har dagens bästa varit ett besök i det som tack vare Hjärtat blivit en favoritbutik, och den ligger dessutom  här på hemmaplan i lilla Byhålan.

Jag har alltså gjort ett besök på min privata bokrea, jag bojkottar nämligen gladeligen bokhandelns som inte alls är den bokrea som jag minns från min ungdom, när det verkligen handlade om REA på restexemplar och inte som nu, något prisnedsatta nyutgåvor   

På *reklamar* KUPAN *reklamar* har jag fyndat idag - nio stycken romaner i nyskick för fem (5) kronor stycket! Gissa vem som ska sitta med näsan nerstucken i en ny bok om dagen nu =) Tack och lov att jag inte smittats av F:s bokskorpionsskräck utan kan både låna på bibliotek och shoppa eget på ovan nämnda eminenta butik - och tack du/ni okända Byhålebo(r) som med så varmt hjärta skänker dina/era utlästa böcker så att jag - som för övrigt inte lider av något slags ägandebegär kan få fylla mitt hem med min sorts dyrgripar <3

eller VAR det verkligen så att kommentatorerna var lite...tvetydiga under skidåkningen i OS?

Jag menar:

"de ligger i spåret och dunkar på HÅRT"

och

"han trycker på rejält bakifrån"

Det ska mandom, mod och morske kvinns till att hållas med sådana aktiviteter i snöslasket..... 

Det märks att vi lever i  mellanmjölkens land, landet lagom, eller kanske "landet brunsås" när det kan skapa sådan hysteri när man äter upp ett marsvin.

Inte för att jag vill äta nåt, jag undviker helst före detta fyrfotad föda och inte för att jag skulle slå frivolter av glädje om E kom och berättade att de käkat upp Pumakatten, men har jag avsagt mig ansvaret - och därmed bestämmanderätten - över mitt fd djur har jag väl ingen talan om vad som händer med det efter det?

Och om man inte kan äta marsvin, då kan man ju inte äta hare eller kanin heller? Och inte ko, gris, får, lamm, get - för tänk om nån bonnaung gått och kärat ner sig i kräket när det var nyfött, och gosat med det?

Ska vi vidga saken kan man då inte heller dricka vatten - någons kära anhörig kan ju ha blivit spridd över sjön? Vi kan inte torka oss i baken med papper, det kan ju komma från ett träd i en skog där någon lekt som barn, vi kan inte kn*lla på en äng för där kan någon ha gift sig eller hållt barndop.....

"Kränkt" har ju för fan blivit ett modeord, det räcker att titta på den du möter så kan du ha "kränkt" vederbörande - eller kan det räcka med att du INTE tittar på den du möter - det kan vara en kränkning det också!

Hassegu liksom - nu menar jag naturligtvis inte att man ska få bete sig hur som helst, varken mot folk eller fä - men  höge farao, det måste väl ändå finnas gränser för hur otroligt överkänslig man får vara?

*lite irriterad*

En snabb och rutinerad kik ut genom föstret visade mig - som väntat - att snön vräkte ner. Jag kände mig mer än lovligt tveksam till att åka på dejt med min illerGöran på AF, men eftersom han inte svarade varken på mobilen, mitt inlästa röstmeddelande där jag bad honom ringa upp snarast eller på mailen så gav jag mig iväg - för alla vet ju vilka gruvliga repressalier vi arbetslösa kan utsättas för om vi inte inställer oss i tid till bokat möte!?

Ganska snart höll jag på att köra ihjäl mig, närmare bestämt redan efter 700 meter där min väg sluttar ut mot en större sådan. När jag försiktigt bromsade in inför stopskylten hände just ingenting - undefär som i de där mardrömmarna man kan ha vettni....

Turligt nog kom jag på att jag kunde motorbromsa och dra handbromsen och turligare nog kom ingen av alla de hundratals lastbilarna som dagligen kör den vägen. Vad som hände med bromsarna?

Jag vet inte, men jag backade tillbaka upp på "min" väg och provbromsade några gånger, konstaterade att de nyss obefintliga nu var helt funktionsdugliga och tog alltså Gud i hågen och for iväg. Sammanlagt 7 mil for jag alltså på ruggigt hala och moddiga vägar, i tätt snöfall - enbart för att få träffa en försenad handläggariller under 40 minuter, på en "arbetsförsening" där hela datasystemet låg nere och för att få veta att han gör i stort sett allt han kan för mig, i nuläget finns inget annat för mig än att söka de fåtaliga jobb jag söker och fortsätta hoppas på en högkonjunktur.

På väg hem höll jag på att köra ihjäl en mamma och ett litet barn. Iofs så gick de (på väg ut) på ett övergångsställe, och där vet vi ju alla att gångagre har företräde - men först efter ögonkontakt med andra trafikanter kan man vara så säker som möjligt på att det är riskfritt. Ögonkontakt upprättades ICKE, i själva verket såg jag varken mamman eller det minimala barnet bakom den enorma snövallen och mamman ifråga hade dessutom sin milt sagt enorma luva uppdragen så hon kan knappast ha sett mig heller....

Men de klarade sig som tur väl är, det är ju knappast väglag för att köra i 190 mitt inne i städerna nu så jag höll en väldigt modest hastighet och hann bromsa. Men lite puls ska jag villigt erkänna att jag fick.......

