har det varit ett tag här på bloggen - och reell torka är det ute i verkligheten. Den är en bidragande orsak till bloggtorkan, jag har nämligen gjort min första vecka på sommarjobbet/kyrkogården och det är inte ett understatement att säga att jag slitit häcken av mig....jag vattnar tre av veckans fem dagar.

Tursamt nog är det inte enbart jag som har konstaterat att det lämnats en hel del arbetsuppgifter åt mig, både den gode herden T och kyrkonämndens ordförande K har varit ut och pratat med mig om det faktum och uppmanat mig att "inte slita ihjäl mig" samt sagt att "ingen kan begära att du ska komma hit i åtta veckor och styra upp det som försummats under resten av året". Ja,JAG visste ju sedan tidigare att mycket åvilar mig - men det var faktiskt en lättnad att höra att de två "högsta hönsen" också är medvetna om det...

Så måste jag ju också inflika att de där kilometrarna jag cyklar inte alls blir 5-6 ToR som jag trodde, kära A mätte upp dem åt mig med bilen igår - på gott och ont - och kom fram till att ENKEL resa är det från min altan till kyrkans parkeringsplats exakt fem kilometer. Så...jag vet inte om jag blev tokstolt eller dödstrött av att få veta att jag cyklar en mil om dagen, och jobbar fysiskt åtta timmar därtill?

Men jag behöver det! Främst ekonomiskt, men naturligtvis även motionen...för idag var vi och firade min mors födelsedag och självklart har födelsedagsbarnet/värdinnan rätt att välja vad hon vill bjuda på - men sex sorters kakor och två olika tårtor vill jag liksom inte ska ingå i min dagsmeny? Till det kommer ju det faktum att hon fortsätter att resonera som så att "äter ni inte upp det jag bjuder på så tycker ni inte om mig". Så jag åt två kakor, och en miiiiinimal bit marängtårta (eller rättare sagt så åt jag de underbara gula hallonen som låg på tårtan och en bisseliten klick grädde) och fick såklart kritik för det. Men jag har vuxit ifrån att ta åt mig och äter numera det JAG vill, så får hon tolka det som HON vill.

Min StoraSyster dök upp också...vi som inte har setts sedan sommaren -09 nångån om jag minns rätt...eller kan det vara ännu längre sedan? Anyhoo så gick det bra, vi lyckades vara trevliga mot varandra när vi kallpratade som folk som råkat träffas hos gemensamma bekanta. Hennes man misslyckas som vanligt skändligen med vanligt hyfs, någon social kompetens har han fortfarande inte lyckats tillägna sig och tycker fortfarande att han och hans är det allena saliggörande. Tack och lov är han lätt att ignorera..  

Och imorgon är det allvar igen - men också glädje och gamman - Älskot har semester och kommer för att tillbringa första veckan av den hos mig - så nu lär det bli en veckas bloggbrist igen!

Jag har haft en sådan otrolig tur att jag nästan fått överdosera på Älskot =)

Eftersom jag var arbetslös/hade semester blev jag kvar i LillaByn vid Havet i några dagar - sen hann det kanppt bli vardag innan det blev helg igen och han kom hit....fast jag övergav honom svekfullt, inte riktigt med avsikt utan på grund av att teflonminnet slagit till och halkat bort det faktum att jag skulle medverka på en Helgmålsbön på lördagskvällen. Därtill kom att exet hastigt och lustigt har bestämt sig för att trots allt flytta ihop med sin blivande hustru och därför totaltömma FallfärdigaRucklet på allt dess innehåll.

Det skulle naturligtvis göras när det passade honom och det gjorde det såklart i helgen. Vad har jag med det att göra frågar naturligtvis vän av ordning. Ptja, egentligen ingenting - men när han deklarerar att "inte en pryl" ska med honom i flytten utan allt som blir kvar efter att sönerna plockat till sig får antingen jag ta, eller så ska det kastas - ja då vaknar smålänningen i mig.

Och sentimentaliteten såklart. Inte för att jag varken behöver eller vill ha några mer/fler minnen av exet än de jag på gott och ont har - utan för att jag i färskt minne fortfarande gruvar över det faktum att han för inte så länge sedan tog hem inte mindre än tre containrar och fyllde dem med våra ungars barndom - och de få spillror som alltså fanns kvar av detta ville jag försöka bevara.

Inte heller ska jag sticka under stol med att det finns (fanns) saker i huset som jag helt klart är spekulant på. Man kastar ju inte en ny torkvinda när jag inte har någon tex? Vad jag inte tagit med i beräkningen var att det tydligen visst fanns saker som både exet och blivande hustrun ville ha med sig - de måste bara diskuteeeeeera det först.

Jag ska inte gå in på detaljer - men jag kan kort och koncist konstatera att ingen av dem lider av stress.....men nu är Rucklet strippat och framstår i all sin icke-glans som det totala ruckel det faktiskt är. Jag vet inte vem som skulle kunna intressera sig för att köpa det, får jag gissa så är det antingen en person helt utan liv, som vill ägna varenda minut och varenda öre åt att renovera i resten av sitt liv. Eller kanske någon ännu okänd pyroman som tänker bränna ner skiten? Det är väl de enda tänkbara...

