jag funderar mer och mer på mina föräldrars prioriteringar.

På söndag uppgraderas ju P17 till P18 och bör därmed firas - som vid alla bemärkelsedagar. Just födelsedagar har alltid varit viktiga och upppmärksammats i vår familj, inte med massor av presenter men med samvaro och därför kontaktade jag mina föräldrar tidigt i veckan för att efterhöra deras planer. Det visade sig att de bjudit hem gäster på söndagen, som om de på något underligt vis glömt bort att den 8 februari varit gossens födelsedag redan sjutton gånger och därmed förmodligen skulle vara det även den artonde gången också. Nåväl, sin traditionsbundenhet till trots tyckte sonen ifråga att det var helt okej att firas på lördagen, bjöd gladeligen hem oss till sitt hem, meddelade att han personligen skulle laga mat och verkade nöjd och glad, jag meddelade mina föräldrar detta  och även jag  gjorde därför  upp andra planer för söndagen - i god tro att allt var frid och fröjd.

För en stund sedan ringde telefonen i Cattkorgen och min far börjar smalltalka i örat om ditt och datt men så småningom kommer han fram till sitt ärende: deras tilltänkta söndagsgäster har ändrat sig och vill hellre komma på lördagen och glad i hågen accepterar min inte så ömma moder detta utan en enda tvekan, utan att tydligen ens försöka dra sig till minnes att hon och hennes man, min far, gossens morfar redan är bortlovade på lördagen. Petitesser i sammanhanget suckar ni nu säkert, men en och annan av er drar sig säkert till minnes den milt sagt bedrövliga julhelg vi hade i Cattkorgen - totaldissade av mina föräldrar även då.

Jag måste säga att mitt temperament definitivt och klart stillat sig över åren men nu ikväll blåste jag alla säkringar, att jag inte fick en aneurysm är ett mirakel, att inte telefonledningarna frös till is, krackelerade och föll till marken är ett ännu större underverk när jag med enorm kylighet i rösten och med all önskvärd tydlighet förklarade för min far EXAKT vilken julhelg vi haft, hur urbota idiotkorkat jag tyckte att de hade betett sig då och stod i begrepp att göra igen, att de den här gången inte kunde räkna med mig som budbärare av de otrevliga nyheterna att de prioriterar pappas syssling med fru framför sitt barnbarns myndighetsdag utan själva fick framföra beskedet OM de stod fast vid sitt beslut samt att jag inte på något sätt tänkte mildra och släta över och helt klart kunde se att det skulle påverka både gossen, hans syskons och mitt sätt att se på vårt släktskap och framtida umgänge.

Det var inte precis det besked min far hade förväntat sig - han hummade, stammade och skrockade lite förläget när han insåg att jag inte tänkte byta ståndpunkt. Varför jag inte ändrar mina planer och firar gossen på söndagen istället? Visst, det skulle vi kunna göra men det är inte det saken handlar om - det är principen -  vi inordnade oss efter dem ursprungligen och nu vägrar jag fortsätta! No more stå med mössan i hand och tacka och bocka! Dags för mig att klarare och klarare sätta mina gränser och stå på mig.

*Ridin' the självförtroende våg*

 

M

2 februari 2009 13:28

Heja dig, bra gjort!!
Stå på dig så ingen annan gör det!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vad svårt det är ibland att komma till skott med att skriva, trots att det finns massor som jag behöver skriva av mig? Den 4:e fick jag besked om att jag har ny chef till 100% som ska ge mig uppdrag på 60% och att min fd chef har 40% av min tid. ...

med komplett fullt upp. Nytt uppdrag samt därmed sammanhängande utbildning på jobbet, flytt till en betydligt bättre lägenhet men även besiktningar och extraaktiviteter, jul- och nyårsfirande med restriktioner, pappa som utsatts för bedrägeriförs...

om man precis kan kalla det för "bostadskarriär" när man flyttar från hyrestvåa till hyrestvåa? Men för mig personligen känns det ändå så, främst för att jag flyttar från tredje våningen med dyr utomhusparkering "i mån av plats" till marklägenhet med...

aldrig gjort anspråk på att vara ofelbar. Tvärtom är jag ofta medveten om att jag "borde" gjort annorlunda, bättre, mer, högre osv nästan av födsel och ohejdad vana. Därför blir jag nog lite extra stött när en person som jag en gång stod mycket n...

så innerligt tråkigt och oerhört opraktiskt att vara i isolering i väntan på provsvar. Mest opraktiskt var onekligen att jag hade typ ingen mat hemma, så igår satt jag och funderade ut att om jag åkte till affären strax innan den stängde vid 22, ...