men så f-benat mycket annat att sköta.....

Fast igår fick jag ett telefonsamtal med en förfrågan som fick mig att börja fundera. Det var min körledare som undrade om jag möjligtvis kunde tänka mig att följa med på konfaläger. Det är nämligen så att församlingen brukar ordna med ett sådant så här i slutspurten av konfaläsningen - de åker till "Arn-land" och beser allt som finns där och nattar även över två nätter.

Igår hade de haft det sista mötet inför resan och då uppdags plötsligen att det inte finns någon förälder som är villig att följa med. Detta är ett måste eftersom det helt enkelt inte FINNS mer personal och om de ska kunna sköta sina arbetstider måste några mer vuxna åka med. I år fanns det ingen vuxen som ville det. Ingen mamma, ingen pappa, ingen mormor eller farfar eller mosters kusins svåger. Ingen.

Men ändå är det fullständigt självklart för alla föräldrarna att ungarna ska åka iväg ändå - "det får väl kyrkan ordna". Då undrar jag; hur ska det gå till, och VARFÖR i hela fridens dagar åker du inte själv med om den där resan är så vansinnigt viktig för ditt barn? Det handlar om fredag em till söndag middag, kanske behöver du inte ens ta ledigt?

Varför är det så självklart att ANDRA ska ordna så att ditt barn ska få göra saker? Inte minst de senaste veckorna borde väl det Patrik Sjöberg utsattes för och även det han sa i samband med det: "Du kan inte bara stjälpa av din unge på en aktivitet och förvänta dig att det ska va som nåt jävla fritids" väcka lite eftertanke?

Inte för att jag tror att någon av de anställda vid kyrkan skulle förgripa sig på någon av ungdomarna - men det trodde väl knappas Patriks mamma om sin sambo heller? Jag vet att jag lider av ett ovanligt stort kontrollbehov och mer än gärna har åkt med mina ungar på olika saker - men jag har också fått en hel massa roliga upplevelser på köpet!

Visst var det jobbigt att cykla på Gotland med tjuriga sjätteklassare som hellre hade åkt buss 24/7, men utan dem hade jag förmodligen aldrig kommit till Gotland. Utan den möjligheten att få följa med hade jag missat en massa glada skratt, en hel del förtroenden från ungarna och kanske aldrig hört Morrisey heller?

Tyvärr har jag inte möjlighet att åka iväg den här gången, annars hade jag utan tvekan hoppat på det "även" om det inte är någon av mina egna ungar som ska åka. Det är oerhört fruktbart att umgås med ungar i alla olika åldrar och även om sömnen hade blivit lidande så hade det ju inte varit något irreparabelt. Jag tycker att det är en chans man faktiskt inte bör missa, speciellt inte som förälder - det påstås ju faktiskt att vi inte samtalar med varandra i en familj mer än sju minuter/dag....

På vår/försommarvädret alltså!?

Det har ju faktiskt kännts att det "bara" är vår än så länge - i lä i solen har det varit svettigt värre men så fort solen gått i moln eller en vindil har susat fram har det blivit kyligt.

Kyligt är det inne i mitt hus också. Hjärtat spådde i vintras när kylan rasade som värst att det skulle kunna bli bastuvarmt inomhus i sommar. Iofs så är ju inte sommaren här ännu men hela helgen när det varit så otroligt varmt och gott ute så har det varit kallt inne. Inte kallt som i "måstetändaipannan"kallt - men ruggigt liksom....trots att termometern visat på 19-21 grader känns det helt enkelt kyligt.

Jag kan ju inte påstå att jag direkt längtar efter att bo i en bastu - men inomhustempen får (än så länge) matcha den utomhus. Och nu har solen gått i moln och det känns som om jag förlorat en god vän - värme is da shiet liksom, jag absolut avskyr att frysa.

Sådär skulle det ALLTID se ut - under dagtid - där jag befinner mig!

Hastigt och lustigt bestämde jag mig för att ta två semesterdagar - det är totalstiltje på jobbet och även om det innebär lugn och ro så innebär det också att det är rent ut sagt skittrist att sitta inomhus och rulla tummarna när man kan vara ute i solen och njuta av att trädgårdsarbeta lite :)

Så den här påskledigheten har blivit rejält lång, åtta dagar för att vara exakt och hassegu vad jag (och andra) har hunnit med en hel massa! Hjärtat kom hit redan på torsdagen, en bonusdag är inte fel när man är på distans, vi har haft en shoppingdag då både han och jag blev tillfredsställda - i helt olika butiker dock. Trädgårdsbutiker och - magasin är rena porren för mig och jag skulle kunna ströva runt i evigheters evighet och låta ögonen frossa och drömma om "sen, när jag har råd".

Vi har haft sovmorgnar av sällan skådat slag, grillat med vänner, suttit ute kring en flammande brasa tills natten var långt framskriden och bara pratat strunt och ätit påskmat med mina föräldrar samt mina barn och deras respektive.

