Jag har fått reaktioner på att jag bloggar så "öppet" om något så "privat" och "intimt" som min sterilisering.

Så varför skriver jag om en sådan sak?

Jo, dels därför att det här är min blogg och den handlar om mitt liv. En sådan operation ingår i och påverkar i hög grad mitt liv och därför hör den hemma här.

Dels därför att det finns vissa saker som man uppenbarligen inte pratar om. Att inte prata om saker skapar och underblåser fördomar, missuppfattningar och tabun och enligt min åsikt är enda sättet att undvika sådant att prata om det - oavsett om det gäller fattigdom, psykisk ohälsa, sexuella preferenser, religion eller whatever. Jag kan aldrig TVINGA på någon min åsikt, men jag kan förklara min ståndpunkt och synvinkel och kanske därmed bredda någons tankeverksamhet - trots att jag bara är en liten gräsrot som bloggar för ett fåtal läsare.

Jag går inte runt och propagerar för, eller drar upp i varje diskussion att jag är djupt troende kristen eller att jag nyligen steriliserat mig - men där det är relevant förtiger jag det inte heller. På samma sätt påtalar jag inte jämt och ständigt att jag drabbats av smärtrelaterad stress och ätit antidepressiva men om en diskussion halkar in på ämnet så skäms jag definitivt inte över att jag varit i den situationen. Bara genom att vara öpnna kan vi avdramatisera och visa på att vaniga människor hamnar i vanliga situationer.

Innan jag skrev här om min operation visste jag bara om en enda i min närhet som gjort samma ingrepp och trots att jag var 100% säker på mitt beslut kände jag mig lite "udda", efter mitt blogginlägg har jag helt plötsligt  fått en hel del "medsystrar". Likaså vad gäller användandet av psykofarmaka - när jag blev ordinerad det kände jag mig som värsta UFO:t och ville bestämt INTE räkna mig som "psyksjuk". Så här i efterhand har jag - genom mig egen öppenhet om saken - förstått att jag var långt ifrån ensam. Statisktiken visar också på att ca 1/3 av Sveriges befolkning under någon period av sitt liv ordinerats - om än kanske inte använt - psykofarmaka i någon form.

Väldigt få av oss är sådana som måste hållas inlåsta i tvångströja i en madrasserad cell - men sådan verkar den gängse synen vara på oss. Ända tills vi outar oss och visar oss vara hyfsat normala människor som tack vare den där tiden på medicin hittat tillbaka till orken och livsglädjen! Kan jag med hjälp av mina ord påverka någons synsätt det allra minsta, så bloggar jag mer än gärna om "privata" saker......

Sjuk, sjuk, sjuk 

och jag HATAR det!

Jorå, bitvis blev det väl det......

Julafton började lite stillsamt med att StoraSyster ringde och önskade god jul och i nästa andetag uppmanade mig att sluta vara så tjurig och långsint så att vi ska kunna återuppta kontakten igen. Mmm....jo, det kändes ju som en givande lösning: all skuld på mig. Lite klappar hade jag köpt, bla en bok till min morsa som hon kommenterade som följer: "Den har jag redan, så den kan du behålla. Förresten var den inte ens särskilt bra".

Bortsett från ovanstående var det faktiskt en fin jul med god mat och det är alltid lika härligt att ha alla ungarna här. Änglen städade och donade på lilljulafton och både dukade och dukade av bordet, servade med julgodis och dricka. Vi åt, pratade och skrattade, öppnade lite klappar och tvingade oss ner framför tv:n under Kalle Anka "för det ska man"....

Tyvärr bråkade krigsskadan med mig, så passens att det inte blev något midnattsmässesjungande - istället hamnade jag i soffan med feberfrossa

= ( Idag har jag varit på akuten och fått en "elak"infektion konstaterad, fått naveln tömd på var *uäck*, blev omigen sönderstucken för att lämna två rör blod och hämtade ut en jäääättebillig -NOT omgång penicillin.

Alldeles nyss ringde den iofs väldigt charmige läkaren och bad mig komma tillbaka på söndag - blodproverna visade även på en inre infektion och för att vara säkra på att den antibiotika jag fått idag biter även på den vill de stjäla ännu mer blod från mig på söndag....Så jävla jättetypiskt mig - här åker jag för att göra vad som betecknas som ett "rutiningrepp" och åker på en massa skräp efter det.

Synden straffar sig själv?

men bättre lite sent än inte alls?

TREVLIG HELG!

rara barnen då!?