Så..eftersom blivande hustrun enligt egen uppgift är ryggskadad (vem är inte det liksom   )  fick jag en liten lagom uppvärming inför dagens bravader iom att jag bar möbler både för henne och för mig själv.

Dagen idag har jag nämligen tillbringat på mitt sommarjobb - därav titeln på dagens inlägg. För det var precis vara det var: allt som vanligt. Vi inledde med att plocka mördarsniglar, ett par liter. Sen har jag spenderat hela dagen, i stort sett med undantag enbart för sedvanliga raster, med att luckra och ogräsrensa rabatterna på fondgravarna. Helt klart är att herrarna T och H har lämnat de mindre trivsamma arbetsuppgifterna därhän tills det var dags för mig att inträda på scenen.

Men pilutta dem liksom - det råkar ju faktiskt vara så att jag - sjukt nog - är riktigt förtjust i att rensa ogräs =) och är grymt stolt över hur snyggt det blir med kantskärningarna. Och grädden på kakan är ju att våra kära kyrkogårdsbesökare också vet vem det är som sysslar med sådant och ger exakt rätt person cred för det   Ja, jag erkänner även om det sitter långt inne: jag gillar också beröm!

Men nog känns det i främst knän och rygg att det här är arbetsuppgifter som inte precis ingått i min vardag på ett tag. Ovanpå det (eller kanske undertill) kommer det faktum att jag i ett utbrott av sann hurtighet (eller ärligare sagt: för att jag numera inte har någon bil) cyklar till jobbet. Det är inte toklångt, det blir nog en 5-6 km ToR men för en så sorgligt omotionerad person (Shhh Hjärtat, det du tänker på räknas inte!) som mig så är det en sann utmaning - imorgon lär det visa sig/kännas på onämnbara ställen hur min kropp tog emot en cykelsadel....

Och gee whizz, precis som jag konstaterade redan -08 så är den här sortens arbete en perfekt formel mot sömnlöshet, kl 18.52 sitter jag och starrbligar på klockan och undrar om det är för tidigt att gå och sova....

Imorgon är en annan dag!

Tja kära vänner - vad ska vi säga om midsommar?

Som alla vet är det amatörernas afton #1 (nyår är #2) och det gäller tydligen att på så kort tid som möjligt höja alkoholhalten i blodet så mycket som möjligt - det känns som prio 1. Och då talar jag inte om enbart denna, och enbart min midsommar. Egentligen borde jag väl inte förundras över det, år efter år men att vuxna människor dricker sig totalt bortom vett och sans...ja, jag vet inte?

Förmodligen är det bara att gilla läget och acceptera att var och en gör som de själva vill med sina egna liv...men det finns tillfällen då jag har svårt, mycket svårt för att acceptera det - speciellt i fall som det gällande mitt ex som tydligen gav upp för kvällen redan strax före 19 och detta med ett antal barn närvarande. Ännu mer "imponerande" var det ju att hans blivande hustru inte bara fotograferade honom utan även la ut bilderna på det där stora sociala nätverket ni vet....

Nu är de borttagna men SKÄMMES ta mig fan - hade det varit min karl hade jag inte velat flasha med hans beteende!

Skämmes tycker jag ärligt talat också att en kvinna som inte befinner sig i min bekantskapskrets men som jag på andra vis har beröring med borde göra. Så som varande vid full psykisk hälsa (tror jag), i 40-årsåldern och förmodligen fullt nykter kan ge sig till att slå ett hemtelefonnummer, låta det ringa alla signaler utan att få svar, lägga på, slå numret igen, låta alla signaler gå fram och så upprepa proceduren 4 ggr när den man ringer bara en korts stund tidigare klargjort att h*n är på väg ut...hur genomtänkt är man då?

Det blev en irritationsblogg idag ser jag - trots att jag egentligen har det alldeles tokbra här med Älskot i lilla byn vid havet och inte borde klaga alls =) Det kanske är så att jag har det FÖR bra och letar efter sådant som kan ta ner humöret, vad vet jag? ;-)

vissa saker som gör mig så SJUKT upprörd att det stockar sig i halsen och fingrarna låser sig. Då är det tur att bl. a de här bloggarna finns:

http://suspicio.wordpress.com/

http://noboytoy.bloggplatsen.se/

Har du nån som helst hjärna i kroppen och något som helst intresse för hur vårt samhälle de facto tyvärr ser ut idag så läser du. I respektive blogg finns även länkar för dig som vill få veta mer, både till artiklar och till andra bloggare som skriver om liknande, oerhört viktiga saker.

Läs!

Läs!