Gårdagen blev - trots att Hjärtat var tvungen att åka hem till sin (snart) tonåring - en riktig toppendag. Min LilleFar och mina söner tog krafttag i trädgården, sådana krafter som jag tyvärr inte besitter - det krattades undan de enorma lövhögar som jag hade gett upp om, höggs ned grenar och träd, skyfflades enorma mängder makadam och därefter planteringsjord - så att mamma kan få de rabatter mamma förtjänar ;-)

Som belöning för arbetet grillade (läs: förkolnade) jag lite kött åt de rara och efter det ansåg P20 att mamma och Änglen borde gå på bio. Det gjorde vi, och såg en film jag inte ens hört talas om (inte så konstigt kanske, med tanke på mitt ickeenorma filmintresse) "Sucker Punch" hette den iallafall och den var riktigt bra. En hel del av grejen är så klart att sitta i biosalongen med allt vad de innebär av ENORM bild och fullständigt fantastiskt ljud. Bra musik var det i filmen också förresten!

Idag var det med något mindre entusiasm jag gick ut i trädgården, det känns ju liksom att man använt en och annan muskel! Men envis som jag är så bara måste jag färda det jag påböjat och nu är den Japanska träddödaren som Hjärtat var så oerhört omtänksam och köpte till mig när han såg mig dräggla omkring i trädgårdsbutiken faktiskt planterad. Den, och en hel del annat smått och gott som jag hittade i mina balkongkrukor.

Den utökade rabatten är också stensatt längs kanten samt rensad från allt synligt ogräs, smultronlådan flyttad och sanerad från kirskål, fylld med ny jord och planterad med sanerade smultronplantor, den nyanlagda bamburabatten har fått påfyllning av jord och jag känner mig rent löjligt nöjd med mig själv. Ängelen har vattnat - så även mina fötter, på gott och ont eftersom jag strax efter vattningen var ut och klev i jordhögarna igen:

  och sådär snygga fötter får man när man har foppatofflor på sig under arbetets gång =)

You may now call me Prickfot!

Konstant nykfniken som jag är så var jag ju "tvungen" att titta lite på statistiken....

Av någon för mig oförklarlig anledning har jag haft fler besökare under de månaderna jag INTE bloggat här, än vad jag fått sedan min återkomst. Undrar vad den statistiken säger mest om: min skrivförmåga, eller om bloggläsarna?

nämnt det vid något enstaka ;-) tillfälle tidigare - att inte allt funkar riktigt som det ska på mitt jobb? Idag fick vi ytterligare lite bevis på det..... I tordags påminde jag den tf arbetslagsledaren (som egentligen inte är tf, bara ombedd "att hålla i AL-mötena vid de få tillfällena då AL-ledaren inte är där - vilket han inte har varit sedan jag blev anställd i början av oktober) om att vi var ett par stycken som skulle jobba trots att det är påsklov. Det innebar att hon hastigt och olustigt fick skaka fram en ganska kort lista på arbetsuppgifter dagen innan hon själv skulle gå på 10 dagars ledighet.

Idag satte kollegan T och jag tänderna i listan och kunde göra processen rätt kort med den. Uppgift #1 och #2 var avklarade på en kvart, #3 på en halvtimme, #4 ogenomförbar pga för lite info, #5 ogenomförbar pga man installerat nån form av säkert jättebra hjälpmedel på den datorn vis måste använda - ett hjälpmedel som på något sätt tydligen sätter tangentbordet ur funktion och som var kopplat med så många sladdar att jag tror man hade behövt vara Houdini för att ta sig igenom dem. #6 var också ogenomförbar pga tekniska detaljer och sen var uppgifterna slut. Visst finns det annat att göra - men det är saker som inte är genomförbara utan andras medverkan, andra som har påsklov liksom....och att sitta sysslolös på jobbet resten av veckan är definilut ingenting som tilltalar mig!

Så efter en koll på den rent eminenta vädersiten yr.no och konstaterandet att det ska bli TOKBRA väder resten av veckan beslöt jag mig för att använda två av mina semesterdagar till att få en åtta dagar lång ledighet. Chefen kom och frågade mig om jag inte hade någon komptid att ta ut istället för, som han sade: "det är ju lite onödigt att slösa sina semesterdagar på att vi inte har några arbetsuppgifter till dig". Tja, det är ju alls inte utan att jag håller med - men detta till trots så erbjöd han mig inte betald ledighet eller att skaka fram nåt att sysselsätta mig med - alltså får det bli semester, och jag tror banne mig att det är värt det!

avskyr jag verkligen att vara en underbetald, deltidsanställd. Dagar som den här har varit, dagar då jag skulle vilja kunna hoppa in i en fullt fungerande och hyfsat rymlig bil och fara iväg till StoraStaden och bara TOKSHOPPA!

Okvinnlig som jag tvingats konstatera att jag är skulle jag inte shoppa kläder, skor, väskor och trevliga assecoarer - nä, jag skulle rocka loss på trädgårdsvaruhus och byggvarushoppar och totalpimpa min trädgård! I fly(k)tten från exet och FallfärdigaRucklet efterlämnade jag i stort sett allt som hade med trädgårdsredskap att göra - för vad skulle jag med sådant till i en trerummare på 2:a våningen liksom?

