Ja, häromsistens skrev jag ju om hur jag hade blivit inspirerad att ha ett utvecklingssamtal med mig själv - det är bara några dagar sdan, men känns som tusen år av ensam...nej, det var visst en bok, men det har vekligen hänt massor av saker sedan dess. Dock tänker jag sätta mig över de akuta känslorna och _ändå_ ha mitt utveckingssamtal med mig själv, och ni är välkomna att ta del av det om ni vill:

Hur skulle du vilja sammanfatta året som har gått?

Kaotiskt, milt sagt. Massor av händelser och skeenden som kastat mig hit och dit vare sig jag har kunnat fatta aktiva beslut kring dem eller inte. Men på det stora hela mer positivt än negativt, positivt på det personliga planet och mer negativt yrksmässigt.

Vad är du tacksam för/stolt över/nöjd med?

Jag är tacksam för att många människor har stöttat mig och för att jag har haft karma/turen/högre makter med mig i olika skeenden. Jag är stolt över att jag har fortsatt att stå upp för mig själv, mitt mående och min progress i att bli den människa jag vill vara. Jag är nöjd med att jag inte har kompromissat med mig själv,vare sig på det personliga, eller på det yrkesmässiga planet.

Vilka lärdomar har året som gått fört med sig?

Att det lönar sig att tro på sig själv, men också att inte utkämpa onödiga strider. På gott och ont har jag också lärt mig den hårda vägen att jag är mig själv närmast, att inte förbehållslöst sätta min tilltro till andra. Att det är viktigt att försöka se saker från flera positioner och att inte överila sig.

Vilka råd till dig själv har du att ge inför det nya året?

Mitt råd till mig själv initialt måste nog trots allt bli att se om mitt eget hus, ingen annan gör det åt mig. Att hushålla med mig och fundera på vem jag är och vad jag vill, hur jag ska nå dit utan att göra vare sig mig själv eller andra illa. Att vara mer rädd om mig själv och min ork, att göra mer saker som jag mår bra av och som ger mig positiv energi!

Så där...det var ju knappast någon raketforskning, men ändå intressant att få det på pränt liksom. Jag menar - jag VET ju egentligen vem jag är, vad jag borde och inte borde och hur jag ska göra det....men att gå därifrån till att faktiskt (med eller utan andras bistånd) genomföra det, det är en helt annan sak, Lite samma som det här med min ätstörning - jag är ju trots allt utbildad behandlare, med bla 112 hsp pedagogik i bagaget, och ändå är det så otroligt svårt att se mig själv utifrån och "behandla" mig själv. Men det ligger kanske också i sakens natur? Att jag vet så otroligt väl hur andra brode agera och reagera, men inte kan applicera det på mig själv. Att jag är så makalöst medveten om orsakerna till mitt agerande, men inte kan ställa mig bortanför de orsakerna och processa vad jag håller på med. 

Nåväl, jag kanske blir så medveten jag också en dag, vem vet - jag är ju faktiskt inte ens 50 ännu (på fyra månader) så jag har ju gott om tid på mig