Ibland behövs det så lite för att väcka ganska starka känslor. 

Idag har jag tydligen gjort både gott och ont.

Det onda bestod i att jag påtalade att det finns mer än det som möter ögat och jag fick då veta att jag är "negativ". Jamen visst, det får folk tycka, det är inte på något sätt min livsuppgift att försöka hålla alla positiva och på gott humör. Vid snart 50 har jag snarare äntligen kommit på att det är min uppgift att få mig själv att må så bra som möjligt, istället för att hoppas på och tro att någon annan tar på sig det. Om jag då råkar vara obekväm för någon annan så...ja, då bjuder jag helt enkelt på det. 

Det goda var minst lika enkelt, om inte både enklare och i egentlig mening simplare - jag hjälpte en person att skriva några korta rader. Rader som för mig var helt betydelselösa, men väldigt viktiga för den som bad om min hjälp. Så viktiga att personen ifråga faktiskt grät medan jag skrev de där få orden. Nu bekräftar jag kanske bilden av mig som personen i stycket ovanför vill belysa, nämligen den att jag är negativ, men helt ärligt så berörde inte heller den här handlingen mig nämnvärt. Jag gjorde en grej, tacohej, typ.

När jag läser vad jag skrivit ovan tänker jag att jag kanske är avstängd, har stängt av mig själv och är obrydd för att inte bry mig för mycket? Ja, om det är så - så är det så och får vara så. Det känns som om jag måste spara på ork och hushålla med känslor/empati för att kunna fortsätta vara jag - det av mig som finns. Självbevarelsedrift har jag nog inte lidit överdrivet mycket av tidigare i livet, vare sig fysisk eller emotionell så det kanske är på tiden?

Ja hassegu, det är tunga funderingar så här på kvällskvisten men något som onekligen lättade upp var chatten - som pågick från eftermiddag och långt in på kvällen - med en gammal vän (gammal i bemärkelsen "sedan lång tid" och inte åldersmässigt). Jag undrar hur gammal du var första gången vi firade midsommar ihop Mira, eller träffades vi tidigare än så?

 

mira

19 november 2015 09:11

vad sägs om 16 år sen vi möttes? fast det jag har minnen av är midsommar 10 år bort så 10 år duger lika bra :)

Catten

22 november 2015 20:18

16 år sedan vi befann oss på samma plats för första gången, och 10 år sedan vi verkligen träffades tycker jag låter som en god kompromiss :)

 

mira

25 november 2015 16:05

Man får ingen hint om att det finns svar på kommentarer så kom först nu på att kolla (när jag lade in en kommentar på ett annat inlägg)... man skulle behöva prenumerera på kommentarer också och inte bara blogginläggen. ;)

Catten

25 november 2015 20:34

Märkligt, syns det inte nånstans annars än om du kollar din egen kommentar? Det är ju lite synd...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vad svårt det är ibland att komma till skott med att skriva, trots att det finns massor som jag behöver skriva av mig? Den 4:e fick jag besked om att jag har ny chef till 100% som ska ge mig uppdrag på 60% och att min fd chef har 40% av min tid. ...

med komplett fullt upp. Nytt uppdrag samt därmed sammanhängande utbildning på jobbet, flytt till en betydligt bättre lägenhet men även besiktningar och extraaktiviteter, jul- och nyårsfirande med restriktioner, pappa som utsatts för bedrägeriförs...

om man precis kan kalla det för "bostadskarriär" när man flyttar från hyrestvåa till hyrestvåa? Men för mig personligen känns det ändå så, främst för att jag flyttar från tredje våningen med dyr utomhusparkering "i mån av plats" till marklägenhet med...

aldrig gjort anspråk på att vara ofelbar. Tvärtom är jag ofta medveten om att jag "borde" gjort annorlunda, bättre, mer, högre osv nästan av födsel och ohejdad vana. Därför blir jag nog lite extra stött när en person som jag en gång stod mycket n...

så innerligt tråkigt och oerhört opraktiskt att vara i isolering i väntan på provsvar. Mest opraktiskt var onekligen att jag hade typ ingen mat hemma, så igår satt jag och funderade ut att om jag åkte till affären strax innan den stängde vid 22, ...