vissa tankar försvinner faktiskt inte i en grisblink.

Tanken på vattnet som först rann stilla och sedan fortsatte med att droppa ur min (gamla) panna med den nyinstallerade ackumulatortanken försvinner inte så fort. Det var igår eftermiddag jag upptäckte att det var blött på golvet i pannrummet, och dessvärre inte ifrån skvallerröret - inte för att jag eldat så hårt heller iofs - utan från någonstans mitt under pannan :(

Det kändes ju enormt JÄTTEKUL att behöva ringa till hyresvärden och berätta, när jag lyckats övertala honom att installera den där tanken med motiveringen att "pannan är jättebra, den kommer att hålla länge till". Så han kom hit och tittade en sväng, konstaterade (såklart) att han inget kunde göra och åkte hem igen. Idag återkom han, tätt åtföljd av barn och blomma enligt Ängelen som var hemma.

Kan tänka att det var en event utan dess like, i vår pyttelilla by händer ju inte så mycket så naturligtvis ville hon vara med om lite action ;-) Anyhoo så var där med en rörkrökare också och i en vift bestämdes att en ny panna anländer imorgon eftermiddag och att den installeras på onsdag. Återigen är jag glad att jag inte äger mitt lilla hus utan bara hyr!

Efter många om och men, funderingar och telefonsamtal till ovan nämnde rörkrökare beslutades att jag vågade elda "lite försiktigt" om jag samtidigt såg till att fylla på vatten i systemet med jämna mellanrum.... Men okej, det är ju tur att man inte är sådär som alla Facebook"roligheter" verkar gå ut på att framställa kvinnan för tillfället: ett hjälplöst våp!

Så nu eldar jag "försiktigt", vrider på kranen då och då, kontrollerar  huruvida det droppar från pannan (vilket det gör), kollar mätarna och kranar lite till....Men lite värme har vi på elementen, och det är jag glad för, under 15 grader vill jag inte ha det när jag ska gå och sova liksom. Tycker nog att min personliga kamin kunde inställa sig här för att sova med mig inatt - jag har alldeles frostbitna tår och behöver en mage att värma dem på! =)

så oerhört mycket jag skulle vilja blogga om.

Genderproblematik

Relationer

Samhällsföreteelser

Böcker

Den nya kurskatalogen från universitetet

och även en hel del egna funderingar om andra saker än ovanstående.

Men det blir liksom inget av det. Jag kan få en STOR tanke och känna att "det här vill jag verkligen skriva om". Men så går jag inte omedelbums och skriver och sen är tanken borta i en grisblink (det ordet har jag stulat från Selma, för LÄSER bloggar, det gör jag fortfarande!) och så blir det lik förbenat inget blogginlägg den dagen heller.

Man kan ju annars tycka att jag borde ha haft tid för att blogga liksom - jag klämde till med lite komp och några semesterdagar och har jobbat hela tre dagar sedan den 22 december. Så helt utsliten av jobb är jag ju definitivt inte. Jag förmodar att jag istället lider av en viss letargi, fast den vet jag att jag kommer att ryckas ur ganska så omgående när terminen sätter igång igen.

Å då kan jag ju inte låta bli att undra varför det ska vara så, antingen allt eller inget?

imorgon har förmodligen åtminstone det stora flertalet av innevånarna i Landet Brunsås gått in i paltkoma... Idag så här dags misstänker jag att stressnivån är rätt hög hos de allra flesta.

Även här i GulaHuset strax utanför Byhåla händer det saker. Lite i taget har jag kommit på saker att göra trots att själva AFTONEN inte ska firas här. Lite mat till mig på bordet som kommer att digna under en massa animaliska produkter till exempel. Jag litar nämligen inte fullt ut på att min lilla mor "kommer ihåg" att jag inte äter charkprodukter, kanske främst för att hon faktikst inte VILL komma ihåg det?

Alltså har jag -trots påbudet att inte medföra något annat än "ett glatt humör" - stekt mig lite falafel, bakat en grönkålspaj samt svängt ihop en alldeles väldigt vitlökig hoummus. Till det ska jag lägga lite stuvad grönkål samt vanlig kokt brysselkål och jag har en känsla av att jag kommer att gå lika mätt från julbordet som jag brukar göra :)

Så nu kan det få bli jul precis när det vill (och det vill det ju förmodligen sin vana troget imorgon) för maten är lagad, klapparna inslagna, granen klädd, godiset kokat och bästaste specieltomten A har varit här och följt upp sin tradition med att lämna meningslösa och helt underbara julklappar till mig och Ängelen :)

God jul på er folket - jag hoppas att ni får en fridefull helg!

min nätleverantör - helt utan att checka av med mig - bestämde sig för att jag behövde en paus från det där näthängandet jag ägnar mig åt. Närmare bestämt nästan en hel veckas paus. Gissa om jag har varit abstinent!