Läs!

så att jag inte är glad för mina besökare - men det är ju inte utan att jag undrar hur man har kommit till mig när man har sökt på:

* Hur man gör en midsommarstång av piprensare

*Sjukdomar på Victoriaplommon

* Linfröbaserat knäckebröd

Jag är nog den minst pyssliga person jag känner - jag gjorde slut på allt sådant jag hade i mig när mina egna ungar var små och det är med knapp nöd jag kan förmå mig att delta de få gånger vi har pyssel på jobbet.

Odlar Victoriaplommon gör jag INTE, trots att jag bruakde bo hela sensomrarna i mormors plommonträd av just sorten Victoria. För att försöka uttrycka mig hänsynsfullt gentemot er som är kvackelmagade så kan jag ju säga att min mage var gjord av plåt på den tiden - på äldre dagar har den rostat betänkligt.

Knäckebröd äter jag ju, det är nog mitt favvobröd faktiskt - men linfrö har jag inget behov av - och återigen för er kvackelmagades skull så avhåller jag mig från att utveckla varför :)

Men fortsätt att googla bort er vettja - ni är så välkomna hit oavsett om ni hittar det ni letar efter eller inte :)

Nu när jag har gått på sammanlagt 10 dagars sommarlov/semester/arbetslöshet kanske jag ska ta mig samman och reflektera kring den senaste tiden, och framtiden?

Utan att bli långrandig och nämna alla turer, förvecklingar, maffiametoder och trixande kan jag berätta att jag fått fortsatt jobb på skolan - hela nästa läsår. Så nu har jag 7 veckors uteslit på kyrkogården framför mig, och sedan direkt på terminen. Nu för tiden anställs man inte heller på uppehållstjänst vilket innebär att jag ska jobba alla lov - så de här 10 dagarna får jag väl (trots att de är obetalda) betrakta som min semester i år.

En väldigt fin komplimang fick jag idag, en av kollegorna ska sluta i vårt arbetslag och börja i ett nytt i angränsande lokaler och när vi kramades hejdå idag sa hon att det kändes väldigt tråkigt att sluta på vårt program nu när jag jobbar där. Det ni, det värmde faktiskt rejält!

Till saken hör också att jag fått min tjänst utökad, till en procentsats som åtminstone verkar mer möjlig att överleva på än den jag haft tidigare och det är ju riktigt upplyftande det också. Det har som sagt växlats en hel del ganska hårda ord och krassa kommentarer, främst från min sida men tillslut gick tydligen budskapet fram iallafall. Underligt nog kan man inte ens inom pedagogiska verksamheter behandla folk människovärdigt utan MÅSTE försöka dribbla och trixa så mycket och så långt man bara kan?

Aja - nu vet jag ju iallafall (ungefärligen) vad jag gör i ett helt år framåt - det är mer än vad jag haft koll på under många år faktiskt. Livet börjar kännas stabilt, på flera nivåer och det mina vänner, det är inte dumt alls! =)

lite märkligt egentligen - för det händer ju saker HELA TIDEN i mitt liv liksom...

Men jag får liksom inte ner det på pränt. Varför vet jag inte, jag har ju inte precis haft några problem med att vara "utlämnande" tidigare men nu är det som om det liksom inte...behövs, eller känns lämpligt eller ja....

Sen gör jag ju en hel massa saker som liksom känns fullständigt ointressanta att berätta om - det är ju sånt som inte har något större mediavärde och därför inte verkar väsentliga att notera. Ibland gör jag dessutom saker som är direkt olämpliga att berätta om och då blir det ju deffeneffetifft ingenting skrivet.

Kanske får jag en intensiv skrivklåda när mitt läsarantal är nere på absoluta nollpunkten, kanske får jag aldrig mer nån skrivklåda, kanske får jag bara klåda efter att skriva sådant som inte alls är lämpligt för mig att blogga om - vem vet?

Inte jag.

Det här inlägget var väl inte heller så meningsfullt egentligen men det är ju åtminstone nån slags livstecken - jag lever alltså, men mest irl.

den här låten:

Fast jag tycker det är lite humor att fröken Maggio förväxlar sexuell tillfredsställelse med kärlek ;-) Vi får väl skylla det på hennes relativa ungdom....

Enligt Ängelen anser exet att låten är "sexistisk" och att "flickor ska inte sjunga om sådant". Ge mig ett YEY! för att jag inte är gift med honom längre!

En annan låt som är alldles för trallvänlig men (med reservation för att jag inte orkade höra absolut hela texten och därför KAN ha missuppfattat) med ett fullständigt urkasst innehåll och budskap är en av dem som spås bli "årets sommarplåga":

Yeah right liksom - precis en sådan snubbe är det ju man drömmer om, eller hur: en som inte har några egna åsikter, och om han har det så vågar han inte stå för dem - och han drar sig inte ett ögonblick för att ljuga en rakt upp i ansiktet för att inte riskera att bli utan sex.

En i mitt tycke korkad låt som spär på myten om att tjejer/kvinnor inte kan ha sex och njuta av det för vår egen eller för sexets skull utan enbart använder sex som ett maktmedel gentemot pojkarna/männen.

   *says no more*