*host*

*snörvel*

*hosthosthost*

Så har det låtit hos mig i en dryg vecka nu - trots att varken jag eller ungar skolats in på dagis. Ungen förresten, är inte ens sjuk själv :( Någon sa att "det är mycket förkylt nu, det varar i 10 dagar". Usch, då ska jag försöka överleva till på torsdag alltså....att sova sammanhängande har jag glömt bort hur det var, att prata utan att varje mening interfolieras av en hostattack som låter som ett mellanting mellan en rostig SigSaur och en skadskjuten gnu är omöjligt.

Om ingen har förstått det av oavanstående stycke så avskyr jag att vara sjuk. Jag vill inte vara klen och ynklig, jag vill ha den lilla ork jag har i behåll! Fiskarmannens vän har den senaste veckan även varit min nästan allra närmaste - men det är sant som det står på påsen; de KAN ha en viss laxerande effekt    för övrigt har jag provat varenda känd och okänd huskur mot förkylning - utan effekt.

Nog med (o)hälsotjat nu, det är väl bara att gilla läget och fortsätta att hoppas på att det onda krut jag är gjord av inte heller denna gång förgås så lätt!

Idag är jag på nåt sjukt sätt glad att jag är sjuk.....

Hmm.

Det blåser nämligen i Byhåla, det blåser nåt så kopiöst och av alla mina iofs väldigt få hatobjekt ligger just blåst väldigt högt upp på listan. Alltså är jag märkligt nog glad för att jag har feber och så rysansvärt ont i halsen att jag med all önskvärd tydlighet kände att idag var en mindre bra dag att gå till jobbet på.

Feber är en intressant företeelse, jag blir så där lite lagom mosig och yrrig i bollen av det - en slags väldigt billig lightvariant av en fylla liksom. Ont i halsen och heshet är inte fullt så intressant, största nackdelen är såklart att jag inte kan prata och det är ju en oerhörd förlust i mitt liv!

Förhoppningsvis har snoret och halsontet gett vika imorgon för blåsor på tungan, det är ju så jag brukar funka - någon dags vanlig förkylning och sen truten full med blåsor. De lär ju inte hindra mig från att prata, dock kommer det att låta aningen grötigare än vanligt - men vem kan låta det stoppa sig liksom!?

Jag kan inte riktigt lära mig att trivas i den andra bloggen och min förekomna anledning tar jag väl och struntar i - fast inte bokstavligt....

Väldigt lite bloggande har det blivit i sommar - om det beror på mig som person eller på vantrivseln på den andra portalen ska jag väl inte våga mig på att spekulera omkring, men jag känner mig liksom hemma här på bloggplatsen, det gör jag inte därborta *pekar*.

Så...det kan måhända bli så att det är här det kommer att hända - om det händer? Det där med bloggande går ju i perioder, det vi ju de flesta av oss som har hållit på i några år och just nu känns lusten ganska obefintlig - till och med inlägg som jag verkligen har velat skriva har jag nästintill fått värka fram och så ska inte bloggande försiggå - det ska ske av obotlig LUST! =)

Anyhoo så har det varit en helt okej sommar. Plusset är Hjärtat,jobbet och vädret, minuset är jobbet och vädret så sammantaget blir det alltså ett "okej" i betyg.

Mycket har hänt, och minst lika mycket har uteblivit att hända - mest beroende på mig själv och mitt sätt att vara och reagera, men det är ju sådan jag är - den Catten ni känner och älskar ;-)

avser jag att byta bloggportal.

Du som mot förmodan anser dig vilja följa mina fortsatta svamlerier kan maila mig på:

cattenslivalfakrulllive.se

eller kläm in en kommentar här på bloggen

så får du veta vart jag finns i fortsättningen.

Pöss och på återseende!

Jupp, nu är jag lite insnöad - jag vet! Men sån blir jag lätt, speciellt vad gäller de ungar som är målgruppen i "min" klass, de är ju min käpphäst på nåt vis, det är dem jag så innerligt gärna skulle vilja att det läggs mer tid, ork och ekonomiska resurser på.

I klassen finns två pojkar som är så passens smarta att jag är säker på att de skulle scora rätt högt på ett IQ-test. Nånting har hänt i deras liv, nånting som gör att de inte har koncentrationsförmåga och uthållighet nog för att kunna hänga på i den vanliga skolgången. Men vad, när och hur kommer vi åt problemet? Sådant läggs det inga resurser på att utreda (i min kommun, bör tilläggas), det "enda" som sker är att det har konstaterats att de inte har någon bokstavsdiagnos eller någon dyslexi.