Datorn, för sin del, verkar inte ha lidit alls under min frånvaro - senaste påhittet av den är nämligen att när jag fäller ut min lista med favoritsidor (bland annat era bloggar) så får muspekaren ett litet frispel och irrar vilset omkring innan den till slut landar på den sida jag faktiskt pekar på.

Jag kanske förmänskligar mina ägodelar en aning när jag tillskriver dem känslor och tankar men i mitt stilla sinne så tänker jag att den kanske rusar omkring så där i ett desperat försök att få mig att resignera och inte börja klicka mig runt....men de här sex nätlösa dagarna har visat mig att jag BEHÖVER era bloggar! :)

Ja, ibland blir jag fortfarande så där obstinat och tre-årstrotsig.

Jag tycker verkligen inte om när folk bestämmer över mitt huvud vad jag ska och inte ska göra, vad jag får och inte får göra, vad jag kan och inte kan göra. Naturligtvis inte när det gäller lagar och allmänna oskrivna sociala regler, jag är ju knappast dum på riktigt (även om jag ibland kan mopsa mig mot de där sociala kodexarna, om jag finner dem fåniga) utan har väl vett som en normal byamänniska har mest....

När någon pekar med hela handen och säger att "Catten ska......." så blir jag sådär blixtetjurig som en småunge. Varför kan inte JAG få vara med och bestämma om sådant som i allra högsta grad berör mig?

Så idag sa jag en del mindre snälla saker, de liksom hoppade ut som irriterade grodor ur mun på mig. Tyvärr sa jag inte dem till den det vederbör och det gör ju faktiskt saken så väldigt mycket sämre - speciellt som jag vet att personen ifråga fick dem vidarebefodrade till sig bara en kort stund efteråt.

Imorgon ska jag be om ursäkt. Inte för VAD jag sa, för jag står fast vid min åsikt, utan för att jag inte sa dem direkt TILL den som borde fått höra det från mig istället för skvallervägen....

Igår gick jag ut hårt, klev upp redan strax efter åtta (JAG! Som anser att det borde skapas en världsreligion kring sovmorgnar!!) , slog på värsta städmusiken:

och drog igång. Som vanligt överskattade jag min energibank nåt alldeles oerhört och efter bara en kort stund (dvs närmare två timmar av vad som skulle ha behövt vara en 12- 14) kom jag fram till följande värdefulla tips:

*Dammsug INTE upp Tops, de orsakar ruggiga stopp i dammsugarröret i kombo med allt tappat hår.

*Se till att människorna som företrätt dig i boendet städar ordentligt bakom spisen INNAN de flyttar. När du själv sedan väntar ett drygt år med att städa blir deras stekflott, glasspinnar, plastpärlor och plåsterlappar en förfärlig kökkenmödding ihop med ditt stekflott, kattmat och hårbollar :(

*Häll bara upp halva muggar med kaffe till dina besökande vänner. När de spiller ut den så stänker det inte lika högt på väggarna som om muggen varit full!

*Ge inte din katt burkmat. Katter slabbar när de äter och intorkad burkmat skulle förmodligen kunna användas med lika gott resultat som välblandat murbruk.

*Duscha enbart hos vänner eller alternativt i en sportanläggning. Basiskt vatten tillsammans med tvål ger en oerhört hal beläggning på både golv och väggar i duschhörnan.

*Ät INTE knäckebröd vid datorn. När du ska dammsuga upp smulorna i tangentbordet kommer du garanterat att suga loss minst en tangent, förmodligen en vokal och vokaler är väldigt användbara!

*Ha en eller ett par goda vänner som framgångsrikt kan locka dig bort från städningen :)

Den sista punkten kom hastigt till när kära grannen/vännen E ringde för att fråga om jag inte möjligtvis behövde åka med henne och de rara barnen in till StoraStaden. Det behövde jag naturligtvis! Min plånbok var dock inte riktigt ensa med mig om detta för när jag kom hem gjorde jag det åtföljd av en bunt julklappar jag inte egentligen var säker på att jag borde ha köpt (eftersom vi redan för ett par år sedan kom överens om att avskaffa dylika), ett par KNÄHÖGA och SKITSNYGGA stövlar (som faktiskt bara inte gick att låta bli att köpa, eftersom jag inte haft höga stövlar sedan jag var en skranglig tonåring) samt lite annat smått och gott plock.

Vid det laget hade det hunnit bli mörkt och att då återgå till städandet/julmeckandet kändes inte alls angeläget och därför blev jag inte alls sorgsen när rara underbara A ringde och ville hämta mig för en fika. Fikade gjorde vi, och babblade och sen började "Så mycket bättre" och då hamnade det plötsligt lite godis, glögg och snacks på soffbordet och hejsanhoppsan så var klockan en bra bit över 22.

