Ända sedan barnsben har jag varit skrockfull, försökt att deala med både Gud och ödet - jag höll tummarna  i stort sett samtidigt som jag uppsände så brinnande heta böner att jag förmodligen svedde änglarnas punghår på kuppen, lovade att "om bara" så "skulle jag". Ibland funkade det, ibland inte.

Än dag lägger jag inga nycklar på bordet, handskas varsamt med speglar, trampar så sällan som möjligt på brunnslock med A på, jag är den där jobbiga jäveln som skickar vidare kedjebreven - om i fall att....Gå under stegar käns korkat i vilket fall som helst så det undviker jag också, spiller jag salt kastar jag en nypa över axeln, slarvar jag bort något provar jag att lägga en sax på fönsterbrädet - om i fall att......

Tidigt, tidigt insåg jag att risken att jinxa saker och ting var stor - dvs att så fort jag uttalade nåt som var positivt för mig förbyttes det till något negativt. Det hände alldeles för många gånger för att jag ska våga mig på det ens som vuxen, nesan när glädjen över något förbyttes till offentlig besvikelse sitter rejält kvar i ryggmärgen - 25, 30, 35 år efteråt.

Därför är det bäst att vara tyst om specifika saker, händelser och personer fast det liksom bubblar i en av sånt man vill berätta. Fast om jag säger att jag jobbar på att fortsätta att vara arbetslös och på att gå upp i vikt kan det ju gärna få bli jinxat?

med arbetslösheten är inte de ändlösa timmarna man kan lägga på långpromenader, navelskåderi, småkaksbakande eller onani - allt efter eget val och läggning - utan att man faktidkt kan läsa oändliga mängder böcker. Det gör jag nu.

Senast i raden är Eva Cassady's "Otrohetsdieten" som handlar om en kvinna på 40+, med man, dotter på väg ut ur boet och ett jobb på en inredningstidning som hon är måttligt road av. En dag får hon av chefen uppdrag att ta kontakt med en prisvinnande arkitekt - samme man som hon under en kort men intensiv tid för 20 år sedan haft ett förhållande med. Hon blir besatt av tanken att omigen bli (åtminstone kroppsligt) den unga kvinna hon var den sommaren och börjar hålla diet. Himla bra bok, jag slukade den hel (lämpligt uttryck för en bok som handlar om dieter). Den är humoristisk och ändå fylld av tänkvärdheter. Vem är jag? Vem vill jag vara? Hur ska det gå till? Vad får det kosta? Vad händer på vägen dit? Och framförallt - vad händer sen?

Läs den vettja! Vänta inte tills du vill gå ner i vikt eller funderar på att vara otrogen - läs den NU!!

innehållslös dag har jag haft idag.

Livet är ju en pôse och man ska fylla det med något - för tillfället vet jag inte riktigt vad bara.

Slå frivoliteter och/eller frivolter är inget för mig, det förra verkar för pyssligt och det senare har jag gjort klart.

Något sjung blev det inte heller idag - gospelkören drar inte igång den här terminen due to för lågt deltagande förra säsongen, bajs liksom eftersom det var den roligaste av mina tre körer :(

Klappa katter kan jag inte göra hela dagarna - då blir jag sjuk, av hundar likaså :(

Städa köksskåpen ba'fatt ha nåt att göra är för trist :(

Disken tog - efter tre vatten - bara typ sju minuter att diska så det var ju ett kort "nöje" :(

Snusar gör jag ju oavbrutet så det blir ju ingen större omväxling att lägga in en ny :(

Plocka håren på benen med pincett skulle ju kunna ta en stund men just självplågeri är inte min grej :(

Tapetsera om i lägenheten kunde vara intressant men det gillar inte bostadsbolaget :(

Hänga på nätet när alla andra sover känns lika givande som att glo på tv :(

Jag tar väl helt enkelt en av böckerna jag lånade på bibblan idag och ser fram emot en låååång natts läsning :)

Kanske är jag det - jag har visst sett att det var 090909 och att Patrick Swayze har dött. Grejen är att det inte berör mig och därför skriver jag inte om det, så enkelt är det. Jag är inte intresserad av numerologi, jag kan på min höjd tycka att det är lite häftigt när jag läser om familjen som har ett barn fött 080808 och ett 090909. Lätt att minnas födelsedagar lär det ju bli. Visst är det tragiskt att Swayzes familj förlorat honom, men för mig är han en människa som vem som helst - visst har jag också dansat dirty (eller åtminstone försökt) i min ungdom men mer än så är det liksom inte.....