Men nu - trädgårdsinnehavare som jag är finns det massor av grejer jag saknar. Hjärtat ska bestå mig med sin fd gräsklippare (*påminnelse* Du ska svänga inom hos Lillefar på vägen och lämna av klipparen där så han kan se över den!) men det är mycket mer än så som behövs:

Trallvirke        Sten å plattor                 Spade

Skyffeljärn              Planteringsjord      Maskrosjärn

Ja, det är bara några av de väsentliga saker jag tycker borde ha funnits på plats här i förmiddags när solen sakta tog sig igenom de gråtunga molnen. Men det fanns de inte och inte heller den enroma mångfald av växter jag vill smycka min trädgård med. Det får väl bli nåt lagomt mellanting kanske - ett maskrosjärn kostar ju inte mer än en femtiolapp så det kan jag nog kosta på mig :)

För övrigt har jag upptäckt ett område till där Hjärtat och jag kompletterar varandra ypperligt: han är främst en inomhusfixare och jag är främst en utomhusfixare. Det lägger ju upp för massor av fix - men det blir ju knappast så att vi tillbringar våra fåtaliga dagar TILLSAMMANS på det viset?  Det är nästan så jag skulle kunna nynna på den där gamla sången "Jag är ute när gumman min är inne, jag är inne när gumman min går ut".

Jaja, den kommande helgen blir iallfall en bonus - en hel dag extra att umgås med min älskling, vare sig det blir ute eller inne. Faaaaast - jag är nog snäppet envisare än vad han är så jag har mina aningar ;-)

En äkta sådan......idag gick Ängelen ut en sväng och jag tog Gud i hågen och bestämde mig för att städa ur vårt sorgligt eftersatta kylskåp. Bäst jag står där med skallen inkörd mellan hyllorna bankar det på dörren. Eftersom jag inte hört någon bil (och eftersom vårt hus ligger rätt avsides tar de flesta sig dit med bil) tar jag ju för givet att det är Ängelen som skojar med mig och ropar som jag brukar när jag (tror att jag) vet vem som står utanför dörren: "Kom in! Eller stå kvar - mig kvittar det!"

Dörren öppnas lite dröjande och utanför står en liten späd varelse med vad som vid en hastig anblick såg ut att vara en rymdfärja på huvudet. ÄR dagens cykelhjälmar verkligen så enorma? Nåväl, den lilla saken frågade försynt om jag ville köpa majblommor. Det ville jag såklart! Med en tömd och med vatten påfylld mjökltetra i handen, kylskåpsdörren på vid gavel och allmänt förvirrad eftersom det inte var den jag trodde det var snor jag runt för att leta upp min plånbok, och tappar då naturligtvis den till hälften fyllda mjölkkartongen på golvet så att vattnet skvätter.

Så får jag tag i plånboken där jag för en gångs skull faktiskt har lite kontanter, frågar vad blommorna kostar, beställer två "vanliga", drar fram en tjuga, får mina blommor i näven, säger tack och hejdå och vänder mig om . Ungen står kvar - under fullständig dödstystnad. Jag tar några steg inåt huset för att hon liksom ska fatta att jag är nöjd så och efter ytterligare några sekunders tystnad säger hon "Tack då och hej". Sen cyklar hon iväg. Jag har ingen aning om vem ungen är - det bor liksom inga barn inom cykelavstånd härifrån?

En stund senare ska jag krafsa igenom min plånbok efter nåt kvitto som jag säkert vet att jag har där och förstår ganska snabbt varför det blida barnet stått kvar i förundran. Nu tror ni såklart att jag ska berätta att jag betalade henne med mitt viktiga kvitto men nej, riktigt så illa är det faktiskt inte. Men mycket riktigt betalade jag henne inte med en tjuga utan med den hundralapp jag också för en gångs skull hade.

Okej, jag har alltså köpt två stycken 10 kronors majblommor för 100 spänn. Men jag tröstar mig med att pengarna går till en väldigt god sak - så köp MINST en majblomma du med!

Man ser alltså till att skaffa sig en fling ihop med chefen - det är då man kan välja var, när, och med vad man vill arbeta. Man kan gå ifrån jobbet för att uträtta privata ärenden utan att få löneavdrag eller jobba in den tiden. Man kan till och med få betald ledighet utan att behöva söka ledigt, ändra sina arbetstider utan att konferera det med kollegor och få arbeta hemma trots att man har ytterst "påplats"inriktade arbetsuppgifter....

I arbetslaget har vi nu insett varför det är så lönlöst att dryfta vissa frågor med chefen, eller kanske snarare varför det inte händer något med den problematik vi lyft.

Imorgon jobbar jag extra igen (och har liksom inte råd att avstå) - "någon" behövde gå till sjukgymnasten på ett 30-minutersbesök, och nojsar man med chefen kan man då tydligen ta ledigt i fem timmar för ett sådant besök....

*irriterad*