Och det förstår ju alla att man inte kan städa så dags på kvällen, jag menar - vad skulle grannarna säga då? Eh...ja visstja, det var en ganska dålig ursäkt med tanke på att jag inte har nån granne på närmare håll än ett par hundra meter...

Anyhoo så fick jag såklart pallra mig upp i svinottan (läs: runt 10-tiden) idag istället och fortsätta - så i skrivande stund (och ni tror väl inte att jag skriver enbart för att underhålla er?) har jag "bara" rengöringen av duschen kvar. I och med att jag även behöver duscha inför kvällens luciafirande i kyrkan sitter jag nu här och klurar på om det går att knåpa ihop nån slags dräkt av mirakeltrasor, ikläda sig den och sedan åla runt längs väggarna i duschhörnan och därmed så att säga "göra två flugor på smällen"?

Ber att få återkomma med rescension!

Happy 3:e advent på er alla....

och jag känner mig nästan lite som Mumintrollen då...

Ni vet - de är ju egentligen vintervilande djur och det året de vaknade ur sin dvala och såg alla andra kreatur i Mumindalen yra runt i vild panik för att "hinna ordna allt" innan julen kom - det skrämde dem! En gnutta skrämd blir faktiskt jag också av allt man tydligen "måste" göra innan det blir julafton.

För jag VET att jag inte kommer att hinna det där alltet.

Inte för att jag varken vill eller måste - men under min stencoola yta   gror ändå den där känslan om allt som ska fixas för att det ska bli en sådan där ljuvlig Bullerby-jul, en sådan där som det var förr. Sen börjar jag rannsaka mig själv och inser att jag mer eller mindre framgångsrikt lurade mig själv under många år. De där Bullerby-jularna med gran, klappar, tomtar till förbannelse och nästan lika många julklappar, hela släkten på besök varenda helgdag och ALLA maträtter som tänkas kan till jul, ris med juleröda rosetter i nyputsade kopparbunkar, charmig krans på dörren, julstjärnor och hyacinter i varenda nyputsat fönster med julegardiner och adventsstakar, flåsande tomte som bultar på dörren i EXAKT rätt ögonblick, tacksamma telningar och tindrande mor- och farföräldrar....det var aldrig en Bullerbyjul. Det var en riktig Norénjul under ytan,

Sanningen var att flera av oss med tillkämpad möda härdade ut under de dagarna, påtvingade släktingar vi knappt stod ut med. Den 27 december varje år tog min hyperaktiva energi slut och jag säckade ihop som en pumpa som stått ute en frostnatt. Tyvärr återkom den där energin aldrig förrän i början av februari när det blev dags att dra igång racet med firande av födelsedagar - en skrälldus av dem på några kompakta månader. Eller, återkom gjorde den ju inte riktigt, jag var bara tvungen att hitta den någonstans.

I år åker mina inte längre så små telningar och firar jul hos mor och far. Jag har pyntat mitt hus "lagom", hoppat över fönsterputs och storstädningar (ärligt talat har jag inte städat på flera veckor), vi köper inga julklappar, jag slipper laga julmat (förutom det vegetariska som ändå är enbart till mig) och jag känner mig SÅ nöjd.

Det enda som är riktigt tråkigt är att Älskot inte firar jul med oss i år - men jag tröstar mig med att han kommer på juldagen och då har han också en veckas semester. Det blir jul i år igen!

Idag hade jag ett riktigt bra medarbetarsamtal med min chef. Riktigt bra för att han verkligen lyssnade och tog till sig det jag pratade om. En av de saker jag pratade om är den mindre trevliga stäming som vi för tillfället har i vårt arbetslag. Chefen undrade om jag trodde att alla upplevde det så och jag sa att det tvivlar jag på, jag vet speciellt en kollega som skulle förneka det in i döden om hon måste - enligt henne så fixar vi allt, allt löser sig, allt ordnar sig = allt är bara finemang. Jag berättade vissa väl valda delar om samtal jag deltagit i och diskussioner jag åhört. En av de sakerna som gör att vi har dålig stämning - sa jag - är det faktum att det pratas så mycket bakom ryggen på varandra.

Efter samtalet med chefen frågade en annan kollega hur samtalet varit och jag berättade då för henne vad jag sagt om stämningen, pratat bakom ryggen och hon höll med mig om att sådant snack är fruktansvärt jobbigt och att vi måste sluta med det och ha en öppen dialog istället. Nån timme senare går jag förbi en halvöppen dörr och vad får jag höra...Jo kollegan som jag anförtrott mig åt som berättar för den förnekande kollegan att jag upplever att vi har dålig stämning, varpå hon naturligtvis genast får till svar att det har vi väl inte alls, hur kan jag uppleva det så?

Jaaa...HUR kan jag uppleva det så?

*suckar*