För 10 år sedan när jag gick på universitetet tog jag en fristående 20 poängskurs i specialpedagogik, dels för att ämnet intresserar mig och dels för att jag själv har en son med rätt grava läs- och skrivsvårigheter och som hade vissa inlärnings och koncentrationsproblem under mellan- och högstadietiden och en väldigt nära väninna med ett gravt fysiskt handikappat barn. Jag VET av erfarenhet att den nuvarande skolformen inte funkar för alla.

Men redan då - för 10 år sedan - pratades det om, och arbetades det för vad man kallade "en skola för alla" - dvs man skulle vidga skolsystemet så att ALLA, oavsett diagnos eller annat passade in i den befintliga skolan. Fortfarande kan jag inte se att det har gjorts så mycket åt det hela. Särskolan t. ex. finns kvar, enda förändringen är väl i de flesta fallen den rent geografiska och de är numera för det mesta inhysta i samma lokaler som den "vanliga" skolan. Barn och ungdomar med rena fysiska handikapp har också beretts tillträde med hjälp av tillgänglighetslagar - bra naturligtvis!

Men att använda skolan som "avstjälpningsplats" för de som inte är studiemotiverade men ändå har skolplikt anser inte jag vara någon lösning - de kommer dit med ett enda syfte: att närvara tillräckligt mycket för att kunna kvittera ut sitt studiemedel. Att de stör de som trots allt ändå försöker nå sina slutbetyg, att de orsakar turbulens i undervisningen, att de "stjäl" en himla massa resurser både ekonomiskt och på lärarnivå ses mellan fingrarna med - de är ju på detta sätt borttrollade ur den negativa statistiken - på samma vis som de som går en "söka jobbkurs" vid 40+ är borttrollade ur arbetslöshetsstatistiken men till lika lite nytta.

För vad händer när de här ungdomarna fyller 20? De allra flesta har fortfarande inte fått något slutbetyg, de har lagt ytterligare några år på att flyta runt i något som de inte kan tillgodogöra sig, något som känns meningslöst och helt plötsligt har de inte längre någon engagerad men frustrerad lärare att luta på. Jag vet verkligen inte hur man kommer tillrätta med det här - men eftersom det påstås att dagens ungdom är vår framtid så blir jag nästan lite rädd, speciellt med tanke på att vi i dagarna på indikationer på att antalet IV- elever kommer att öka rätt drastiskt till hösten.

Naturligtvis säger jag inte att alla fd IV-elever blir socialt missanpassade individer, absolut inte - men de begränsade resurser som finns räcker inte till att ge dem som behöver det ett mål och en mening med sina studier när de själva inte kan hitta dem. Sitta av tid för sakens skull ska ingen behöva göra - vare sig det är i skolan eller på en mer vedertagen arbetsplats och eftersom skolan är kunskapens vagga behöver vi göra den attraktiv och intressant, givande och framför allt kunna ge varje individ den stöttning och de redskap  som h*n behöver för att kunna skapa mening i sitt liv!

en tonårspojke som hoppas kunna chockera medelålders tant:

Gossen: Sug min k*k!

Tanten: Nä, min mamma har varnat mig för att stoppa småsaker i munnen.

Gossen: *dryper av*

en tonårspojke som tjatar, tjatar och tjatar om kvinnokroppens mysterier som han egentligen inte har en aning om genom att hävda att alla som inte håller med honom lider av PMS:

Tanten: Du är som ett PMS hela du, det är bara det att du finns där alla dagar i månaden.

Gossen: *dryper av*

Utöver de highlightsen har allas eder Catt förärats med två "hederstitlar". I går fick jag frågan om vilket land jag kommer ifrån och svarar såklart "Sverige".

Tjej: Nämen jag menar var du är född!

Tanten: I Sverige.

Tjej: Inte av svenska föräldrar!

Tanten: Jo faktiskt.

Tjej: Men de är inte födda i Sverige, jag gissar på Spanien, eller Grekland, eller Iran.

Tanten: Nej, de är födda i Sverige, av föräldrar som också är födda i Sverige.

Tjej: Men du ser inte svensk ut, då är du zigenare!

