är som sagt det som tyngdpunkten ligger på i den elevgrupp jag delar ansvaret för. Det är inte lätt alla gånger.

Idag kom vi in på vikten av att studera för att skapa sig ett vettigt liv. Jag ställde frågan: "Hur ser du på din framtid?" och fick svaret: "Snabba bilar, snygga brudar, massor av cash".

Jag hade redan innan en liten naggande misstanke *ironi* om hur de trodde sig kunna skapa den framtiden och i det här fallet besannades min fördom, det var knappast någon av gossarna som tänkt sig att slava på ett verkstadsgolv 18 timmar per dygn för att uppnå sin vision.....

Och nu ska jag blottlägga hela min desillusion: när man har föräldrar som lever på bidrag och jobbar svart därtill, när de coolaste människorna man har i sin omgivning och ser upp till med beundran är de som är på väg nedför stegen i rättsapparaten, när man ser hur snabba pengar man får in på att häla eller dila i jämförelse med att stå vid linan, när man upplever att allt negativt som händer är nån annans fel (läs "samhällets") så är man förmodligen inte studiemotiverad.

Nu säger jag inte att alla eleverna i min grupp har det/tänker/vill ha det så där - det finns de som har drömmar och visioner om ett "hederligt" arbete också - men som påverkas oerhört av den allmänna stämningen i gruppen, trycket om hur man "bör" vara är stort.

För ett tag sedan rånades ett 20- tal ungdomar i en lokal av maskerade personer under knivhot - de framkom snabbt att inte mindre än fyra av "mina" elever var förövarna och eftersom de alla vid det laget samlat på sig en rejäl pott av "ringa brott", dvs bilstölder, hot, personrån, inbrott mm snabbade man på processen och igår påbörjades rättegångarna.

Den ende av dem som inte är myndig släpptes ur häktet när datum för rättegången var satt och har i väntan på denna gått i - eller åtminstone vistats i - skolan, trots att en annan av eleverna är målsägande i ett av målen och en annan är vittne i detsamma. Det har han rätt till enligt lag.

Hans frånvaro under häktningstiden räknas som "giltig" och han har därför rätt till studiemedel. Det har han rätt till enligt lag.

Efter domen avkunnats kommer han förmodligen att få gå i skolan tills hans rättspåföljd kan utmätas. Det har han rätt till enligt lag.

Alltså kan han gå till sin arbetsplats och visa upp sig, skratta åt hela systemet och dessutom få betalt för det. Skulle det funka för en vuxen arbetstagare också, eller gör de få månader som återstår innan han är myndig så stor skillnad för hans ansvarsförmåga? Som arbetsgivare har du rätt enligt lag att avvisa en anställd på ovan stående grunder men som skola är vi skyldiga att ansvara för dem tills de fyller 20 - vilket ansvar tar de själva?

*sucka*

Klart att jag vill stanna kvar på skolan mira, nu börjar jag få lite grepp, till och med om matten! Men om det ska bero på att N är allvarligt sjuk så känns det ju lite kymigt liksom - fast å andra sidan; "Den ens död är den andres bröd" sägs det ju. Rektor säger att N kommer tillbaka nästa måndag - kollegorna säger att de tvivlar på det- jag bara väntar och glider med......en omplacering av henne vore ju tippelitoppen för oss båda, precis som du säger Selma!

Gled gjorde det inte idag utan gungade, sprattlade och svängde när Ängelen hade avslutning på musikskolan. 33 band uppträdde och det var främst rockinfluerat - men jämnt överlag riktigt bra. Stolta modershjärtat måste dock påpeka att det inte var många band bortsett från "Case of Emergency" där alla bandmedlemmarna spelade i samma tempo hela låten igenom...vi skyller på att med hörningen inte var på topp =)

Spräckt min budget har jag gjort totalt och fullständigt idag också - igår på arbetslagsmötet insåg jag att mina skor STANK! Räknade snabbt i huvudet och kom fram till att jag haft de skorna i hela sex år så nu har jag shoppat på mig inte ett - utan två par vårskor för den sammanlagda rent horribla summan av 278:- Men jag räknar med minst sex års brukstid även på dem, kanske mer eftersom jag nu har två par att alternera med så på det viset blir de väl värda pengarna. Å så säger man att kvinnor är shoppingtokiga - och främst vad gäller skor?

