"Hemma, var ligger det nånstans?" sjunger Kristina i "Kristina från Duvemåla, när hon - till stor del mot sin vilja - följer sin man Karl-Oskar över oceanen till hans drömland Amerrkat. 

Enligt Paul Young har han sitt hem överallt där han lägger sin hatt och i en meme på nätet läste jag nyligen att "hemma är där mobilen automatiskt koppla upp sig mot wi-fiet".

Jag vet inte riktigt var hemma är för mig. 

Det finns en plats där jag är mantalsskriven och där en (ständigt minskande) del av mina tillhörigheter befinner sig. Det finns en annan plats där det står en säng, med en kudde som jag vilar mitt huvud på de flesta nätter, en garderob med ett gott urval av mina kläder, och så lite annat smått och gott som jag har behov av.

Men något som verkligen känns som _hemma_, det har jag inte.