Parentes: Jag vet att det inte är PK att använda ordet zigenare, men eftersom tjejen själv är av romsk härkomst är det tydligen ok för henne att använda det, på samma sätt som invandrare får kalla sig själva för "blattar" och mörkhyade får kalla sig själva för "niggers". Nöjd så Hjärtat? ;-)

Annan Gosse: Döö. dööö, dööö vikarien! Vad heter du!?

Tanten: Catten (nä det sa jag såklart inte men ni fattar)

Annan Gosse igen: Det ser du inte ut att heta!

Tanten: Jasså inte?

Annan Gosse omigen: Nä, du ser ut att heta Ingela och vara en gammal sosstant!

Tanten: *ovanligt nog svarslös*

Sååå.....jag ser alltså ut att vara en romsk gammal sosstant vid namn Ingela.

*noterar*

Jag kan väl inte vara den enda som kommit att fundera på om huruvida meterologen Peter Kondrup:

Bilden är snattad från Aftonhoranbladet

möjligtvis skulle kunna vara en borttappad Rongedaltrilling?

Bilden är snattad från SlaskExpessen

Troligtvis är jag oerhört efter min tid - men sånt här ska man också fundera över....  

I klassen finns det några ungar som jag känner sedan tidigare - beroende på att de gått på samma högstadieskola som Ängelen, någon tom i samma klass. En av dem är här i från Byhåla, de andra från en eller annan intill-liggande mindre by (ja, det finns mindre).

Någon av dem har flyttat ihop med sin pokjvän - här i byhåla - och alla de ovan nämnda samlas vid det lokala vattenhålet på helgerna. Problemet är att de är inte gamla nog att få komma in, utan hänger alltså utanför, minst lika rejält tankade som de som är på andra sidan väggen.

Flera gånger under veckan  kommer frågan upp: "Vad ska du göra i helgen?". Ja, mig frågar de förstås inte, jag är ju en dinosaurie och totalt förstenad men dem sinsemellan går snacket med ojämna mellanrum. Klart är att alla ska åka till /stanna hemma i Byhåla. Klart är att alla tycker att Byhåla suger fett. Klart är att alla ska supa sig så fulla som plånboken tillåter - och den tillåter tydligen en hel del eftersom jag har förstått att smuggelspriten nu för tiden är rent skrämmande billig.

Underligt nog verkar det som om ingen VILL vara i Byhåla och supa sig vettlös - ändå gör de det?

Okej, det ska erkännas - ingen av de här ungarna är den vassaste kniven i lådan, det finns ju både rutiga och randiga skäl till att de går IV- programmet om man säger så....men ändå. Vart har initiativförmågan tagit vägen? Kollega H hade en diskussion om det där med att dagens ungdom är bortskämd med några av dem och fick så klart våldsamt mothugg. Att de inte gör nåt annat än super skallen i bitar i en byhåla är inte DERAS fel, det är samhällets, föräldrarnas, staten, SJ, Länstrafiken osv osv.

För om det hade funnits fritidsgårdar eller klubbar för yngre, om de hade fått åka gratis på tåg och bussar, om de hade haft rikare föräldrar så hade de. Ja, vad hade de då? Jag kontrade med att de faktiskt får åka på sina busskort på helgerna, det finns ett ungdomscafé i StoraStaden, uppmanade dem att engagera sig i olika ungdomsverksamheter - men tro mig eller ej - det var nåt fel på allt det jag föreslog....

Man ska inte jämföra, men när jag var tonåring fanns det ingen fritidsgård i min by, det var inte billigare enligt konsumentprisindex att åka tåg eller buss, det fanns ingen ungdomsklubb, mina föräldrar hade minimalt med pengar och tilldelningen till mig blev därefter - men jag minns aldrig att jag hade tråkigt eller var sysslolös? Jag aktiverade mig i det som fanns till hands i byn, man fick helt enkelt hålla till godo med det och gilla läget - det kanske är det som är skillnaden mellan min och deras generation?

I morgon kommer jag förmodligen att få höra nya berättelser om fyllehallisar, vem som spydde var och vem som hånglat med fel tjej/kille och det är så jävla trist. Trist för att de har bara en ungdomstid och de fyller den med för mycket av en enda vara och trist för att de än en gång valt minsta motståndets väg...

Själv har jag haft en toppenhelg med mitt Hjärta, vi har inte tokaktiverat oss - eftersom vi båda var ganska slagna hjältar efter veckan som gått. Framför allt har vi kramats en hel del - det ger ork till kommande vecka =)