Att vara chef, och då speciellt mellanchef, är verkligen inte en position jag är avundsjuk på och skulle vilja ha. Om jag ska utgå ifrån de chefer jag haft som befunnit sig i den positionen så verkar den vara milt sagt svårhanterlig. Samtidigt tänker jag att om en med vett och vilja söker isg till en sådan position så bör en har rätt god insikt i vad den förmodligen kommer att innebära - även i termer av "slicka uppåt och sparka nedåt" och vilka konsekvenserna blir av det agerandet - likväl som av avsaknaden av det agerandet.

Nåväl, idag sa min mellanchef till en av mina kollegor (innan hen rusade hem för att VAB:a) att vår allra högsta hön....förlåt chef, skulle komma på besök till verksamheten idag - och inte nog med det - hen skulle dessutom bjuda på TÅRTA!!!!! De av mina kollegor som är lite mer positivt lagda förmodade att denna tårta skulle stå för ett firande av att vår tilltänkta flytt nu äntligen var klar, men jag som är  - milt sagt - en gnutta mer cynisk hade på känn att tårtan istället var en muta, en munkavle för att hålla oss tysta och icke- klagande för att flytten kommer att dra ut ännu mer på tiden än vad den hittills har gjort...

Men se på fanken, ingen av oss fick rätt för det dök vare sig upp chef eller tårta!

Varför fick vi inte heller någon förklaring på, om mellanchefen missuppfattat, om chefen fått förhinder eller om tårttanken helt plöstligt började smaka aska i hens mun - därom svävar vi i ovisshet! Och lär förmodligen få fortsätta göra, vi är så oerhört luttrade vid det här laget att vi helt enkelt bara ställde tillbaka alla assietter, tårtspade och skedar och fortsatte vårt vanliga veckomöte med allt vi hade på agendan - (som vanligt) utan någon slags chef närvarande.... 

Har jag nämnt nån gång att jag är ganska trött på mitt jobb? Och att det förmodligen är min masochistiska läggning som håller mig kvar vid det......