a deal Jo? Jag städar åt dig om du fixar mina räkningar? ;-) För en oherrans massa år sedan jobbade jag som lokalvårdare och bortsett ifrån att det var ett rätt otacksamt arbete (städade på dagis och skola) så trivdes jag med det.....Jag har varit ganska så pedantisk en gång i tiden, även om det är svårt att tro det nu för idag luktade det som om någon dött i mitt kök (igen) och eftersom Ängelen för tillfället flytt fältet (på grund av odören, vad vet jag?) så lever jag ensam och jag VET att det inte är jag som legat och dött nånstans....

Alltså vidtog operation "leta lik". Det var ju nu inte så komplicerat eftersom mitt luktsinne är ett av de få sinnena jag har som inte ännu fått sig en törn - doften/lukten/stanken emanerade ju självklart från sopskåpet! Härskna melonskal, möglig thésump, och värst av allt: en köttförpackning som....nä, jag ska inte beskriva dess status!! I min jakt på något att stoppa i munnen fann jag en gryta i kylskåpet och kan man tänka sig, jag har lyckats odla något i sommar, nämligen mögel!! Inte heller det har jag lyckats med tidigare...och jag har mina aningar om vart jag lärde mig det nån gång tidigt i december ;-) Bevare mig väl, jag är en riktig snuskCatt =( - idag skyltar jag visst med alla mina dåliga sidor! Men till mitt försvar måste jag få säga att jag städade ur sopskåpet ordentligt så nu luktar det konstgjord blomma i mitt kök igen och den inre friden är i någon mån återställd.

Ska nog bränna lite rökelse här också inför nattningen och kanske sväva iväg till Indien i mina drömmar - för på nåt annat sätt lär jag inte komma dit. Nattis på er alla fina människor där ute!

att jag HATAR att betala räkningar - så till dem milda grad att jag fullständigt trängt bort att de finns! Alltså, jag är väl knappast ensam om att ogilla det, men mina känslor är så starka att jag de facto får ångest när jag tänker på att logga in på Internetbanken och börja.

Det är ju inte egentligen så att jag inte har pengar, nu har jag ju en hyfsad inkomst och har kommit ifatt rätt bra med de skulder jag drog på mig som sjukskriven/arbetslös men jag tror att mycket hänger just på det: jag minns den där känslan så himla väl, känslan av att sätta sig och börja välja vilka räkningar som skulle betalas och vilka jag fick ringa och be om uppskov eller delbetalning på......alltid lika genant men aldrig någonsin några problem med det som väl är.

Mn känslan sitter kvar, ångest skulle jag nästan vilja kalla det.....men idag när ett brev (mitt första nånsin) från Kronofogden låg och lös hotfullt vitt på hallmattan när jag kom hem efter en ganska bra dag blev jag så illa tvungen att ta mig i kragen och sätta mig. Usch, fatta att jag insåg att jag inte betalat några räkningar på TVÅ månader!!! Hur kan man slarva så till den milda grad? Jag vet ju att det bara blir dyrare i längden med påminnelseavgifter och kravavgifter och inkassoavgifter och till slut hänger ju alltså fogden över en. Men ändå sitter jag nu här med världens magkatarr igen, trots att jag tagit tag i det och förhoppningsvis fått med allt, men med tanke på hur många påminnelser jag hade, hur pulsen ökade för varje räkning jag bläddrade fram och hur yr jag var innan jag äntligen var klar är risken rätt stor att jag missat nån räkning och betalat nån annan två gånger.

Jag skulle VERKLIGEN behöva nån som kom och städade i min ekonomi lite, kanske satte sig och kollade igenom vad jag har och inte har, betalar och glömmer att betala, ordnar med autogiro och varför inte tom fixar överföringarna åt mig? Det här med ekonomi, pengar - ja tom siffror har alltid varit ett mysterium för mig och det allra sämsta med att "bli vuxen"!! Misstänker att jag är milt dyskalkylisk faktiskt, om jag nu ska skylla på nåt för härom veckan när jag skulle hänga psalmnumrena hade jag alla 12 (3X4, dvs 12 X4) siffrorna rätt - men i helt fel ordning på alla fyra tavlorna!! Då skrattade jag åt min tabbe, men nu undrar jag...kan man inte få hjälp via LSS för en sån sak - måste bara få nån vänligt inställd läkare att ställa diagnos först. Frågan är om jag ska lägga det på dyskalkyli eller ångestvinkeln, vilket biter bäst?

Skämt å sido, det är verkligen hemskt att slarva till det så här och jag SKA skärpa till mig....hoppas jag, för så här vill jag inte ha det månad efter månad. Då risar magen ihop fullständigt och hjärnan med pga alla OCR-nummer, och blodomloppet kommer att bli utslitet och hjärtat överansträngt om jag ska få sån puls varje månad.....GAAAAK! "Kära lilla krumelur, jag vill inte vara stur" !! =(