Så nu är jag i runda slängar 150 spänn fattigare i bensinpengar och parkeringsavgift... och inte ett enda dugg rikare på jobb :(

Alldeles nyss knackade det till i min mobil:

"Vi vill påminna om ditt nästa möte på Arbetsförmedlingen imorgon 20100222 kl. 14.00 Meddelandet går inte att besvara. /Hälsningar Arbetsförmedlingen"

Så där ja, nu återstår bara för dem att lära sig att skapa autogenererade svar på jobbansökningar via mail så att de kan leva upp till det handläggarna själva tycker är "vett och etikett" hos andra arbetsgivare.....

Naturligtvis är jag - liksom de allra flesta människor - behäftad med diverse fel och brister. (Jag vet att du har svårt att tro det Hjärtat, men så är det  )

Igår kväll fick jag veta om ett fel jag inte ens rimligtvis visste att jag kunde ha, och då är jag ändock en rätt insiktsfull person.

Jag gör nämligen fel som gillar snön. Jag har inte ens RÄTT att gilla snön!

Varför?

Jo, för att jag inte tillhör dem som måste ut och skotta fram bil/vänta på kollektivtrafik i ovädret.

På grund av min arbetslöshet är jag alltså diskvalificerad från att ha åsikter om vädret - detta i landet Sverige där ALLA ALLTID åtminstone kan prata om vädret.

Jag fick också veta att på ovanstående grunder har jag egentligen inte heller rätt att ogilla snön. Catten som neutrum? Är det något jag har, alltid har haft och förhoppningsvis alltid kommer att ha så är det just ÅSIKTER!

Alltså fortsätter min intensiva hatkärlek till det ruggigt underbara vinterväder vi har, med härlig vit snö i massor och överjävligt dåligt skött snöröjning.

Så det så!

föranledd av mitt trägna OS-tittande:

Jag har noterat att fåtalet svenskar uttalar Vancouver på rätt sätt - de allra flesta kan -trots vår gedigna engelskundervisning - inte annat än förvränga det till Wankover, vilket torde betyda ungefär "färdigrunkat"  

Samma sak med hockeyspelaren Weinhandls efternamn (har är för övrigt född Johansson) - av någon för mig oförklarlig anledning vill alla mer eller mindre professionella kommentatorer amerikanisera uttalet och gör det med ett hårresande resultat - det blir snarast Whinehandle, som jag tolkar som att de vill döpa om honom till "gnällhandtag"?

Vad är det med oss svenskar och vår oförmåga att förstå förekomsten av enkelv i engelska språket? Nästa människa som säger "Darf Oejder" i min omgivning kommer jag att klyva med närmaste ljussabel!!

Jag är långt ifrån någon rabiat feminist, och ännu längre ifrån en sporttok men jag gillar att kolla på hockey, speciellt så här i OS-tider. I morse ställde jag klockan för att se matchen mellan Sverige och Slovakien, inte inte helt bra match men himla kul att se ändå ä ven om det finns ett och annat jag hänger upp mig på. Det här med tacklingar till exempel, varför får inte damerna tacklas, och vem har bestämt det?

Jo alltså, de FÅR tacklas, men "endast i puckens färdriktning" vilket öppnade för två helt godtyckliga svenska utvisningar under matchen. Kvinnorna säger själva att de vill få tacklas, spelet flyter på betydligt bättre och man slipper kanske förhoppningsvis ytterligare tvivelaktiga domslut?

Naturligtvis blir jag ju irriterad å mina medkvinnors vägnar - för vi är tydligen "inte på riktigt"? Det heter "Damkronorna" och "Tre Kronor" - varför inte "Herrkrnorna"? I flera  bloggar och i folks status på den där spejsade jättecommunityn läser jag att folk "längtar tills hockeyn börjar".

Hallåååååååååå - newsflash: Hockeyn HAR börjat!!! Jovisst, får jag till svar, men inte den RIKTIGA!

Till och med Hjärtat säger att det inte är "riktig" hockey, och ändå vet jag av personlig erfarenhet att han föredrar damer framför herrar  

Jag stör mig som fan på att Marie Lehman står och intervjuar  Micke Rehnberg och Stefan Livh och att herrarna ifråga flera gånger avbryter sig och rättar sig ex vis: "De måste gå med två man, förlåt tjejer"... Chris Härenstam sitter som kommentator och gör likadant: "hon hade två gu....eh tjejer på sig i det läget". Alltså seriöst, det blir ju fan så mycket grodigare att hålla på och rätta sig hela tiden än att råka säga fel? Å jag personligen tycker väl att Herrkronorna med sin medelålder på ungefär 25 år är lika lite "gubbar" som damerna.... 

En annan intressant sak är att dammatcherna spelas i en betydligt mindre arena än herrarnas, man förutsätter alltså till och med i Kanada - som för övrigt är en STOR nation inom just damhockeyn - att intresset för dammatcherna skall vara mindre?

Så vad är damerna egentligen om de inte är "riktiga"? Söta små varelser som spenderar lite överloppstid från hushållsgöromålen med att - för att använda Rehnbergs ord - "putta" på en puck? Nåt man kan skratta lite överseende åt och hoppas att de växer ifrån när de börjar längta efter man och barn?

Anyhoo så tycker jag att Grahn gjorde en bra insats i det svenska målet, och Holst, Holmlöv och Winberg var starka, Winberg petade dessutom in fyra av de tio skott på mål hon gjorde under matchen och nu är Sveriges kvinnligaste (?) hockeylandslag i semifinal!