Många och långa bloggpauser blir det, och lite blogg på annan plats också - men det heter ju att en alltid återvänder till brottsplatsen så nnu är jag här igen......

Men det blir ingen rekapitulation, inga fler återblickar på vad som varit och inte varit. Det blir mest här och nu. Säkert inte med lika mycket humor som tidigare, men förmodligen med lika mycket självironi. Såååå...here we go again:

Igår insåg jag att det tydligen finns en förhoppning om att bristande kommunikation kan lösas med ingen kommunikation alls + kramar. För mig blir det absurt - jag vill inte kramas med människor som jag inte pratar med?

Idag tokfrossar jag i kolhydrater (min bästa drog) av varierat slag, tittar på tv-program med amerikaner som söker sina rötter på SVTplay och fulgråter snorande - jag antar att jag relaterar till deras längtan efter sammanhang och tillhörighet. Sitter ensam på inackorderingsrummet efter att ha konstaterat att för "alla andra" är lördagskvällen antingen partynight eller familjekväll och likaledes konstaterat att jag inte orkar vakren eller.

Smsade vännen som inviterade mig till familjekväll och var fövånansvärt uppriktig då jag avböjde istället för att gå dit, vara utmattad och bli irriterad på allt ljud och alla intryck. Sen sov jag i 1½ timme och vaknade precis lika trött.

Och imorgon är det Fars Dag - jag förmodar att jag åtminstone bör ringa min LilleFar ch gratulera. Slips och strumpor är onödigt, och jag har ju ingenstans att laga och bjuda honom på en brakmiddag såatteh...