familjens lugna sköte borde väl få de flesta människor på gott humör? Så inte Catten dock. Vissa dagar finns det få saker som lockar fram mina allra sämsta sidor som en del medlemmar i min familj....tyvärr!!

Packade in P17 och P19 med flickvän i Escrutten för att fara på födelsedagsuppvakning av morsan. Vi är fyra medlemmar i min "ursprungsfamilj" och ingen födelsedag är så viktig som hennes, oavsett vad vi andra har att göra, vart vi bor och övrigt som kan krångla till det hela blir det stor kalabalik om vi inte firar henne - och allra helst EXAKT på dagen...Det kan vara som nån form av "payback" för alla år under min barndom då det var tält och camping som gällde under just den period då moderns dag infaller, så för fridens skull rättar vi oss efter henne - även om det alltsomoftast är lite svårt att veta vad hon _verkligen_ vill......

Syster har skaffat stuga där familjen vistas under sommaren, vilket innebär att de inte har så långt att åka och under årens lopp har vi försökt att lista ut vad som funkar bäst: att bådas våra familjer kommer samma dag, eller att vi kommer en dag var. Samma dag skulle på + sidan innebära att vi under en dag på året kan låtsas att vi är en stor, tight, älskande familj men på - sidan innebär det att morsan blir dödstrött för vi är för många. Delar vi på oss så kommer på + sidan att hon hinner/orkar med oss alla och på - sidan att vi inte får låtsas och att min syster och jag missar ett av få tillfällen att träffas.

I år fanns det inte så mycket att välja på, syster skulle ha besök under helgen och kunde inte komma på söndagen, gossarna och jag jobbar och kan inte komma på måndagen (den RIKTIGA födelsedagen). Alltså delar vi på oss och det orsakade naturligtvis den vanligen förekommande mängden vojanden från morsan...Hur som haver åker vi dit, blir omedelbart trakterade med två ENORMA gratänger som vi aväter i likhet med öknens gräshoppor eftersom vi väl medvetna om mängden mat som förekommer där inte har käkat frukost. Trots detta trugas och trugas det på bästa bonnamaner tills inte ens P19 kan få ner en tugga till - och hans aptit är legendarisk!

Under tiden inser jag att jag blir mer och mer spydig och sarkastisk mot min mor som underligt nog har valt att inte sätta på sig hörapparaten, vilket innebär att hon gång på gång är helt lost i samtalet - svarar bortitok och börjar om, tappar tråden, tar upp nya ämnen och ser bitvis totalt oförstående ut. *suck* Tyvärr...eller nåt, har jag förmågan att få "publiken" med mig när jag blir sådan där och stämningen är inte precis på topp när modern plötsligt annonserar att syster med make och lilla oväsendet trots allt kommer, när de lämpat av sina besökare vid tåget. Detta innebär att vi andra måste stanna klart längre än vad vi räknat med. för vore det inte höjden av otrevlighet att ge sig av när vi vet at de är på väg?

I rask takt efter gratängerna serveras så efterrätt, och strax därpå annonseras kaffe, kaka och tårta. All mat ackompanjerad av moderns klagomål över hur dyrt det är, hur svårt det är att laga, att veta hur mycket som går åt, hur förtretligt det är med rester osv osv. Gallan börjar stiga i min mage....En dryg kvart efter att vi konsumerat tårta dyker syster med familj upp och då bärs resterna av tårtan fram igen, nya tallrikar erbjuds och avböjs av oss som redan ätit och en nästintill gråtfärdig moder undrar varför i fridens dagar vi inte vill hålla de nytillkomna sällskap med mera tårta - hon har dessutom ingredienser så att hon kan lägga ihop en tårta till!!  

Som jag förmodligen nämnt i något tidigare inlägg är svåger en svårartad besserwisser och om det finns nåt som retar mig, som betraktar mig själv som en någorlunda hyfsat allmänbildad person så är det självutnämnda experter. Mannen i fråga har på sin meritlista jobb som dörrknackande dammsugarförsäljare, städare på Sahlgrenska, nattportier på hotel och är numera frilansande översättare. Tro mig, jag menar inte att han inte kan vara en intelligent person för det, men när han STÄNDIGT vill bräcka folk inom de yrkesområden de är utbildade till eller har jobbat många, många år inom så kokar jag.....och vräker ur mig avsnoppande kommentarer eller går min väg mitt i diskussioner. Moget.

Uppvarvad som jag är fortsätter jag på den inslagna vägen med otrevligheter....syster får sig en och annan mindre angenäm kommentar om sin "stickfanatism" - hon har förmodligen stickat så många olika plagg att hon ur sin garderob kan välja ett nytt varje dag i ett helt år. Hon är duktig, väldigt avancerad, men jag känner just idag att det bara är överdrivet....Lilla oväsendet, som jag så älskvärt kallar min systerdotter har maner som jag idag är mindre benägen än vanligt att ha överseende med. Hon är (som det endabarntill något äldre föräldrar hon är) världens centrum....Say no more.

Hjälpsam som jag är har jag erbjudit mig att göra säkerhetskopior åt lillefar på hans nya dator och dit in flyr jag när jag känner hur outhärdlig jag är. Men vaffan rent ut sagt, han har Vista och det ser inte alls ut som jag är van och när maskinhelvetet också vägrar att acceptera disc nummer två och därmed avbryter hela kopieringen får jag ett tokspel och går därifrån. Tur det, annars hade lillefar numera inte haft någon dator....När jag vankat omkring i huset en stund återvänder jag till datorn där nu P17 till min lättnad tagit över och fixar och donar.

Ute på altanen har samspråket tagit en betydligt trevligare ton efter min avvikning och jag inser att jag är klar här för idag - jag har INGET att tillföra "min familj"....så vi packar in oss i bilen för hemresa och P19 kör - och kör som en sinnesrubbad tokpanna med min lilla bil så den tillslut stinker bränt, vilket naturligtvis medför en massa "baksäteschaufförs"kommentarer från mig. Väl i den byhåla där gossarna bor med sin far är det nog med en lättnadens suck de skiljs från sin argsinta morsa.

Hemma igen - hemma i det sällskap som funkar allra bäst för mig: mitt egna och inget mer sitter jag på balkongen och konkursröker och konstaterar: Denna dag - ett liv!! När ska jag lära mig att inte alltid låta mitt humör gå ut över människor som står mig nära? När ska mitt humör bli ett som anstår en kvinna i lägre medelåldern och inte en labil tonåring? "Jag trodde jag var bra, jag trodde allt var fint, nu vet jag att jag lurade mig själv"