Att skriva en blogg för att påpeka det faktum som alla vet, typ :Idag är det midsommarafton och sen späcka den med googleutklipp om traditionella lekar runt stången, blommaunderkuddengrejer, vilka sillsorter man bör äta osv - det är liksom inte jag.

So shoot me.

Eller låt bli att läsa mitt "världsfrånvända" dravel. Om jag har en läsare som gillar det jag skriver, eller 301 varav 300 gnäller...ja, ni kan nog gissa vilket jag föredrar.

Och ja - LIKSOM är ett av mina absoluta favoritord! =)

Innan jag begav mig till kören passade jag på att trilla inom hos E, min Pumakatts nuvarande innehavare för att titta på mina rara barnbarn:

Koordinationen är ff inte den bästa, om man går på golv eller klättrar över brorsan spelar väl ingen större roll?

Det är inte så många dagar sedan de öppnade ögonen så vissa hinder går de fortfarande in i =)

Dags för lite tvätt innan maten!!

Lillebror, med de blåaste ögon jag någonsin sett!

Den stolta (?) men ack så magra modern Puma. För att vara förstagångsmamma tycker jag att hon sköter  sig alldeles ypperligt, kommer springande när (de än så länge odöpta) ungarna piper högljutt, välter omkull sig och tvättar noggrant de små innan maten. Jag vill ha. Tyvärr räcker det med fem minuters intensivkel med de små ullbollarna innan det börjar klia i både näsa och ögon på mig och jag omigen tvingas inse att mina dagar som tillhörande en katt är över - om jag inte vill käka medusiner och det vill jag ju egentligen inte...

För ett antal år sedan infördes i vårt älskade fosterland rätten att välja. Nån slags demokrati har vi ju haft ganska länge, men nu utvidgades våra rättigheter enligt modell "vi gör som stora landet i väster" och vi fick dessutom "rätt" att välja elbolag, telebolag, nätleverantör, pensionsförvaltare samt fan och hans mormor. I mitt tycke snarare en "skyll dig själv princip" än en medborgerlig rättighet - på gott och ont, som så mycket annat här i livet.

Nu har jag fått möjlighet att välja själv igen, en möjlighet med begränsningar - med satta ramar men med ett för mig obedömbart smörgåsbord. Jag har nämligen "fått möjligheten" (läs villkorats) att få en jobbcoach. AF har fått ett antal pengar att lägga på just jobbcoaching och arbetspraktik för alla oss arbetslösa. En sorts konstgjord andning som får mig att fundera på varför inte alla dessa pengar läggs på att skapa riktiga jobb istället? Jag fick en länk att klicka på och därefter den enorma möjligheten att från fem fulla sidor med aktörer välja just den jag ville skulle hjälpa mig på min väg till framgång.

Otroligt, och omöjligt. Till och med ännu svårare än att välja nätleverantör där jag åtminstone kan kontrollera hur många megabyte jag vill ha och till vilken kostnad. I och med den här satsningen på jobbcoaching exploderar den marknaden och hur många aktörer som helst dyker upp på scenen, jag som är den som får "förmånen" att välja har ingenting annat att gå efter än deras alldeles egna lilla reklamskrift för sig själva - men jag får ju åtminstone VÄLJA SJÄLV - dvs jag har mig själv att skylla om det inte skulle fungera. Hur ska jag reklammatade lilla människa kunna göra ett val, hur vet jag att den jag väljer är en seriös person/firma, hur och var kan jag se om de nått något resultat tidigare och framför allt: hur mäter man ett sådant resultat?

