torde vara:

Jag tycker att jag är som klockan ungefär, jag går och går och går (fast jag kommer ju iofs fram till dörren lite då och då) men på vågen händer det inte ett smack? Är det verkligen meningen att jag ska sluta äta flåååååtmat (gräddig potatisgratäng på jubileet i lördags), tårtor (Karins makalösa chokladtårta vid samma tillfälle) samt kakor (underbar blåbärspaj med vaniljsås hos E igår) och späka mig fullständigt?

Fan vet om jag inte hellre är fluffig då?  

Det stora 100-årsfirandet alltså.

Efter allt hårt slit med att sätta stämmor, pauser, fraseringar, rytmer och tempon, planera programmet, beställa utmörkelser, ragga presskontakter, anonnsera, beställa meny och kokerska till supén, hämta blommor och skriva tal så har vi nu äntligen firat av Skatelövs sångkör. Att säga att det blev en minnesvärd konsert är en klar underdrift och jag hoppas att publiken (kyrkan var f.ö så gott som fullsatt) hade MINST lika kul som vi sångare hade!

(bild från http://www.sveriges-ksf.se)

Vi delade ut körutmärkelser till de som varit körsångare i 5 och 10 år, samt en flaska champange till en väldigt speciell medlem som sjungit i kören sedan 1946 - slå det ni som kan! Efter konserten - som hyllades med stående ovationer   

avåt vi en trerätters supé interfolierad med tal, musik och allsång och jag är såååå himla nöjd med hela den låååånga dagen.

För lång blev den!

Efter supén åkte nämligen Hjärtat, jag, P19 och Ängelen vidare till http://www.klubbkalabalik.se/ för att lyssna på Hjärtats bror och hans band http://www.visiontalk.se/ som hade spelning på kvällen:

Rickard                      Alex                    Krille

 tillsammans med http://www.myspace.com/sparkamig :

Det blev också minnesvärt av flera olika anledningar, bra musik först och främst naturligtvis men också tack vara alla intressanta människor som var där och för att P19 efter några öl deklarerade att han var SÅ LYCKLIG! Vi var hemma framemot 3-tiden på morgonen och då kändes det med all önskvärd tydlighet att den här Catten inte är 20 år längre....

Men en TOPPENDAG var det och värd vartenda tröttöga jag hade under gårdagen....

att mitt Hjärta är tankeläsare....

Just som jag satt här och segdegade i lilla byn intill havet och inte orkade ta mig för just något alls svängde han hemom och hämtade upp mig och jag fick bli snickarhjälpreda =)

Arbete precis på min nivå, en skruvdragare i högsta hugg och en skvätt friskluft made my friday - nu har jag ork nog för att diska också....

Men till nästa gång jag åker hit måste jag nog beväpna mig med allergimedicin, huvudet är tyngre än ett släpankare och det är nästan underligt att jag kan stå upprätt?

Kärlek kan ju ta sig uttryck på så oerhört många olika sätt - ett sätt jag ALDRIG skulle använda för att (be)visa vad jag känner är det här:

Fult?

Modligt?

Dumt?

Kärleksfullt?

Snyggt?

Alla ovanstående?

Det påstås ju att man inte ska tatuera in namn, kärleken kan ju vara konstant men det händer ju att föremålet för kärleken växlar och en sådan här tatuering kan ju vara aaaaaaningens svår att täcka över med något annat motiv. Fast å andra sidan - visst kan det kanske vara ljuvligt för den för oss okända "Brenda" att hennes karl är SÅ säker på deras kärlek att han gör nåt sånt här?

gjorde jag något jag ofta funderat på men aldrig kommit till skott med att göra tidigare:

Jag anmälde ett reklaminslag till RO  www.reklamombudsmannen.org

Häxan Surtant dök upp när Ängelen och jag helt fredligt att och kollade film på nån kanal och ett av alldeles för många reklmainslag drog igång:

Mannen i huset sitter ute i bilen och tutar otåligt med irriterad min. Inne i huset jäkter kvinnan med att klä på de två barnen när hon VE OCH FASA upptäcker en fläck på sonens tröja. I en tillbakablick får vi se hur allt hennes arbete med att sortera, tvätta, hänga, stryka och vika tvätten kunde ha underlättats om hon bara hade använt *******.!!!

Den sortens reklam anser jag inte bara är fördummande utan också könsrollskonserverande på ett negativt sätt så jag anmälde och idag fick jag en bekräftelse på min anmälan. Beräknad handläggningstid; tre månader. Det skrämmer inte mig, jag är ju van vid Försäkringskassan liksom ;-)

Har du nånsin anmält reklam som du ansett vara FÖR korkad, diskriminerande, eller helt enkelt felaktig?

Man brukar ju mer eller mindre skämtsamt säga att det finns en universallösning för dem som vill gå ner i vikt:

"Ät som en höna, skit som en elefant"

Mmm....tanken är nog god men äter man som en höna - vilket jag provade igår - dvs nötter och frön, frön och nötter så vet jag inte om man skiter som en elefant.

Inga runda fluffiga bollar här inte  

*ajajajajaj*

Rätt vackodag men en vecka för sent, helgdagskväll i Cattkorgen:

Mitt faktiskt ganska lyckade försök att visa Hjärtat att man kan äta annat än tacos eller pizza en fredagskväll..... ;-)

Det som trängs på mitt enorma soffbord är solrosfrön, cashew och hasselnötter. Syfilisbär, ostar, yoghurtdip, nachochips, kex, grönsaker och löjligt gott vitlöksbröd. Åsså lite livgivande nektar, en sort till honom och en sort till henne *L*

Ni minns väl berättelsen om Peter och vargen? Den om herdegossen som hade tråkigt när han vallade får och om och om igen roade sig med att få byborna att komma till undsättning trots att ingen fara hotade - för att slutligen den dagen vargen verkligen kom få alla sina får rivna för att ingen längre tordde på honom?

Lite så har det varit med min mor.

Hon är opererad för lungcancer två gånger - 91 och -93 vilket naturligtvis var ett fruktansvärt trauma med många jobbiga efterverkningar. Oändliga är de gånger efter det som jag och andra närstående fått berättat för oss om färgen på hennes upphostningar, effekten medecinen haft på hennes mag/tarmverksamhet, hur lite ork hon har, vilken mat hon - och därmed alla vi andra - borde och inte borde äta, vilka naturläkemedel som är bäst för vad osv osv.

Jag inser att det låter hårdhjärtat och cyniskt men ganska snart lärde vi oss att stänga öronen för den sortens information, att humma med och nicka. Naturligtvis har vi haft medkänsla men ärligt talat - i längden är det oerhört ansträngande att umgås med, och lyssna på en människa som bara kan prata om en enda sak: sig själv och då främst sin hälsa. Det kan ha varit ett misstag att inte vara mer uppmärksam på vad hon faktiskt sa. Igår var hon på lungröntgen och jag är faktiskt inte helt säker på att jag vill veta resultatet........

*tar på skämsmössan*