Hur har du det mednära relationer, så kallade "vänner"?

Jag verkar ha typ...dödat alla mina?

Å flyttade hit, till pojkvännen och lever sedan dess i symbios med honom - jakt och hundar är det som gäller och mitt veggoliv passar definitivt inte in där.

C vill lämna samhället bakom sig och flytta ut i en yurta i skogen och eftersom jag trivs bra i min stadslägenhet har vi inte längre något gemensamt?

A lade ner vår 25-åriga vänskap lagom till hen fyllde 50 år och jag har absolut ingen aning om vad som hände, och varför?

Kollegan C som stoppade mig med ett "jag tycker om dig och du har alltid stöttat mig men tänk på att jag uppskattar XXX också" när jag ville berätta om veckans upplevelser.

Andra kollegan som just i detta nu ligger på akuten med intravenöst penicillin och som dessutom har fyra barn i varierande ålder, och med minst ett par diagnoser, som absolut och självklart går före i hens tankevärld.

T  talade om för mig att jag inte gjort annat än klagat på honom under våra nio år tillsammans och att jag förstört hans självförtroende, då känns det oerhört onödigt att höra av sig dit?

Äldste sonen sa rent ut sist vi träffades att han inte orkade med andras problem.

Mellansonen prioriterar sambon och Ängelen vill jag inte tynga med mina sorger ovh bedrövelser.

Så, vem finns där för mig?

Ingen, som det känns just nu. Jag har gott om bekanta men ingen nära vän som jag kan kontakta på natten när ångesten sätter klorna i min strupe och bromsar min andning. Jag är utlämnad - till mig själv, igen.

Inte konstigt att min ätstörning blommat fullt ut igen och att allt mitt vakna fokus ligger på vad jag har för ätbart hemma, när jag kan äta det, tillsammans med vad, hur länge det räcker och vart jag skulle kunna handla mer utan att blir sedd och uppmärksammad. Jag bygger strategier för överlevnad, i överlevnaden ligger ätandet och i ätandet ligger den enda trygghet jag för tillfället kan hitta. 

Jag behöver ett nytt liv.

 

Ninu

3 september 2017 00:26

♡♡♡
Jag kommer inte ihåg när jag hade en nära vän sist.. såhär efteråt undrar jag OM jag haft nån. Pöss

Catten

4 september 2017 22:04

Vänskap är minsann inte vare sig enkelt eller självklart, varken som barn eller som vuxen. Jag betraktar mig som din vän, men visst - det är inte riktigt samma sak på distans.. Pöss!

 

Ninu

6 september 2017 00:05

Tack 😊 ser självklart dig som min vän åxå..

Catten

15 september 2017 11:47

Pöss!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

vad svårt det är ibland att komma till skott med att skriva, trots att det finns massor som jag behöver skriva av mig? Den 4:e fick jag besked om att jag har ny chef till 100% som ska ge mig uppdrag på 60% och att min fd chef har 40% av min tid. ...

med komplett fullt upp. Nytt uppdrag samt därmed sammanhängande utbildning på jobbet, flytt till en betydligt bättre lägenhet men även besiktningar och extraaktiviteter, jul- och nyårsfirande med restriktioner, pappa som utsatts för bedrägeriförs...

om man precis kan kalla det för "bostadskarriär" när man flyttar från hyrestvåa till hyrestvåa? Men för mig personligen känns det ändå så, främst för att jag flyttar från tredje våningen med dyr utomhusparkering "i mån av plats" till marklägenhet med...

aldrig gjort anspråk på att vara ofelbar. Tvärtom är jag ofta medveten om att jag "borde" gjort annorlunda, bättre, mer, högre osv nästan av födsel och ohejdad vana. Därför blir jag nog lite extra stött när en person som jag en gång stod mycket n...

så innerligt tråkigt och oerhört opraktiskt att vara i isolering i väntan på provsvar. Mest opraktiskt var onekligen att jag hade typ ingen mat hemma, så igår satt jag och funderade ut att om jag åkte till affären strax innan den stängde vid 22, ...