Vikt och utseende är viktigt - av alla bloggar som snurrar runt här i nätrymden gissar jag att minst 2/5 handlar om kost och motion. En del handlar om värre saker än så, självsvält och tragedier. Utseendet är viktigt.

Jag har en vän som gjort en GBP, en som står i kö och väntar på det och ytterligare en som väldigt gärna vill komma i fråga för op. Ingen av dem har jag någonsin "bedömt" på grund av deras utseende men när det nu kommer upp om och om igen det här med vikt så började jag fundera. Jag kunde inte låta bli att fylla i mina siffror på en site som tjänstvilligt nog stod för uträknandet av BMI och höll faktiskt på att trilla av stolen. Enligt svaret är jag sjukligt fet. Nog vet jag att jag är överviktig, om det ligger till så att vågen skriker otidigheter till en så fort man närmar sig badrummet så har man bilden rätt klar för sig. Men lider jag av det?

Inte speciellt. Att köpa kläder är ju inget höjdarevent precis, men å andra sidan har jag ju inte råd att köpa kläder så det drabbar mig ju knappast. Jag är hyfsat rörlig, böjer mig utan problem efter golvtappade saker, klättrar på stolar om inte svindeln sätter stopp, kan krypa upp i soffan, kan rulla ihop mig på någons arm, kan till och med vara rimligt gymnastisk vid tillfällen som vi inte närmare behöver gå in på här. Men ändå är jag alltså sjukligt fet.

Jomen, jag vet att det är de inre värdena som räknas också. Men senaste kontrollen visade på lite för lågt blodtryck, inga anmärkningsvärda kolesterolhalter, ingen diabetes och ansträngningstestet med hjärtkoll när jag skulle cykla på en sån där stackars cykel som aldrig kommer nånstans var inte mätbart. Jag hade "för bra" kondition för att vara kvinna med min vikt och längd? Åderförkalkning kan man (vad jag vet) än så länge inte mäta så det ska väl vara det som är min risk då.

Men jag är sjukligt fet.

*sucka*

Vad jag tänker göra åt det? Jag vet faktiskt inte, jag ska baka en kladdkaka medan jag funderar ;-)

 

Snyggot Å

2 november 2009 16:47

Och här blir det fläskfilé med potatiskgratäng medans jag fundilurar... :D

 

T

2 november 2009 17:06

Ja vad ska man säga ,med tanke på att jag är nåt halvkilo ifrån att vara sjukligt fet jag med enligt bmi modellen så är det ett tekniskt under att vi klarar o kramas,gigantisk långa armar kanske ? och att soffan o sängen orkar bära oss ? man kanske borde palla under nånting eller bara tacka gud för att man bor på gjuten platta och inte har en källare att falla genom golvet på.
Näe jag tror inte på bmi hysterin och om dom nu har rätt så tycker jag om sjukligt feta tjejer ,iallafall en av dom =)

 

mira

2 november 2009 18:32

här är en till som är sjukligt fet... enligt bmi. fast jag har ju kroppsdelar som skulle må bättre av mindre vikt förstås - leder o sånt.

http://metrobloggen.se/missne

 

marsipanen

2 november 2009 18:56

jadu Catten..dessa etiketter som sätts på oss *suck*
Knallade runt på en marknad en gång med en lång, normaltjocksmal och väldigt vältrand väninnna (on kutar maraton på tre timmar och trekvart).
vi blev erjudna att göra ett test där kroppsfettet mättes med en apparat. De som erbjud detta var två söta tjejer från Cambridgekuren (tror det är nån sort pulverdiet)
Jag tackade nej, men väninnan blev nyfiken. Och hör...läs och häpna! Hon hade på tok för mycket fett på sin långa nromalbyggda kropp och (dettta är sant) hon erbjöds att gå med i en grupp så hon skulle kunna reducera sin "enorma" hydda. Hon frågade hur hon skulle orka träna fem ggr/vecka löppass om ett par mil per gång.

Den söta lilla konsulenten tyckte att hon kunde ju dra ner på träningen ett tag om hon inte skulle orka kuta sina pass..
Vi gick därifrån. väninnina lite moloken (fick trösta henne med en glass) och jag glad att jag inte gjorde testet.
Värst vad jag pratar på nu då...
Sunt förnuft tror jag både du och jag tror på ;)

http://marsipan.bloggplatsen.se

 

Yasha

2 november 2009 19:04

Jag med. Fetma. Jag vet också att jag inte är smal och att jag gott kunde röra på mig mer, men... okej, skalan för fetma kanske är lite grov? *haha*

Det börjar bli jobbigt när man inte klarar av att torka sig där bak... har jag hört. *asg*

 

msA

2 november 2009 19:22

Men du... hur räknar man ut det där egentligen då?!
Och jag tycker GOTT du kan käka kladdkaka. Det är faktiskt värdena INUTI som är viktigast... pöss!!!!

http://www.missarden.wordpress.com

 

Catten

2 november 2009 20:03

Inte dumt Snyggot! Det blev faktiskt ingen kaka för mig, utan hysteriskt god fiskgratäng istället =)

Faktum är ju T, att jag BÅDE har långa armar och pallat upp min säng - bara för att slippa ta tag i vikten ;-) Pöss liksom...

Sunt förnuft är A och O marsipanen, jag har hört att både Brad och Angelina har för högt BMI - för muskler väger ju mer än fett!?

Ahh....torka mig klarar jag ff Yasha - thank god för gigantiskt långa armar liksom! =)

Du har fått en länk i mailen msA och jag håller med dig - så länge jag inte känner mig sjuklig så vägrar jag betrakta mig som sjuklig!

 

Catten

2 november 2009 20:04

Visst är det så mira - det är väl det som jag i så fall funderar på/är orolig för - inte hur lederna mår nu men om 10 år om jag fortsätter i den här viktklassen...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vad svårt det är ibland att komma till skott med att skriva, trots att det finns massor som jag behöver skriva av mig? Den 4:e fick jag besked om att jag har ny chef till 100% som ska ge mig uppdrag på 60% och att min fd chef har 40% av min tid. ...

med komplett fullt upp. Nytt uppdrag samt därmed sammanhängande utbildning på jobbet, flytt till en betydligt bättre lägenhet men även besiktningar och extraaktiviteter, jul- och nyårsfirande med restriktioner, pappa som utsatts för bedrägeriförs...

om man precis kan kalla det för "bostadskarriär" när man flyttar från hyrestvåa till hyrestvåa? Men för mig personligen känns det ändå så, främst för att jag flyttar från tredje våningen med dyr utomhusparkering "i mån av plats" till marklägenhet med...

aldrig gjort anspråk på att vara ofelbar. Tvärtom är jag ofta medveten om att jag "borde" gjort annorlunda, bättre, mer, högre osv nästan av födsel och ohejdad vana. Därför blir jag nog lite extra stött när en person som jag en gång stod mycket n...

så innerligt tråkigt och oerhört opraktiskt att vara i isolering i väntan på provsvar. Mest opraktiskt var onekligen att jag hade typ ingen mat hemma, så igår satt jag och funderade ut att om jag åkte till affären strax innan den stängde vid 22, ...