Vad ska man ha den dagen till egentligen?

Ibland har jag den till att sjunga på, ibland till att kärra ved, ibland att bara lata mig på, ibland till att ha söndagsmiddag för närmast sörjande men det känns som om jag allra oftast har den till att säga hej då till Älskot på. Så sett är söndagar banne mig inget kuliga.

Idag var det en sådan söndag och det är väl nåt rent mysko för inte bara söndagen utan hela helgen verkar gå så vansinnigt mycket snabbare än helger helt utan honom? Jag vet ju att tid är något relativt, att resan hem alltid känns kortare än resan iväg till exempel men jag tycker ändå inte att det är helt rättvist eller bra alla gånger att det är så. Det är så mycket jag skulle vilja hinna säga och göra de här helgerna och så lite jag hinner med. Tro nu inte att jag är otacksam mot Alexander Graham Bell för hans uppfinning men ärligt talat - inte är det samma sak med telefon?

Om han nu skulle uppfinna nåt den där Alex, så skulle han väl ha kunnat uppfinna en tidsförvrängare?

En sån där som helt drastiskt förkortade väntetiden i telefonkön till ett litet nafs, och som kunde dra ut tiden tillsammans med nära och kära till något som känns oändligt? Snacka om att han hade kunnat tjäna en slant på en sådan mockajäng! Nu dog han förhoppningsvis inte utfattig ändå om han var smart nog att ta patent på sin telefonuppfinning men ändå liksom...