För första gången på väldigt, väldigt länge känner jag inte för att blogga, har inget behov av att skriva av mig, har inga "kuligheter" att berätta.....lever lite i vaakum känns det som!

Inte för att det inte händer och fötter saker runt omkring mig, tvärtom, det händer kanske alldeles för mycket och jag hinner inte ta in och bearbeta det såpass att det kan komma ut i läsbar form? Det är jobbigt, för bloggeriet har varit en ventil thru good and bad times tidigare och nu....nu vet jag inte alls?

Vad jag VET att jag måste göra nu (telefonen ringde just) är att åka till stan och leta reda på två bortslarvade 15-åringar som självsvåldigt "missade" bussen hem och stannade kvar för att lyssna på smörsångaren Ola och nu inte kan ta sig hem....åh vad jag önskar att jag bara kunde skita i dem, låta dem stå sitt kast och bli kvar över natten - men då skulle jag ju ändå inte kunna sova so what the heck, skruttbilen får väl rulla igen - mamma rycker ut!!