvanliga blommorna och champagnen och det tyckte jag var rätt kul......

Snyggostudenten och hans kompis åkte Mustang till byhålan, efter varv på varv på varv på varv runt i stan, skrålande och skålande - vilket innebar att hans nervösa pappa höll på att dö av hunger, hans farfar tyckte att det var "ohyfsat att nonchalera sina gäster" medan vi andra mest hoppades att han hade JÄVLIGT kul under tiden!! Mest lyckat av allt var ju att lagom tills folk började droppa in så gick strömmen i byhåla (jag nämnde ju att det blåste - då går ALLTID strömmen) och tur i oturen var ju att det var kall mat som serverades.....GOD mat, pajer, kyckling och potatissallad =)

Jag hade redan innan beslutat mig för att vara en gäst, som vilken gäst som helst i exets hem, erbjuda mig att göra det där som vilken gäst som helst erbjuder sig att göra - eftersom jag VET att hon är väldigt svartsjuk och possesiv så ville jag verkligen visa att jag backar undan.....men det är svårt. Tex när en av P19:s kompisar kommer och frågar mig efter ljus att tända och ha inne på den mörklagda toan.......tex när en annan kommer och säger till mig att hennes pappa som har reservagreggat för strömmen ringer och undrar om vi vill att han ska brygga lite kaffe åt oss.....tex när flickvännens föräldrar hellre pratar med mig än henne....tex när maten är undanplockad och det kommer nya gäster (mina vänner) och hon står ute och röker....osv osv.....och varje gång försökte jag vänligt och väldigt diskret hänvisa till henne. Tyvärr såg hon purknare och purknare ut för varje gång det hände att någon (fortfarande) såg mig som "husets fru" och det var ingen varken enkel eller trevlig situation!

Därför valde jag att ge mig iväg relativt tidigt, förebärande en tjurig Ängel och en tidig morgon imorgon, trots att många satt kvar, att några ens inte kommit, och att jag egentligen gärna hade stannat ett tag till. Men P19 var nöjd och glad, kalaset blev inte så hemskt som han väntat, han var social och pratsam och fick fler gäster än vad han kanske vågat hoppas på - så jag kände att jag med varm hand kunde överlämna honom till hans kompisar efter att ha pussat massor och viskat "Mamma älskar dig" i hans öra.....

Men jag är nöjd - one down and two to go! *L* Tur att det är ett par år till näste snyggoson ska klä sig i kosym och mössa och komma utrusande under jubel......

Jo, den här är bara, bara till dig:

"Små barn, små bekymmer - stora barn, stora bekymmer!"

 Den har du aldrig hört förut va? ;-) Jag HATADE när folk sa det när mina barn var små, men nåt visst är det med det uttrycket...Nu är det dags att tackla ner det yngsta (men inte mest lätthanterliga) barnet i sängen så vi kan slutspurta mot skolavslutningen...och jag kan ta itu med planteringen av sommarblomster på över 300 gravar...lite underligt känns det att rycka upp de penseér jag satte i april för att ersätta dem nu när de tagit sig rejält efter torka och snigelangrepp...men,men - det är inte jag som betalar ;-)