Det känns så lagom jävla kul när en gjort vad en kan, ansträngt sig för att saker och ting ska bli så bra som möjligt, lösas smidigt och enkelt och så blir det antingen rök i ansiktet på en, eller varför inte en rejäl jävla smocka. Bildligt talat såklart - men ändå.

Lite så känns det just nu, både privat och yrkesmässigt faktiskt.

Så nu har jag bestämt mig, och sagt ifrån att det omöjligt kan vara mitt ansvar att dra hela lasset längre. Spontant tänker och känner jag att det kommer att innebära att absolut ingenting händer i fortsättningen, och tja...då får det väl bli så?