både i Cattkorgen och i bloggen.

Det är hjärnorna som inte funkar riktigt som de ska - varken min organiska, möjligtvis beroende på den oerhört underhållande och spännande finalen i JVMhockeyn som jag gottade mig åt inatt vilket innebar att jag somnade framemot fem-tiden och vaknade (åtminstone rent fysiskt) runt 13.

Den andra hjärnan är hårddisken i datorn, den krånglar till det för mig så pass att inte mindre än tre sjuuuperroliga och intressanta inlägg försvunnit idag - tänk vad ni missat! Markera + deletefunktionen lever sitt eget lilla liv och mina försök att själv få välja vilken text som ska tas bort och vilken som ska finnas kvar ignoreras effektivt av datorn, hence the missing inlägg liksom...Men nu virusscannar jag igen, för andra gången idag efter att ha rensat tempfiler och kakor.

Den här infon är oerhört viktig för mig att få ut - så sprid den över land och hav: Exakt så här spännande är mitt liv idag! =)

Är vad livet i Cattkorgen består av allra mest just nu och eftersom det är så himla tråkigt så har jag beslutat mig för att bespara er det.

Jag skulle kunna skriva om hur underbart vackert det är med all snö som fallit här idag, eller underhålla er med allt onyttigt jag på ett underligt småländskt sätt att tänka proppat i mig för att "rensa hyllorna" från frestelser så att jag kan börja med lite bättre matvanor (?). Jag skulle kunna berätta att jag klockan jättesent igårkväll kastade ut min ohyggligt barrande gran, möblade om och lade ut den fina mattan som Hjärtat skickade med mig hem (tack, bejbi, det blev verkligen bra!)

Kanske skulle jag kunna i ord förmedla hur det kändes att vira halsduken upp över nästippen för att varken skrämma pansionister eller småbarn med mitt nässelfebrigt rödflammiga nylle när jag gick för att köpa snus, eller hur förundrad jag blev över mina grannar som sopade bilen i en halv evighet för att ta den de ca 300 meterna bort till den lokala matbutiken och sedan raka vägen hem igen.

Men allt sådant är ointressant och inget humörhöjade så jag återkommer när jag har nåt mer väsentligt att skriva.

Min förra poll var (som vanligt) en nyfiken fråga:

Ni 22,2% som röstade på det nedersta alternativet - hur blev det, som vilken sketen torsdagskväll som helst eller?

De här grabbarna är aldrig trista - säger de själva ialla fall:

Jag däremot, är oerhört tråkig. Det har blivit mycket jidder på sista tiden om sjukdomstillstånd och annat gnäll. Jag kan inte lova att jag kommer att bättra mig eftersom löften enligt gammal nyårstradition är till för att brytas - men jag ska göra ett försök! *lovar*

Joråsåatte - nu är jag då alltså fläckig som en hyena, men jag skrattar inte ens hälften så mycket.

Fläckarna - och prickarna, och blemmorna och hudrodnaden är alltså så kallade nässelutslag. Dessa emanerar dock inte som jag trodde från penicillinet, utan visade sig vara......*trumvirvel*: En reaktion på ämne i klistret på bandagen. Tadaaaaaaaaaaaaaaaaa!

Vilket alltså innebär att jag är överkänslig mot mina bandage, vilket innebär...uäck, ni vill faktiskt inte veta.

Men jag kan säga att det tar en helvetes massa energi att försöka låta bli att klia, jag som är som vilken treåring med vattkoppor och myggbett som helst. Det hade varit väldigt intressant att vara NORMAL nån gång, idag önskar jag att jag reagerat som gemene man istället och fått rännskita av antibiotikan :(

för att gnälla mer över min fysiska (icke)status underhåller jag mig med en lista - ärligen snodd ur Universum, närmare bestämt Monas.

Nu blir jag med prickiga negerbarn!!!

Prickig är jag själv i och för sig så att det räcker. I går kväll tog jag sista dunderpenicillinpillret, tio minuter efter det fick jag kli på örat. Strax därefter började det klia i hårbotten, och på halsen, och på bröstkorgen. här snackar vi nässelutslag i kubik - enligt bipacksedeln en vanligt förekommande biverkan på penicillinet - men lagom till SISTA tabletten?

Och jippie i en liten låda, när jag steg upp för att besikta min rödflammiga kropp i spegeln insåg jag att infektionen inte lagt sig, från slibbig sårvätska har det återgått till ännu släbbigare var igen.

Kan man få spola fram sitt liv några veckor, jag VILL verkligen inte detta! Jag är trött, trött, trött på läkarbesök, på bandagebyten, på pillerknaprande och på en svidande hud.

Sedär, nu bröt jag ett nyårslöfte också, det där var ju inte så himla positivt.....

på att jag förmodligen varit hemifrån lite för länge är att jag tvärstannar innanför dörren till mitt sovrum och förbryllat tänker att sängen står felvänd i rummet - och att jag inte kan somna eftersom jag sover på "fel" sida av sängen. Hjärtat och jag är nämligen lite tvärsom därvidlag....

Varför måste livet vara så komplicerat? ;-)