Det enda som trillade in genom mitt brevinkast idag var en slimmad variant av en stor klädkedjas katalog. De tror och hoppas tydligen på fullt allvar att jag ska slita upp den sega plasten, bläddra ivrigt och bli så pass inspirerad att jag letar fram storasysterkatalogen ur gömmorna och tokbeställa ny garderob till hösten och vintern. Det kan de glömma. Av en hel flock anledningar faktiskt. Den främsta är väl egentligen rent ekonomisk, men även om jag skulle trilla dit på något av deras reaerbjudanden så har vi ju den där lilla haken med min figur. Eller ickefigur kanske jag ska kalla den.

När man är formad som en heffaklump finns det för det första inte så värst mycket kläder som passar, och för det andra så vill man även som heffaklump väldigt gärna prova det där försvinnande lilla fåtalet kläder som man kan krängs på sin kropp för att förvissa sig om att de inte hänger för mycket på ett ställe och stramar för mycket på nåt annat ställe. Dessutom är jag en sådan person som är helt inne på det här med omedelbar behovstillfredsställelse. Jag vill ha det jag vill ha NU!!!

Vill jag klippa mig så vill jag göra det igår, är jag hungrig vill jag att maten ska vara klar omedelbums så jag kan sätta mig och gluffa meddetsamma, ska jag ha kläder vill jag ha dem med mig i en påse när jag går ut från affären. När jag tog mina tydligen ganska värdelösa 180 poäng på universitetet så fick jag veta att det där har med barndomen att göra. Säg det som INTE har med upplevelser i barndomen att göra? Personligen tycker jag att jag har gjort mig av med en hel del barndom, åtminstone det som störde allra mest och mina behov är faktiskt inte något som stör mig - inte ens om jag inte får dem uppfyllda pronto.

Som vuxen har jag nämligen lärt mig att vänta. Jag tycker inte om det, närmare bestämt avskyr jag det men jag KAN göra det utan att få psykbryt. Jag vet att den som väntar på något gott alltid väntar för länge, jag har lärt mig alla klyschor, att sluta titta på klockan i tid och otid. Jag har lärt mig att inte komma 20 minuter före utsatt tid och känna irritationen byggas upp inom mig på grund av alla andra lider av tidsoptimism. Nuförtiden omger jag mig faktiskt mest med den sortens människor och de irriterar mig faktiskt inte det minsta, snarare tycker jag att det är en rätt charmerande egenhet just för att den finns hos mina vänner.

Nu svävade jag ut igen - det här inlägget skulle handla om hur dags posten kommer. När jag var hemmamamma i sju långa (men inte svåra) år var postens ankomst en av dagens höjdpunkter. Jag kunde lätt sitta och drömma mig igenom travar med glättig och glassig reklam medan de vilda barnen höll på med vilda upptåg. Nu förtiden är väl "barnen" kanske inte mindre vilda, men å andra sidan har jag satt en lapp på mitt brevinkast där det står: "Ingen reklam, tack!" med stora bokstäver. Det innebär att det numera trillar in väldigt lite genom inkastet, men av någon outgrundlig anledning är det ändå lika spännande att gå till hallen och se om det landat några läckra trevligheter på hallmattan. Det har det sällan - om man inte vill kalla räkningar för  nåt trevligt.

Rubriken till det här inlägget lät jättecool när jag skrev den - nu sitter jag och tittar på den och funderar på hur jag ska få till en slutkläm som gör att den överhuvudtaget passar till alla de andra bokstäverna som inte alls blev sammansatta så som jag tänkt mig från början - men vad gör det i min allmänna förvirring? Det får vara som det är, det är ju också livet.....

 

Yasha

1 september 2009 19:13

Man vet ju aldrig rikigt vart det tar vägen, livet alltså, när man släpper bokstäverna lösa. *haha*

http://yasha.bloggagratis.se

 

Catten

3 september 2009 10:16

Bokstäverna gör precis som livet: slirar omkring *L*

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vad svårt det är ibland att komma till skott med att skriva, trots att det finns massor som jag behöver skriva av mig? Den 4:e fick jag besked om att jag har ny chef till 100% som ska ge mig uppdrag på 60% och att min fd chef har 40% av min tid. ...

med komplett fullt upp. Nytt uppdrag samt därmed sammanhängande utbildning på jobbet, flytt till en betydligt bättre lägenhet men även besiktningar och extraaktiviteter, jul- och nyårsfirande med restriktioner, pappa som utsatts för bedrägeriförs...

om man precis kan kalla det för "bostadskarriär" när man flyttar från hyrestvåa till hyrestvåa? Men för mig personligen känns det ändå så, främst för att jag flyttar från tredje våningen med dyr utomhusparkering "i mån av plats" till marklägenhet med...

aldrig gjort anspråk på att vara ofelbar. Tvärtom är jag ofta medveten om att jag "borde" gjort annorlunda, bättre, mer, högre osv nästan av födsel och ohejdad vana. Därför blir jag nog lite extra stött när en person som jag en gång stod mycket n...

så innerligt tråkigt och oerhört opraktiskt att vara i isolering i väntan på provsvar. Mest opraktiskt var onekligen att jag hade typ ingen mat hemma, så igår satt jag och funderade ut att om jag åkte till affären strax innan den stängde vid 22, ...