Jag försökte bortse från bilder på leende glada människor (förmodligen fd arbetslösa), glassiga ytor och snygga typsnitt, sökte efter valideringar och kriterier som skulle kunna passa in på mig och vad jag trodde mig förstå vara viktigt. Det var inte lätt kan jag meddela. Till slut gjorde jag ett val, bortsåg från företag och människor som jag stött på tidigare av olika skäl och i olika sammanhang för att så lite förförståelse som möjligt skulle finnas. Till min jobbcoach vill jag komma som ett så blankt blad som det bara går. Det går naturligtvis inte. Min utbildning, min tidigare karriär, mitt funktionshinder och min arbetslöshet kommer de att ha, eller få, full insikt i och redan där kommer naturligtvis tankar och funderingar att uppstå.

Från och med måndag den 21 ska jag coachas i tre månader framåt. Tyvärr kan jag inte påstå att jag är odelat positivt inställd till tanken men jag ska försöka gå in i det hela med så öppet sinne som möjligt. Min största brist och begränsning lär förmodligen vara att jag anser att jag har en suverän utbildning och gärna vill arbeta inom den genren - jag vill inte "kasta bort" mina fyra års studier, och inte bara det; jag VILL verkligen ha den sortens arbetsuppgifter - annars hade jag ju knappast lagt så mycket tid, energi och pengar på att utbilda mig? Om någon skulle erbjuda mig kostnadsfri (vidare)utbildning skulle jag inte för ett ögonblick tacka nej, jag skulle lätt kunna bli den eviga studenten bara jag slapp bekosta det själv.

Vilket osökt för mig in på vad jag såg på Platsbanken idag: Tjänsten jag sökte på en friskola i höstas men inte fick eftersom jag var "för dyr" är utannonserad igen, knappt en månad in på terminen. Intressant. Kan det vara så att de snabbt upptäckte att de fick exakt vad de var villiga att betala för? Jag ska fundera på om jag ska skicka en ny ansökan, jobbet som sådant är i sig intressant men med en ledning som inte riktigt verkar veta vad de vill känns det mer tveksamt, den sitsen har jag suttit i tidigare och vet verkligen inte om jag vill sätta mig i igen. Livet är fullt av val - mer eller mindre lätta, mer eller mindre behagliga.....

Pernilla Wahlgren fick krama honom......jag vill också!

Foto: Cathrine Edvall

Ni vet, listor är ju till för att göras...när jag var ganska mycket yngre än vad jag är nu och läste det där lilla häftet med tecknade kärleksserier och annat dravel i så ville jag såååå gära bli känd. Oklart för vad, men jag fattade iallafall att man måste vara kändis för att få alla sådana där roliga snuttifieringsfrågor som alltid fanns med nånstans där i häftet. Jag svarade på alla frågorna i andanom och längtade efter den dagen då JAG skulle få bli utfrågad av en äkta journalist. Som vi alla vet har den dagen inte kommit (ännu) och därför fyller jag på i min pseudokända blogg med mina listor, håll till godo med ytterligare en:

Nämn en skönhetsprodukt du inte skulle klara dig utan!
Räknas choklad som skönhetsprodukt? Inte det nä...då får jag väl säga mascara.

Vad kommer du att införskaffa till hösten/vintern?
Införskaffa brukar betyda köpa....då blir svaret: förmodligen ingenting!

Nämn ett plagg som vi aldrig kommer få se dig i.
Blåjeans. Det är bara inte jag liksom....

Vad gillar du bäst hos dig själv utseendemässigt?
Mina händer är rätt okej, och de "sorgsna hundögonen" har jag fått komplimanger för så jag tror på dem =)

Sveriges sämst klädda enligt dig.
Jag kanske? Tänker sällan på sånt faktiskt.

Nämn en bloggare som du tycker klär sig i din smak!
Nu läser jag ju inte modebloggar - men Yasha hade en bild i sin blogg på en snygg klänning en gång!

Vilket är ditt drömjobb?
Korrekturläsare, eller kanske subtitleskrivare (det heter nåt annat som jag inte minns).

Vad är det som utmärker just din blogg?
Förhoppningen jag har är att folk ska tycka att jag är rätt ordekvilibristisk och humoristisk trots allt gnäll.

Vad ligger högst upp på din önskelista just nu?
Surprise: Ett jobb.