Jag har stapplat runt här med min krigsskada och känt mig skröpplig idag. Värktabletterna jag ringde in gjorde ingen större skillnad och Ängelen har tittat oroligt på mig när jag hasat omkring i slowmotion. "Usch, jag känner mig handikappad" utbrast jag vid ett speciellt djupt knäböj och då ryckte det ljuva barnet in: "Låt mig fixa! Hur ofta har inte du tagit hand om mig när jag har varit sjuk - nu är det min tur att ta hand om dig!" *kärlek*

Sympati har jag fått från ungar som jag skam till sägandes inte ens vet vilka de är. När Ängelen skulle gå hem för att bära ned tvättkorgen i tvättstugan lät kompisarna skicka krya på dig- hälsningar´till mig och när hon hämtade hem vår traditionsenliga lillejulaftonspizza förbarmade sig ett år äldre kompisen M över henne (och mig) och köpte snus så jag skulle slippa försmäkta på denna öde ö med det horribelt äckliga smaksatta kardemumma/kanelsnuset jag köpte i sinnesförvirringen igår.

Ja jag säger då det - så påstår folk att dagens ungdom är känslokall? Fast snackade skit om "dagens ungdom" gjorde man ju redan under den tidiga romartiden.....

Alla "borden" och "måsten" inför morgondagen är uträttade - en lite lågmäld Ängel kom hem efter brådstörtad utflykt till Flinuzen och tog krafftag i det som ska föreställa hennes rum men mest liknar ett jordbävningsdrabbat katastrofområde, dammsög på ungdomars vis mest i mitten av alla rummen, gick och handlade men kom hem UTAN grötris - det var slut. Hur ska vi överleva julafton utan gröt?

Förmodligen anser nu den lilla damen att hon pay-backat för sin oannonserade eskapad men hon skulle bara veta hur länge jag kommer att använda mig av den som....ska vi kalla det "hot"? *flinar elakt*

Hjärtat ringde och berättade att han skulle på lillejulsfirande hos chefen. Den informationen i sig var väl inte så oroväckande - men det faktum att chefen ordnat med taxi både dit och hem gör mig en aning fundersam.......oanade konsekvenser öppnar sig! Tänker han supa ner dem fullständigt och få dem att lova att arbeta både jul, nyår och trettonhelg så att han själv kan sitta tryggt i en apflock på Borneo över helgerna tro?

Misstänksam som jag är funderar jag även över hans tilltro till Hjärtat och hans förmåga att själv förflytta sig den där dryga kilometern hem - med en sån där fiffig laserpekare som står högt på Hjärtats önskelista hade han kanske kunnat ta ut riktningen och ta sig hem ändå?

Nä, jag ska nog anstränga mig för att ta det för vad det förmodligen trots allt är: en väldigt omtänksam chef som månar om sina anställda!

förklara vad det är med snösvängen liksom?

Inte mycket sömn har det blivit inatt - dels på grund av att jag bara inte KAN somna platt på rygg som en rödspätta och hängbuken ömmade såpassens när jag vältrade mig över på sidan att jag inte visste riktigt vvart och hur jag skulle ta vägen....

Men framemot tre - halv fyra kände jag att jag dåsade bort. Vad händer då, VAD händer då!? Jo då, i runda slängar sju (!!!) timmar efter det slutat snöa börjar man ploga vägarna här i Byhåla. Och ack vad det plogades. Vid det laget hade det ju varit en hel del trafik på den nyfallna snön vilket naturligtvis innebar att snön var rätt så rejält packad på vägen. Då tar snösvängen i med hårdhandskarna, fäller bladet och tar med sig övre lagret av asfalten...

Och för att vara ärlig så lät det som om han inte nöjde sig med det utan även tog med grannens mur och minst ett par tre av de olovligen parkerade bilarna på gatan. Vilka iofs fick mig att känna en enorm skadeglädje när jag kikade ut genom fönstret. Det är ju faktiskt parkeringsförbud på min gata, och de (samma människor varje dag) som bröt mot det igår har nu sina bilar ordentligt inplogade. Moahahahahahaha!

Hur vägen i sig ser ut är en annan historia. "Sparkaföre" kan man väl närmast kalla det, och inte en grusflinga nånstans i sikte. Jag SKA bejaka tanten inom mig och köpa broddar!

Surt, surt, surt är det att jag på grund av krigsskadan i hängbuken och den även för mig bristfälliga sömnen måste inhibiera dagens tilltänkta besök hos snyggot Å och vildhunden Wilda  men som väl är så finns det ett gäng sysslolösa mellandagar att ta igen det på!

Det har varit köravslutning, i övermorgon stundar årets sista sjungning på midnattsmässan. Hoppas det går ungefär lika bra som vid adventskonserten:

Själv lyckades jag ju vara på annat håll vid just det här tillfället - men jag måste säga att jag tycker att de klarar sig rätt bra utan mig också ;-)

(Om klippet skulle krångla; YouTubea på "Skatelöv" så dyker de upp där!)