Träffa snyggot Å har jag också hunnit med - hon var och plattade tuttarna för första gången i sitt liv och såg minst sagt förbryllad ut när hon kom ut efter mammografin. Jo, det ÄR tyvärr så - hur bulligt välformade vi kan tyckas vara är vi trots allt rätt ihopklämbara (jag uppfann just det ordet, om nån undrar). Eftersom vi nu båda är oerhört upptagna kvinns blev det en snabb måltid men vi hann nog klämma in en hel del babbel under den stunden och framför allt var det sååå trevligt att ses face2face igen - det var alldeles för länge sedan sist!

Sist och slutligen kan jag meddela att betonggolv - inte bara de i fabrikslokaler utan även de i skolor - är jävligt hårda och det känns från vristerna hela vägen upp i axlarna och därför ska jag bespara er mer svammel för idag. Imorgon är det torsdag och en dag närmare helgen  då Hjärtat kommer  hit och jag lääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääängta
r! =)

Jo'rå, jag vet nog att varje människa är unik och blablabla newagetjafs och antijante och så vidare....

Men i morse kom jag att fundera över om jag kanske är unik på ett alldeles speciellt sätt.

Jag skulle nämligen slänga soporna på väg till parkeringen, bilen och jobbet. I detta då kom jag på hur OTALIGT många bloggar jag läst om de som i morgontröttheten tänkt sig göra detsamma och istället för att hiva soporna hivat jobbportföljen/väskan/matlådan.

Det gjorde inte jag, jag var inte ens nära att försöka och har aldrig gjort trots att jag förmodligen ligger på Sveriges tio-i-topplista över de morgontröttaste människorna ever.

Gör det mig unik att jag aldrig kastat väskan i soporna?

har det blivit både lite nu och då.

Rivstart - eller kanske snarare jävla bullereländesväckning fick jag i lördags morse då musikkåren uppenbarligen övade inför eftermiddagens demonstrationståg genom att marshera och TOKSPELA nån jävla Sousamarsch klockan sju på morgonen *ogilla å det starkaste*

Rivstart - även den med buller och bång blev det på vikket på gymnasieskolan. IV- programmet är väl inte känt för sina extremt studiemotiverade elever, den grupp jag finns i har även ett antal ungar med grav social problematik, en grabb med AD/HD samt grav dyslexi, en annan som redan vid blott 17 år är pappa och har ett ganska rejält drogmissbruk bakom sig (?), en ung mamma som föredrar att åka utomlands med sin mamma (?) framför att gå i skolan, en grabb som NU, vid 18 års ålder ska utredas för någon trolig neuropsykiatrisk diagnos, så mina dagar - eller snarare varje lektion brukar börja med 10 - 15 - 20 minuters motivationsarbete, en stunds rundsnack och sedan 15 - 20 minuters arbete och i förekommande fall resterande 5- 10 minuter tjat från ungarna att få sluta tidigare. Varje lektion alltså.

Jag trivs. Det har gnällts lite om att jag inte har en konventionell lärarutbildning, men jag har faktiskt läst 80 p pedagogik som jag har betydligt mindre användning för än den "ungdomsvård" som jag också studerat. För ibland blir det mest kuratorsverksamhet känns det som....Men det är ju de här ungarna jag vill finnas till för, jag kan inte tänka mig nåt jobb som kan ge mig lika mycket själslig tillfredsställelse som det här även om jag är fullständigt slut som artist när jag kommer hem efter ca 6 timmars arbetsdag.

På ett sätt hoppas jag innerligt att jag får bli kvar terminen ut, men på så sätt att det skulle innebära att N som jag vikkar för är allvarligt sjuk så hoppas jag på att det tar slut på onsdag nästa vecka. Det visar sig - en av mina färdigheter är ju att kunna ta dagen som den kommer.

vad det går undan!

Förhoppningsvis jobbar jag som lärarvik till minst den 14 maj - hoppas bara att A som är sjukskriven inte visar sig lida av något allvarligt!

Å ikväll ringde K från församlingen och undrade om jag fortfarande var på för semesterviket som kyrkvaktmästare - såklart jag är så nu jobbar jag 5 juli - 28 augusti  =)

Som det kan bli ibland.....

Skoldag

IV- programmet

Planeringstid

Stödsamtal

Intryck

Ljud  LJUD LJUD!

