är en psalm jag alltid tyckt om - speciellt sedan Freddie Wadling gjorde sin version av den.

Men idag tänkte jag att den meningen skulle få symbolisera det oerhört långsamma fort (?)skridandet av informationen/utbildningen till nya kollegan.

Jag vet inte jag. Inom vilken annan bransch skulle man anställa någon som inte har en hum om materialet h*n arbetar med? Jag menar, om du får jobb på en metallindustri så vill väl inte arbetsgivaren att dina primära kunskaper ska ligga inom TEKO- branschen? Näraliggande, men ändå ack så olika. Du vet vilka olika metoder det finns att foga ihop tyg, vad det blir om man sätter samman två eller flera specifika tygstycken, men du kan inte applicera den kunskapen på metall. Hur bra blir det?

Sådan är alltså vår arbetssituation just nu, den som ska/bör ha det primära ansvaret för den pedagogiska verksamheten behöver kontinuerlig stöttning och information. Och det får h*n, men har ju hittils tagit alla våra initiativ till upplysning som personliga påhopp. Ändå säger h*n jämt och ständigt att "det är ju inte så lätt för mig att veta, jag som är ny. Ni måste berätta för mig". Tanke och handling är tyvärr inte ett i den personen och det tär på oss alla.

Idag tittade "mattanten" på mig och kollegan T och sa: "Ni ser ju fullständigt utslitna ut, jobbar ni dygnet runt eller?" Tack och lov gör vi ju inte det, och jag har dessutom i betydligt högre grad än T förmåga att lämna jobbet på jobbet, men vissa dagar känns det som att arbeta i uppförsbacke.

Fast nu är det onsdag kväll och "nedförsbacke" på väg mot helgen - en helg som jag förmodligen ska tillbringa på samma sätt som de flesta andra på senaste tiden: i viloläge! Fast denna helg tyvärr utan Älskot :(

En av mina kollegor kastade dock idag fram den djärva tanken att det kanske var just pga vilolägena på helgerna som jag är så trött. Hon menade att om man istället hittar på "nåt kul" på helgen så blir man piggare. Fan tro't? Och vad är "nåt kul" i mitt läge - en tripp med moråfar till StoraSysters sommarstuga på lördag? Fan tro't - igen. En eftermiddag hos E med hennes högljudda vildbasare till ungar? Fan tro't - ytterligare en gång.

Viloläge i soffan it is!

Om ingen kommer med något fullständigt oemotståndligt gratiserbjudande förstås :-)