Oftast inträffar det när jag tittar på tv. Då menar jag inte gamla skräckfilmer - de kan vara nog så läskiga (även om Hjärtat försöker övertyga mig att de bara är hittepå) utan jag menar dokumentärer.

Igår råkade jag hamna i en som handlade om piratmarknader. Inte sådana där man säljer pirater - hade Jack Sparrow varit till salu hade jag slagit till mesamma ;-) för den sorten vet jag inte ens om de finns men den sorten som säljer märkeskopior, eller snarare tillverkar. Eftrsom jag själv är så långt ifrån pryl/märkesfixerad som man kan komma har jag aldrig sett det som ett problem men det började jag mer och mer göra igår när man berättade om förhållandena bakom tillverkningen dvs att unga flickor från Kambodja säljs av sina familjer och kedjas fast vid maskiner.

När en fd polis, numera "märkesspion" berättar att i turistparadiset Pattaya kan man köpa vad som helst, bara priset är rätt och då talar han inte om fejkväskor och -Ttröjor utan hot, stympningar och avrättningar. När en amerikansk advokat berättar hur han anfallits av en knivbeväpnad man och hur hans familj hotas för att han "rotar" i piratimportverksamheten.

När en nigeriansk fd apotekare berättar hur hennes syster dog av sin diabetes, inte för att hon inte fick medicin utan för att hon fick pirattillverkad verkningslöst insulin. När en brittisk forskare och läkare beställer medicin via en helt öppen site på nätet och får - enligt hans professionella förmenande - fullständigt exakta kopior på medicinen ifråga, med "bara" den lilla skillnaden att de han skickat efter är verkningslösa sockerpiller.

När en kvinna i England berättar att varken läkare eller apotek hade resurser att testa om den livsviktiga medecin hon tar varje dag innehåller verksamma ämnen och "lugnar" henne med att hon lika bra kan fortsätta ta den - "eftersom den iallfall inte gör någon skada". När den nigerianska apotekaren som startat ett korståg mot den illegala medicinhandeln berättar att hon och hennes medhjälpare funnit "mediciner" som innehåller tex industriavfall och urin (!)

Då blir jag rädd...och faktum är att jag inte blir ett enda dugg lugnare när jag i ett nyhetsinslag strax därefter får se invigningen av det första privatägda apoteket i Sverige och får höra att receptfria medeciner prishöjts med mellan 7% och 40% innan avregleringen trädde i kraft.

Faktum är att de fria marknadskrafterna skrämmer mig, det skrämmer mig som fan att ALLT är till salu om du bara slantar upp rätt summa. Kan du inte slanta upp får du nöja dig med industriavfall?

Snart kommer Hjärtat hit!  

*räknar ner timmarna*

har jag väl knappt haft några i mitt liv - förutom på det ljuva 70-talet då jag som mellanstadiebarn gillade ABBA:s musik och likt så många andra småflickor mimade framför spegeln. Men ordet "idol" betyder så mycket mer för mig än att man gillar den musik eller de böcker personen ifråga gör - en riktig idol har en fulllödig personlighet, åsikter och stil man uppskattar.

Så igår fick jag mig en idol. Jag har alltid tyckt om hans böcker, men programmet "Anikte mot ansikte: Henning Mankell" gav en större insikt i vem har är som person och hur han tänker. Han delar sin tid mellan Sverige och Mocambique och har många tankar och åsikter om den afrikanska kontinenten, utvecklingsländer, biståndsarbete och annat. Till exempel berättade han vad det skulle kosta att ge ALLA barn på i Afrika en grundlägande skolutbildning, dvs lära sig läsa, skriva och räkna. En rent hisnande summa - motsvarande den vi här i Sverige köper hund- och kattmat för på ett år!!

Tyvärr verkar inte programmet visas på SVTplay, annars hade jag lagt en länk för det var klart sevärt. En länk till Mankells hemsida ska ni dock få, där finns en hel del att läsa om man orkar engagera sig utanför landets gränser: http://www.henningmankell.se/

tittade väderpresentatören djupt in i kameran och sa med bekymrad röst:

"Ja, här i Stockholm har vi ju brottats med ett problem några dagar - moln eller inte moln, kallt eller inte kallt."

Stackars Stockholmare - åsså gnäller folk på Haiti och kallar sitt jordbävningsläge för en katastrof....

Jag finns ju - som så väldigt många andra -  på den där jättestora världsomspännande nätcommunityn. Den är verkligen...........stor.

Den verkar dessutom innehålla minst lika många underligheter som det finns medlemmar, ungefär. Märkliga aktiviteter finns där, man kan mata fiskar, odla får och skjuta ihjäl mafiosos. Man kan skicka hjärtan, kramar och snygga brandmän till varandra. Man kan göra tester av olika slag, de flesta felstavade och med förvånande slutresultat. Man kan maila kuliga uppmaningslekar till varandra. Man kan också gå med i mer eller mindre bra grupper.

Nåt som väääääldigt många gjort och som satt myror i huvudet på mig är att kopiera in en trxt på sin statusrad att de känner någon som har/haft cancer - och att de vill att det ska komma ett botemedel 2010. Jag känner också folk som har eller har haft cancer, jag har velat i många år att det ska komma ett botemedel men kan för mitt liv och kniv inte förstå vad det skulle göra för skillnad om jag sätter den texten i min statusrad?

Cashar staten då helt plötsligt upp några millar till? Blir de sjuka på något mirakulöst sätt friska? Vad HÄNDER egentligen?

