I enlighet med den något vaga tidsangivelsen infann jag mig utanför bibliotekets port klockan 11.53, efter att med viss skräck ha erlagt parkeringsavgift. 15 jäkla spänn i timmen! Jag hoppades innerligt att hon inte skulle vilja coacha mig för mer än de 20:- som jag lyckades peta fram ur väskans vrår och vinklar.

Det var lite blåsigt att stå där, och jag kikade med intresse efter alla svartklädda jag såg närma sig, men ingen var hon. Fortfarande 12.15 var ingen av dem hon.

12.17 funderade jag på att ringa henne och fråga vart hon var - men kom fram till att det faktiskt var hon som var sen och därför borde ringa mig.

12.19 ringde jag ändå och möttes av "abonnenten du söker kan inte nås för tillfället".

12.25 ringde jag igen och fick samma meddelande i örat.

12.27 undrade jag alltmer intensivt om jag tagit fel på fredag.

12.31 ringde jag min handläggariller G och lämnade ett alldeles för argt meddelande på svararen  åt honom att jag nu väntat i 40 minuter och tänkte åka hem. Ba'fatt på nåt sätt verifiera att jag faktiskt varit där...eller nåt....

13.10 ringer min mobil. Okänt nummer. Jag svarar.

"Nämmän tjänna Catten, vars jär'u nånstans?"

Det är jobbcoachen.

Trots diskussionen vi hade om vart vi ska ses står hon utanför biblioteket i Byhåla och väntar på mig sedan en timme tillbaka......*sucka*. Jag påpekar naturligtvis att vi faktiskt bestämt mötesplats till ett helt annat ställe och att jag inte bara väntat på henne där i snålblåsten i nästan 40 minuter utan också alldeles i onödan kört närmare sju mil.

"Ja tänk så toookigt det kan bli! Kommer'u hit ällä?"

Jodå....jag gör ju såklart det, med det där hotet om avstängning från A-kassan hängande likt en bila över nacken. Hon står på grusplanen och lydnadstränar sin hund (!) när jag svänger in på parkeringen. Undrar om jag är rädd för hundar och när jag svarar "Nej, men allergisk" så tycker hon att det är okej att han är med ändå. "Vi kan ju vara utomhus". Eftersom Byhålas bibliotek har stängt vid det här laget och jag med en trotsig treårings genomtänkta logik vägrarvägrarvägrar ta hem henne till mig  så parkerar jag min ända på en lindrigt torr träbänk.

För att göra en lång och oerhört trist historia kort så träffades vi i ganska exakt 13 minuter. Under den tiden kollade hon av vilken utbildning jag har, vad jag jobbat med de senaste åren, vilket sökområde jag tyckte kändes okej vad gäller jobb och berättade att hon tänkte läsa mitt CV, kolla av arbetsmarknaden och anvisa lämpliga jobb åt mig inom mitt angivna sökområde. Slut.

Berätta för mig, ni som förstår: Vad är det som gör att vi inte kunde tagit det här via mail och/eller telefon? Själv misstänker jag att det skulle kunna innebära förlorade timmar och traktamente ( = mindre lön) för henne - men så simpelt kan väl ändå inte svaret vara?

Väl?