Japp, nu är det dags igen...igår kom jag äntligen ihåg att gratta E-L, ganska så exakt en månad försent, men ändå!

Trots att jag alltid varit en så antisiffermänniska har jag tidigare alltid haft lätt att komma ihåg telefonnummer och personnummer. På senare tid blir det svårare och svårare - kanske börjar jag bli senil, kanske kan det ha med båda de där krascherna jag gjort, den ena i bil och den andra in i en"vägg" men hur det än är så har jag väldigt svårt för att memorera födelsedagar och har redan i år glömt bort ett gäng.

Nu var det ju inte mitt taskiga minne jag tänkte fundilura över här idag utan det där med födelsedagar - och inte vilka som helst utan mina söners......I år fyller de 18 och 20, vilket alltså renderar dem nån form av uppgradering från P17 och P19 till...ja, ni fattar! Ett bra tag har jag känt att det är lite fattigt att referera till dem på det viset men är inte människa att komma på vilka alias jag ska begåva dem med.

Storeson och lilleson fick de heta ett tag - men med tanke på att de båda tangerar 180 cm och består av 65 -70 kilo muskler så är ju inte lilleson så rättvisande. Den äldre fick i något inlägg heta snyggosonen, men det är inte heller rättvist eftersom de bägge i den älskande moderns ögon är charmörer utav Guds nåde......Hade det här skrivits för 10 år sedan hade Blondie och Brownie varit hyfsat lämpligt, med risk för att de skulle misstas för milkshakes, eller kakor, eller nån seriefigur.

Prinsar är de ju också båda två, och knappast egentligen MINA prinsar utan respektive flickväns och näää...ingen av dem är så där klockrent enkelt namnad som Ängelen - kanske för att det i realiteten var precis tvärtom? Gossarna är nämligen levererade med namnlapp runt tån i stort sett, medan den lilla damen fick vänta ett halvår på sitt namn, fick dispens och döptes så småningom med dopklänningen oknäppt i ryggen =)

Min vana trogen så har jag nu lyckats svamla mig igenom ett helt inlägg utan att komma fram till någonting konkret, men jag ska fortsätta fundera - och tager naturligtvis tacksamt emot förslag. Att utlysa en tävling känns ju rätt fånigt, man kan ju liksom inte vinna nånting och i jämförelse med vissa bloggar som sponsras av både de ena och de andra så blir det ju i fattigaste laget - dessutom hade jag varit tvungen att sätta upp komplicerade regler för beslutsrätt och copyrights och sånt och det orkar jag inte - huvudvärken from Hell är här och hälsar på idag så allt överskottstänkande är en plåga.

Jag nöjer mig med att konstatera att jag åtminstone tänker på saken *L* och tar en promenad för att se om skallebanket kan blåsa bort!

 

msA

29 januari 2009 12:35

Hihi, fantastiskt litet inlägg :)

http://www.missarden.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vad svårt det är ibland att komma till skott med att skriva, trots att det finns massor som jag behöver skriva av mig? Den 4:e fick jag besked om att jag har ny chef till 100% som ska ge mig uppdrag på 60% och att min fd chef har 40% av min tid. ...

med komplett fullt upp. Nytt uppdrag samt därmed sammanhängande utbildning på jobbet, flytt till en betydligt bättre lägenhet men även besiktningar och extraaktiviteter, jul- och nyårsfirande med restriktioner, pappa som utsatts för bedrägeriförs...

om man precis kan kalla det för "bostadskarriär" när man flyttar från hyrestvåa till hyrestvåa? Men för mig personligen känns det ändå så, främst för att jag flyttar från tredje våningen med dyr utomhusparkering "i mån av plats" till marklägenhet med...

aldrig gjort anspråk på att vara ofelbar. Tvärtom är jag ofta medveten om att jag "borde" gjort annorlunda, bättre, mer, högre osv nästan av födsel och ohejdad vana. Därför blir jag nog lite extra stött när en person som jag en gång stod mycket n...

så innerligt tråkigt och oerhört opraktiskt att vara i isolering i väntan på provsvar. Mest opraktiskt var onekligen att jag hade typ ingen mat hemma, så igår satt jag och funderade ut att om jag åkte till affären strax innan den stängde vid 22, ...