Inte undra på att jag känner mig som

Och i morgon kväll lär det inte bli någon långgrillning eftersom

Nä, allvarligt - jag har haft en helt okej dag idag och jag trivs som bara den, både en del av ungarna och flera ur personalen känner jag ju sedan tidigare och känner mig därför hyfsat hemma. Att jag sedan själv kaxigt påtalade att jag läst 80 p pedagogik på universitetets Ungdoms- och missbrukarvårdsprogram och därefter fick eget och fullt ansvar för dubbellektion i "Livskunskap - avsnitt alkohol och droger" har jag väl ingen annan än mig själv att skylla...

Men pratglada är de ju ungarna, och alko har de förmodligen en hel del kunskap om *fördomsfull* så vi kan nog få till en rejäl diskussion imorgon. Kanske lektionen - i samverkan med det förväntade regnet - göra att nån åtminstone avstår från att överdosera vid Valborgsfirandet?

var jag och tankade Escrutten på den lilla macken här i Byhåla - den mack som stolt utropar att den har "Smålands billigaste bensin". Helt bortsett från att jag vet att de ofta har fel i det påståendet fick jag en smärre chock när jag lyfte påfyllningshandtaget och såg att en liter blyfri 95-oktanig bensin idag betingar det facila priset av 13.32 kr/liter. En summa som för mig - och förmodligen många andra - har passerat smärtgränsen.

Ovanpå detta vill nu våra kära maskrosparti lägga mer skatt, i två etapper. Missförstå mig rätt - jag vill också gärna värna om miljön men jag undrar om ytterligare höjningar av bensinpriset/skatten är den rätta lösningen? Förmodligen för miljön, men inte för den enskilda individen - jag tror inte på att straffa bort ett beteende.

Ska man genomföra denna höjning anser jag - o så innerligt politiskt okunniga människa - att man i så fall även måste införa tvångsåtgärder för decentralisering av företag så att vi i större utsträckning har mölighet att arbeta där vi bor. Eller så får vi avfolka glesbygden totalt - flytta alla till städerna, eller som sista alternativ rejält öka intensiteten i kollektivtrafiken - helst igår!

Fast hur vi ska få till någon form av rättvisa vad gäller att kunna åka kollektivt vet jag inte, om vi inte också lagför en enhetsarbetstid? Om ALLA jobbade 8 - 17 skulle lokaltrafiken kunna gå runt rent ekonomiskt även här i glesbygden. Jobbar du andra tider än det - eller strax utanför den "normala" busslinjen är det där med kollektivåkning kört ändå. De har nämligen inte lönsamhet på andra tider, varför fler och fler linjer - tvärsemot den tänkta taktiken - dras in vilket innebär att om du tex jobbar på schema kan få vänta ett par timmar efter jobb för att kunna åka hem - eller i värsta fall inte kan ta dig hem alls.

Varför jag tankade om nu bensinen är så ruggigt dyr? Jomen för att jag ska JOBBA imorgon! =) Rektorn för den gymnasieskola jag höll på att få anställning på i somras ringde och akutbehövde en lärarvikarie i två dagar "till att börja med". Tjohoo, jag ska få sysselsätta mig igen - åtminstone ett par dagar!

ska man ha - humör är bra men ibland kan det bli för mycket av det goda...

Imorse tittade jag på morgontv och såg infrastrukturministern (oj vilken imponerande titel) och ett språkrör starta upp en diskussion om höghastighetståg. Efter tre minuter hade jag tröttnat och drog ner volymen så att jag slapp höra eländet. Inte för att jag inte är intresserad av höghastighetståg, inte för att jag inte är intresserad av politiska debatter utan för att det just så snabbt urartade till käbbel.

Med näsor i vädret, noggrant uttalade titlar och namn på ett rent spydigt sätt och en aggression som nästan gick att ta på genom tv-rutan. Ska de påföljande debatterna mellan alliansen och oppositionen likna den här så blir det inte mycket lyssnat för min del kan jag säga. Debatt ska vara saklig och innehållsrik, inte innehålla smutskastning och dumheter!

Mer humör råkade det bli på körövningen, en av medlemmarna fräste till på två yngre förmågor vid fikat och talade om att hon inte orkade med dem. Ett par minuter senare föranledde en annans skämtsamma kommentar ett utbrott liknande Eyafjallajökulls (?) utbrott.....och en hastig och ovärdig sorti av den omskakade. Naturligtvis blev det så att vi kvarvarande pratade om vad som hänt och enades om att vi alla är olika, men att vi också måste kunna anpassa oss till varandra och vi gick alla därifrån lite allmänt förvirrade.

Humör är bra, humör ska man ha - men ibland kan det bli för mycket av det goda...