Köttklister.

Smaka på det ordet mina vänner - jag hoppas att ni slipper smaka det på riktigt!

Köttklister.

Något man ska använda för att limma ihop snuttebitar av diverse döda djur för att kunna sälja dem som något helt annat än de snuttebitar de egentligen är. Där blir vi lurade, både ekonomiskt och smakmässigt kan jag tänka mig. Enligt utsaga ska det bara innehålla "naturliga råvaror" men jag vet inte jag.... 

Aromämnen.

Det är ett annat ord, och företeelse som jag tycker vi bör passa oss för. I Sverige finns för tillfället 2800 godkända aromämnen som företrädesvis tillsätts i produkter som innehåller så lite råvara att den blir smaklös och därför måste aromämnen tillsättas. Där blir vi lurade igen, ekonomiskt och smakmässigt - kanske även på vår hälsa för även om det forskats på dessa ämnen har vi inte använt mer än ett fåtal av dem över så lång tid att man klart kunnat utesluta hälsopåverkan. Ändå är de godkända.

Det är inte många av oss som inte åtminstone hört talas om farorna med tex glutamater och sötningsmedel som tex aspartam. Ändå äter och dricker vi dem, och förstår inte riktigt varför vi mår som vi gör. Missförstå mig rätt nu, jag är inte heller någon renlevnadsmänniska så sett - inte på något sätt närmare bestämt - men det hindrar inte att jag undrar vad det är vi stoppar i oss!?

Nej det är inte vilken dag som helst, för idag fyller Hjärtat

Min händiga handyman, min lekfulla toyboy, min flotte i havet borde firas med

och

Jag önskar att jag kunde ge en privatkonsert med

eller åtminstone ett rejält    men tyvärr får du nöja dig med ett blogginlägg, tillägnat alldeles bara dig.

Puss på dig - idag och alla andra dagar!

inte det att det inte händer något - tvärtom har jag fått försenad julklapp (igen), ska vara värdinna på en stand-upkväll, har jag varit med Hjärtat hos hans bror på födelsedagsfest och skrattat mer än jag kan minnas att jag gjort på länge, träffat makalösa människor, åkt frustrerande mycket buss, fått veta att jag ska bli heltidsmamma igen, kört i sju olika sorters väder på en tvåtimmars resa, fuckat upp mitt försök till hälsosammare ätande, fått en ny granne med en 24/7 skrikande bäbis, försökt tala vett, blivit stolt och oväntat ägare till en ny kamera (TACK Hjärtat!!!), gripits av mordlust, behärskat min tunga genom att bita mig hårthårthårt i kinden mm mm.

Det är "bara" det att orden inte riktigt vill komma ut på MITT sätt, bli formulerade så där som jag vill ha dem för att vara nöjd med dem......så jag ruvar, och bidar min tid. Bäst vad det är kommer jag förmodligen dock inte att kunna hålla käften/fingrarna.

att det är slut nu.

Jag kan liksom inte få ur mig nåt längre, har ingen inspiration och knappt inga tankar längre så jag tror det får vara slut nu.

Men jag lovar inget!  

jag vill inte på något sätt förringa det fruktansvärda som hänt - och fortsätter att hända i det totala kaos som råder - men jag är helt förbryllad över hur många som säger "Ahiti"?   

stod det i mailet jag öppnade tidigare i dag. Det kom från AF och innehöll en enkät angående "utomstående aktörer" som de ville att jag skulle fylla i.

Tabellidiot och bitterf**a som jag är deltog jag naturligvis gladeligen  men hade gärna sett fler svarsalternativ och utrymme för kommentarer vid varje fråga. Det var ju inte utan att jag var tvungen att sätta ett hyfsat bra betyg på den gemensamma planering vi gjorde, men jag hade också väldigt gärna velat kunna påpeka att den planeringen överhuvudtaget inte följdes.....

Anyhoo...nu har jag fått ytterligare en möjlighet att få säga vad jag tycker, och det känns ju bra - fast ärligt talat hade det varit ännu bättre att få gehör för mina tankar under pågående coachning så att situationen kunnat förändras då - förhoppningsvis blir det bättre för andra i framtiden men det lilla gröna spöket inuti mig ropar "men jag då, men jag då?"