Lika ofattbart för mig var det sms som skickades runt för några år sedan gällande den lilla Ängla som så tragiskt mördats, med en uppmaning att skicka sms:et vidare till alla kontakter för att stoppa pedofilin. Hur i fridens dagar stoppar jag en pedofil med ett sms till mina vänner - om det inte skulle hampa sig så att någon av dem ÄR pedofil och blir mirakulöst omvänd av mitt sms? Tror inte det va..... Så vitt jag kunde förstå så var de enda som fick nåt ut av det där seriesmset telefonoperatörerna som tjänade en slant?

Det är inte utan att jag blir lite...rädd (?)när vuxna människor sysslar med sådant. Vill du hjälpa en cancersjuk - sätt in en slant på Cancerfondens konto: http://www.cancerfonden.se/sv/Stod-oss/Olika-satt-att-ge/Ge-en-gava/ , Känner du någon som har cancer blir hon/han förmodligen mycket gladare över ett personligt besök/telefonsamtal/mail/sms beroende på ork, än över att du rutinmässigt copy+pastar nåt på nätet.

av en fjäder, det är inget svårt. Men kan DU låta bli att fortsätta bygga på hönan?

Jag fick ett telefonsamtal av karaktären "visste du att" idag. Jo, jag visste faktiskt och tyckte nog att det jag fått veta av en av de inblandade var väldigt tråkigt. Men därmed var det nog, jag kände inget som helst behov av att sprida min vetskap bland kreti och pleti. Det gjorde den som ringde upp mig, personen i fråga hade dessutom inte ens förstahandsuppgifter utan tredje, fjärdehands och ville förmodligen både få dem bekräftade och utbyggda av mig.

Tidigare har jag känt att om saker och ting inte är av en förtrolig karaktär så kan jag åtminstone bekräfta eller förneka sanningshalten i dem men tidigare erfarenheter har visat mig att det tenderar att byggas just hönor av även det. Så jag avstår med glädje från att ens kommentera vilket i det här fallet var svårt utan att bli direkt otrevlig eftersom den som ringt mig var väldigt påstridig och ville att jag skulle använda mig av mina kontakter för att få veta mer, och alltså vidarebefordra den vetskapen.

Det slutade med att jag förmodligen har fått mig en ovän - men det spelar mindre roll - för den sortens människor vill jag ändå inte ha som vänner.......och som sagt, tidigar erfarenheter har visat mig att oavsett om jag sagt eller inte sagt, gjort eller inte gjort så är det alltid någon som blir förbannad ändå....

det är väl ingen som har lyckats missa att det är Tjugondedag Knut idag - den dagen då man enligt alla konstens regler ska kasta ut julen?

Fast regler förresten - finns det regler för sådant? Jag tror nog att vi går mot ett samhälle med färre och färre vedertagna, ej lagstiftade regler - aka traditioner. Idag dök G upp med en fikapåse i näven och bjöds på kaffe och vi kom in på det där med vad man "bör och inte bör" - hon berättade om värsta vulkanutbrottet man hade haft i familjen på julafton då mellandottern C fick telefon vid 19-tiden och ville ge sig ut för att festa med kompisar. Närvarande äldre släkting fick frispel, tog tillbaka redan utdelade julklappar och åkte därifrån i vredesmod. Bullerbyjulen blev en Norénjul...

Men vår generations traditioner behöver väl inte nödvändigtvis vara våra (vuxna) barns traditioner - även om jag till viss del kan förstå upprördheten i och med att familjens julafton var långt ifrån färdigfirad innan den unga damen ville ge sig av.

Hur hamnade jag här nu då - idag är jag visst genska spretig? Jag ville egentligen bara meddela att nu är Cattkorgen återställd i "förejul" skick och det känns bra - även om jag måste erkänna att jag saknar min jättetacky ljusslinga i vardagsrumsfönstret!

tv:n varm här i Cattkorgen, och ibland får jag till och med välja program själv! Det gjorde jag igår och såg SVT2:s "Fullmåne". Det är en dokumentär som har sin upprinnelse i Rasmus Åkerbloms sömnlöshet vid fullmåne och han tar en kamera med sig och går ut i natten för att få sina funderingar om månens påverkan bekräftade.

I förstone verkar han få rätt; privatpersoner, poliser, barnmorskor, psykologer, ambulanspersonal och krogvakter bekräftar att "det känns som om det händer mer vid fullmåne". Han åker till USA och går igenom material från en rättsläkarstation som visar på att antalet mord ökar...men så börjar han träffa på anomalier och så småningom vänds "bevisen" och han träffar en väldigt intressant man: James Randi http://www.randi.org/site/, http://sv.wikipedia.org/wiki/James_Randi - känd för att ha avslöjat skedböjaren Uri Geller och andra sk paranormala aktivteter och aktörer.

Därefter träffar Rasmus andra vetenskapsmän och forskare som alla har sina alldeles egna förklaring till varför vi upplever att vi påverkas av fullmånen - en av dem är helt enkelt att det är en slags Pygmalioneffekt, en självuppfyllande profetia. Vi ser fullmånen och kommer mer eller mindre medvetet på att tänka på att det sägs att man kan sova dåligt då, tänker på det och sover naturligtvis inget vidare - nästa gång det är fullmåne minns vi den sömnlösa natten och sen är bollen i rullning.

Även hypomanin som sägs uppstå hos människor med psykiska problem har en fullt plausibel förklaring men den minns jag inte så kolla in programmet på SVTplay istället: http://svtplay.se/v/1841061/dokumentarfilm/fullmane