Jag har fått en award av http://www.sajberlena.bloggplatsen.se - hon vill veta mer om mig! *varm i hjärtat på en ruggig höstdag*   Det ska hon (och ni) absolut få, men inte idag när fantasidelen av min hjärna fullständigt står  på tomgång och tuggar.

Till viss del beror det på hösten, mörkret, halget och stormen vi har upplevt idag men allra mest beror det på dagen på jobbet, närmare bestämt avslutningen på dagen. Vi har haft stort personalmöte för alla anställda och en av punkterna på dagordningen var presentation av vårt arbetslag. Min arbetslagsledare är en insatt, engagerad och oerhört kunnig person - men en som tyvärr har alldeles för svårt att delegera. Förra veckan sa jag till henne att hon MÅSTE lära sig att göra det innan hon stressar ihjäl sig och hon höll väldigt lågmält med.

Idag - knappa tio minuter innan det var dags att gå på mötet frågade jag henne hur det kändes och då säger hon att hon är nervös. "Det känns så stort det här" säger hon. Jag replikerar med att hon ju är så kunnig och inte behöver vara orolig men får då veta att det ABSOLUT värsta hon vet är att stå inför publik och prata.... Det är ju en situation som jag på intet vis kan sätta mig in i - jag är ju närmast tvärtom och har alltid varit - muntliga presentationer var det bästa jag visste under min skoltid, "allt ljus på mig" liksom.

Så på stående fot erbjuder jag mig att ta hand om en betydligt större del av presentationen än vad vi planerat tidigare, ärligt talat lite frustrerad över att det först nu framkommer att hon mår så dåligt av den här sortens evenemang och även smått frustrerad över att alla kollegor fortfarande inte vet vad just h*n ska presentera. Nu blev det ändå inte så illa, och min A.L.L klarade sig alldeles utmärkt precis som alla vi andra, det märktes inte ett dugg på henne att hon var nervös - skönt det.

Men hela mötet i sig var vansinnigt tröttande. Jag kanske är ignorant men jag har noll och inget intresse av vad som framkommit på en byggnadsinspektion - det berör ju inte vår egentliga verksamhet alls egentligen utan bara de som använder respektive rum. Jag bryr mig inte heller ett enda dugg om vilken minusmat det serveras på Hj*rt*nh*lmsv*g*n, det gäller inte heller oss och borde kunna meddelas dem det berör? Samma sak med utvecklingsgrupperna - borde inte respektive gruppledare kunnat informeras via intranätet om vem i ledningsgruppen de ska rapportera till?

Förmodligen hade vi möte för att det står inskrivet i några stadgar nånstans att vi ska ha det si och så många gånger per år? I min enfald (ignorans?) trodde jag att det var bra med (kostnads)effektivisering av arbetsplatsen - speciellt som vi idag fick veta att vi ligger på 2,7 mille över budget och övertid/komptid för alla oss lär ju inte kosta gratis?

Aja, jag vet inte, tur för mig - och andra kanske - att jag inte är chef?