Jag har en ovälkommen lucka i mitt CV, är inte rikare på kunskap och erfarenhet och har blivit en liiiiiiiten aning bittrare faktiskt. Har jag förresten nämnt att jag inte hört av min handläggare på AF på tre månader, trots massa mail från min sida? "Stå till förfogande" gäller uppenbarligen bara oss arbetslösa - inte de som ska hjälpa oss?

som Yasha utmanade mig att komma på var minsann inte det lättaste......

*Jag lider av en extrem aversion mot att förlora. Det händer att jag hellre låter bli att spela spel jag inte säkert VET att jag åtminstone har stor chans att vinna så att jag inte ska irritera mig efteråt för att jag har förlorat.

*Jag är orsaken till att min Lillefar blev "fjällfrälst". Som 15- åring bokade jag - naturligtvis utan att be om lov - en icke avbokningsbar fjällvandringstur tillsammans med fem killar i 20-årsåldern och av någon outgrundlig anledning lät pappsen inte mig åka utan for själv iväg tillsammans med mina kompisar - sedan dess har han varit ute på vandring minst en gång per år.

*Min garderob består av plagg i färgspektrat svart, grått, vitt, vinrött, rött, och rosa. Jag har sådan färgmatchningsnojja att jag kan bli rent fysiskt illamående om jag blandar för många av ovanstående färger. Till min svartvitrutiga blus skulle jag ALDRIG kunna ha röda byxor, de måste vara svarta - och  jag kan inte ha en rosa kofta ovanpå även om jag har svarta byxor.....*sucka*

*När jag var 17 satt jag i fyllecell en natt - för att min väninna blev upphämtad av polisen på det dansställe där vi var (alldeles för unga) och jag fick åka med som "bonus". Min Lillefar tänkte att "det kunde bli en läxa" för mig. Vad jag lärde mig? Att flirta med poliser och häktesvakter kanske?

*Min största matpassion är ost. All sorts ost, på all sorts mat och i alla lägen!

*Trots att mitt ex är uppvuxen i Tokholmen och Kristianstad och jag inte långt från Byhåla visade det sig att vi är släkt-i-släkten med varandra; hans pappas kusin har varit gift med min farbror så hon är alltså mamma till två av mina kusiner.....

*Jag har lyckats bli påkörd bakifrån tre gånger på fem år - men själv aldrig orsakat någon olycka, inte ens kört i diket.

*När jag var barn älskade jag att åka bil, på hala vägar med snötyngda granar runt omkring fantiserade jag att jag var en prinsessa som åkte släde efter ett fyrspann och jag åkte gärna runt med Lillefar i någon av alla dieselbilar som passerade revy i familjen under min barndom och kollade på ställen där han var och jobbade. Jag gillar fortfarnade att åka, eller ännu hellre köra bil.

*Den enda av mina barndomsvänner som jag har kontakt med är den som har flyttat längst bort av oss 28 klasskamrater, hon bor på Färöarna.

*Jag fullständigt ÄLSKAR att dansa, både "skaka rumpa", bugg, foxtrot och gammeltjo men har inte lyckts träffa nån man som delar den kärleken - så var varnad Hjärtat, jag SKA lära dig att bugga....nån gång! ;-)

Jag känner det redan, trots att snön vräker ner utanför mitt fönster, hur jag är på väg in i min ständiga vårnoja: ommöblerings/rensnings/uppfräschningsnojan.

Ibland, förr om åren var det sjuperbra att drabbas av den, det fanns alltid nån källare, graderob eller linneskåp som behövde röjas, jag huserade på en herrans massa kvadrat så ommöblering var ett riktigt nöje men efter min flytt till betydligt mindre, och betydligt mer begränsad ekonomi har jag försökt att behärska de här utbrotten.

Jag har vad jag behöver och är riktigt nöjd med mina möbler, tavlor, kuddar och gardiner och placeringen av desamma så shoppa varken kan eller vill jag och ändå riktigt gnaaaager det inom mig idag av nån slags.....skaparlust?

Det är ett stort dilemma det här, fast Hjärtat har lovat att jag ska få vända upp- och ner på valda delar av hans hem - men inte förrän "framåt våren". Jag vill ha vår NU!!!! =)