Det sägs ju att en inte ska ångra sådant en gjort, bara sånt en _inte_ har gjort.....och det kan säkert stämma. Facebook hade idag den stora godheten att upplysa mig om att idag för fem år sedan fick jag nycklen till det lilla gula huset, och jag minns att jag flyttade in den 6/12. Åren jag bodde där var både bra och dåliga, det var mycket kallt, mycket slit och många bekymmer - men det var "ett eget hus" med trädgård och på det stora hela trivdes jag där. Efter det har jag ju flyttat typ 1½ gång till och vad jag ska tycka om det vet jag mindre.....men ångra det ska jag uppenbarligen inte, utan bara dra erfarenhet av det - och det är ju sant. Hade jag inte flyttat så hade jag ju inte kommit till insikt om det som jag ju faktiskt kommit till insikt om, och förmodligen undrat och våndats...

Det jag inte har gjort och som jag har ångrat hela tiden är följt med familjen L till varmare nejder. Jag ångrar kopiöst att jag inte satte ned foten och helt sonika förklarade att jag tänker åka. Jag ångrar att jag är den som faktiskt inte orkar "bråka" och stå på mig för att få min vilja (och mitt mående) fram. Jag ångrar att jag står tillbaka och backar för husfridens skull, vilket i förlängningen innebär att det växer inom mig som en tumör, och orsakar både sorg och bitterhet vilket i sin tur skadar både mig och andra. Hur jag ska komma åt det vet jag dock inte, jag har ju en livstid av att anpassa mig att luta mig på, och i stort sett ingen erfarenhet alls av att stå upp för mig själv i privatlivet...

Men lite skadeglatt förundrad är jag också på något vis....jag har ju inte haft någon som helst kontakt med Exet sedan han (förvånansvärt omtänksamt) hjälpte mig att flytta förra sommaren och i stort sett bara hört ett och annat om honom från barnen, och såklart sett hans kommentarer på FB på deras statusar *suck*. En av de saker jag vet om är att hans (ensamstående, stenrika) farbror gått bort, och att han ärvt sjukt mycket pengar. Där ingår en etisk/moralisk diskussion men den ska jag inte ta här och nu - men arvet innebar iallafall att Exet fick ett uppsving i sin ekonomiska status (vilket onekligen behövdes), den som var totalt körd i Krornofogdeklor efter alla snabblån med galen ränta som han tog och shopaholicade upp efter vår skilsmässa.  

Men nu, efter vad han själv har berättat för en person som sedan i sin tur berättat för mig,  beställdes omedelbums en utlandsresa till honom, frun och grannen (!) som fyllde jämnt men inte hade råd med någon fest.....han har även beställt en sprillans fabriksny bil med typ alla tillval (det tyckte frun var viktigt) samt som grädde på moset har de köpt sin lägenhet när erbjudandet från bostadsbolaget kom. Kloka investeringar kan en onekligen tycka - men jag får inte riktigt det att gå ihop med att de bägge har införsel på lönen från Kronofogden? Enligt Exet själv har frun "bara" två år kvar innan hon är skuldfri - men om en är gift, delar en inte sin makes skulder och tillgångar? Och med tanke på att de _båda_ har införsel, hur kan de köpa en sån bil?

Jag vet att jag verkligen inte har med saken att göra, men jag har ju själv levt på existensminimum och verkligen inte kunnat ha några ägodelar att skryta med såatteh.....jaja, jag är egentligen mest glad för att jag inte längre (sedan snart 10 år faktiskt!!!) behöver fundera mer på honom, hans shoppingvanor, märkliga inställning till pengar och hans (då: vår) ständigt rackliga ekonomi....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vad svårt det är ibland att komma till skott med att skriva, trots att det finns massor som jag behöver skriva av mig? Den 4:e fick jag besked om att jag har ny chef till 100% som ska ge mig uppdrag på 60% och att min fd chef har 40% av min tid. ...

med komplett fullt upp. Nytt uppdrag samt därmed sammanhängande utbildning på jobbet, flytt till en betydligt bättre lägenhet men även besiktningar och extraaktiviteter, jul- och nyårsfirande med restriktioner, pappa som utsatts för bedrägeriförs...

om man precis kan kalla det för "bostadskarriär" när man flyttar från hyrestvåa till hyrestvåa? Men för mig personligen känns det ändå så, främst för att jag flyttar från tredje våningen med dyr utomhusparkering "i mån av plats" till marklägenhet med...

aldrig gjort anspråk på att vara ofelbar. Tvärtom är jag ofta medveten om att jag "borde" gjort annorlunda, bättre, mer, högre osv nästan av födsel och ohejdad vana. Därför blir jag nog lite extra stött när en person som jag en gång stod mycket n...

så innerligt tråkigt och oerhört opraktiskt att vara i isolering i väntan på provsvar. Mest opraktiskt var onekligen att jag hade typ ingen mat hemma, så igår satt jag och funderade ut att om jag åkte till affären strax innan den stängde vid 22, ...