Ja, kansle är det så för fy vilken jävla skithelg det här har varit.

Inte för att det hänt något speciellt utan kanske just för att det egentligen _inte_ har hänt någonting....och det är ju på sätt och vis till stor del min alldeles egna förskyllan, men jag får nog ändå lov att lägga en del av skulden på mitt jobb också. Som jag skrev så fick vi inte den utlovade tårtan, och inte heller något meddelande om, eller förklaring till varför den uteblev. När mellanchefen kom tillbaka efter sitt VAB visste inte han heller någonting och tja...kanske var det där vi kände att bägaren nu var ordentligt full?

Så i torsdags morse satte jag mig och skrev ihop en skrivelse, full med de ifrågasättanden vi hade lyft den senaste veckan - allt i från varför vi inte hade flyttat till vad som hänt med de utlovade arbetsbeskrivningarna och så samtalen med beteendevetaren däremellan - samt en hänvisning till den av oss inlämnade 66 a § till Arbetsmiljöverket, vars krav nu sedan lägen är överträdda och så gick de iväg med internposten.... Intressant nog informerades vi av mellanchefen redan på fredagens "morgonsamling" att han skulle på möte med inte bara en utan bägge de högre cheferna redan under eftermiddagen och tja, det är ju underligt att det ska behöva komma till hot för att något ska hända? Jag bad om, och fick löfte om en återkoppling efter mötet - något son han strax innan avfärd dock försökte slingra sig ur på de mest underliga sätt men icke desto mindre fick jag ett TOTALT intetsägande mail från honom under eftermiddagen. Ett mail som jag vbf:ade till fackkollegor, skyddskombud och de kollegor som är mest involverade i flytten och responsen var nästan entydig: vi går vidare med vår anmälan.

Fredagkvällen tillbringade jag därför i ett tillstånd av euforisk ångest, eller nåt däremellan. Jag ligger redan lägst i lön på stället (näst efter cafeteriabiträdet) och är så långt efter i komptetensutveckling och "befordringsgång" att det inte kommer att göra varken till eller ifrån, men det är klart att SVT:s rapportering om hur fack- och skyddsombud behandlas av både arbetsgivare och sina egna huvudskyddsombud gjorde mig inte på topphumör precis.....

Lördagen hade jag faktiskt tänkt delta i en manifestation, kanske åka till Ikea, träffa en av, eller bägge sönerna men trots att jag vaknade första gången redan vid halv sju lyckades jag inte komma ur snooze-mode och kliva upp förrän klockan var närmare 11!!! Efter en rasende äckelig kopp frukostkaffe bestämde jag mig för att rensa i garderoben - jag shoppar iofs alltid superbilligt på rea och oftast dessutom superbilligast på second-hand men det är bara att inse att 38 klänningar är lite väl många, och att flera av mina 23 koftor har sett bättre dagar. Dessutom har jag dubletter av (second-handköpta) böcker som behöver komma tillbaka till Erikshjälpen och generera ytterligare en inkomst så jag städade lite, hittade grejer som skulle ned i källarförråd och satte fart.....

Och började må ungefär som ett utskitet äpplemos efter min andra runda ned i källaren. Flåsade som ett brunstigt lejon, svettades floder, blev yr, totalt knäsvag och alldeles skakig i hela kroppen: blodsockerfall de luxe! Skakande som en person i slutstadiet av Parkinsons lyckades jag både öppna kylskpåsdörren och sikta in mig på något ätligt utan för mycket kolhydrater, vilket (som alltid) innebar att jag tokstudsade upp i energi i ungefär en kvart och sen tvärsomnade och sov i två timmar och resten av kvällen gick åt till att andas och ligga lågt..... Hej då lediga lördag :(

Men lördagen var ju inte riktigt slut där...nej, min nyårsfirande granne har ju skaffat sig pojkvän -tror jag i alla fall. Det KAN ju såklart vara så att de tränar brottning, eller spelar oerhört intensiva matcher WII-tennis men i mina (kanske något perverterade) öron låter det faktiskt mest som två 20-nånting grabbar som har hård och mycet njutningsfylld sex. Och det är ju onekligen oerhört trevligt för dem, men kanske inte riktigt lika intressant för oss grannar som får vara med dem en ganska stor del av deras resa mot själva slutnjutningen så att säga....jag vet inte om de själva är medvetna om hur väl de hörs, det är inte ett speciellt lyhört hus det här men de har sitt sovrum snett under mitt och jag hör dem alltför väl. Både strax innan midnatt alltså, då jag till slut fick sätta i öronproppar för att kunna somna, och strax efter halv sju i morse då jag vaknade av debaclét. Kan en ringa störningsjouren för att grannarna sexar för högljutt?

Och idag då...ja, jag väcktes ju ganska så abrupt som sagt och på den vägen har det väl varit. Världen utanför är underligt frostig och vit trots att det småregnar, jag är trött som vanligt, har kollat intranätet och sett att en kollega vabbar både måndag och tisdag vilket innebär att hens arbetsuppgifter kommer att delas ut på oss andra oavsett vad vi själva redan är bokade på. Vikarier, vad är det?   Måste också vara den sammanhållande angående skrivelsen vi skickade iväg och se till att den följs upp trots att jag (som vanligt) inte befinner mig på plats på måndagar. Dessutom har det varit tvättdag i det här huset och eftersom Ängelen har världens killförkylning och är i det närmaste döende så är det hennes utslitna mamma som fått roa sig. Funderar på om den där hostan hon har inte är minst lika smittsam som böldpest, om jag går och låter henne hosta på mig kanske jag är sjuk imorgon?