Det var en effektiv - om än otrevlig - bantningsmetod. Minus 2,3 kilo sedan i tisdags. Jag rekommenderar den dock inte utan tror mer på din "sunt förnuft"variant!

För att pigga upp mig själv och andra måste jag visa:

Jag har bestämt mig för att jag mår bättre imorgon och då ska jag plocka och smaska i mig den här lilla godingen, min allra första mogna egenodlade tomat!

Det är tydligen svårt. för en del. För före detta män i mitt fall. Eller "män" är ju stort sagt, jag har ju bara en....Men svårt att släppa taget har han tydligen. Han anser på fullaste allvar att han har nån slags "rätt" att fråga ut - inte mig - men våra ungar vart jag åker, vem jag träffar, vad personen/erna i fråga heter, bor och jobbar med. Detta inte bara en gång utan om och om igen. Ängelen blev utsatt för tredje graden när de var här en sväng för 14 dagar sedan och han insåg att det satt någon i mitt kök. P18 var här en sväng igår med en hel kasse plommon från exträdgården eftersom hans ömma fader (iofs helt riktigt) förutsatt att jag givit bort de jag plockat. Idag loggar han in på msn och undrar om personen som fick plommonen uppskattat dem, ville ha mer, om jag skulle dit snart igen osv osv.

Jag hade så himla gärna velat kunna säga att han frågar av omtanke men det är knappast känslan jag får när han fortsätter med att berätta om att han minsann ska få besök om 14 dagar och att han då vill att Ängelen ska vara där (trots att det är "min" helg) så att hon får träffa föremålet ifråga. Alltså gör han om samma sak som han gjorde med "till- och-från kvinnan": involverar ungarna på allra första dejten trots att han rent schemamässigt egentligen inte skulle behöva göra det....för att "bräcka" mig?

Så fortsätter han på msn med att berätta om hur hans ekonomi förbättrats nåt oerhört sedan vi separerade (trots att ungarna berättar om motsatsen, om hur det ekar i kyl och skafferi, om hur han hävdar att han inte kan skjutsa eftersom han inte har råd mm), om hur bra han mår, om hur damerna jagar honom, om.....ja, en massa jaddajadda helt enkelt som han fortsätter med trots att han inte får svar från mig. "Blocka honom" säger vännerna till mig - men jag har honom hellre på msn än i telefon eller utanför min dörr, vi måste ju för ungarnas skull ha någon form av kommunikationskanal?

Hur gör man?

Söndag, denna eländes dag som alltid kommer alldeles för snabbt - oavsett om man arbetar eller tillhör dem som är mellan jobb.....Imorgon går "alla andra" till jobbet och jag är rätt säker på att det finns en och annan som skulle önska att det vore fredag igen imorgon. Jag som inte ska gå till jobbet önskar också det, så att "alla andra" kan komma hem och ta helg =)

Helger är nämligen trevliga - denna har (trots en kost på vitt bröd, kokt ris och en gnutta kyckling) varit alldeles tippelitoppen! Jag har sett Ölandsbrons ljus från landsidan, suttit på en pir och betraktat ryska vattenskoterdivisionens erövring av en liten byhåla, gått en lång promenad mizzinazzen, luktat på mognande äpplen, ägt sönder någon i ett tv-spel i filmkunskap (och visat upp mina ickeexisterande skills vad gäller bilkörning på tv), varit medshoppare, pantat ett orimligt högt antal PET-flaskor, pratat med en kulsprutepratande biscottibakande skånska, blivit halvt ihjälskrämd av nån slags fågel, skrämt halvt ihjäl någon när jag hojtade när jag blev rädd för fågeln, sniffat på en nystängd pizzeria, kört bil mängder av mil på kringelikrokvägar och massor, massor av annat.......Badat badkar har jag dock ICKE gjort! ;-)

Kan man bli annat än trött av ett sådant hiskeligt tempo? Godnatt!

Det kan vara lätt....eller så kan man göra det svårt för sig, som den här snubben:

http://melodymaker.posterous.com/the-reason-some-girls-stay-single-very-funny

Lycka till med den attityden liksom......

och doftar ljuvligt gott. Jag har späckat honom med rivet äpple, kanel och hackade nötter. Himla jävla jättetrist bara att jag inte kommer at våga sätta tänderna i honom. Hittils nder dagen har jag nämligen lyckats få i mig en hel thékopp kokt ris och jag är säker på att 125% av det har kommit ut igen. Ett tag funderade jag allvarligt på om jag skaffat mig salmonella och då ska ni veta att jag inte är ett enda gnyttedugg hypokondrisk.

Framför mig ligger en skiva torrt rostat bröd och slokar intill ett glas sån där hälsodryck som på latin heter "för livet". De lockar inte det allra minsta men är ändå ett bevis på att jag kryat på mig, jag kunde cykla de 300 meterna till affären utan att varken vrida mig i plågor eller desperat se mig omkring efter närmaste toalett. För tillfället har jag svårt att bestämma mig för vilket som slår ut mig mest: en sån här magkörare eller en rejäl förkylning. Det enda jag säkert vet är att om helvetet och skärselden på allra minsta lilla sätt liknar de magplågor och därmed följande andra smärtor (vars beskrivning jag inte tänker gå in på men som ni säkert kan föreställa er) jag upplevt sedan nån gång inatt - ja då ska jag börja bikta mig och köpa avlatsbrev pronto!

Visst är det nyskapande, spännande och innovativt med nya bloggplatsen, fd bloggagratis.

Allt som inte jag är med andra ord.

Jag ser hos många av er andra att ni tycket det är kul med ny layout och sånt där. Jag ska be att - som vanligt- få vara kärringen mot strömmen. Det här blev jobbigt. Jag har ju känt mig helt tillfreds tidigare, inte saknat något och inte önskat nåt nytt. Nu vet jag att jag kommer att få höra att jag inte behöver ändra på nånting ba'fatt möjligheten finns. Säger du det så är det nog så att du inte känner mig så väl. Går nåt att ändra på så bara MÅSTE jag göra det - även om jag egentligen känner mig smått illa till mods när jag gör det. Känns uttrycket "Curiosity killed the cat" igen liksom?

Nu ska jag ägna eftermiddagen åt att smälta både det faktum att jag numera skriver mitt mer eller mindre intressanta svammel på bloggplatsen och att snyggot Å och jag har varit på den jättestora möbelkedjans ursprungliga och minsta (?) varuhus här i landet. Jag handlade för hela 258:-, nästan personligt minimirekord för mig. Inga värmeljus och inga servietter, men däremot en kanske något ovanlig present.

Ikväll börjar kören igen *gör vågen* och det glädjer mig. Jag har sjungit alldeles för lite i sommar

Imorgon är det dags att baka Hermankakan och jag är glad åt att kunna meddela att jag lyckades prångla på snyggot Å en av "ge-bort" delarna som hon skulle vidarebefodra till sin svärmor. Två är bortlovade till M och J. men vem ska ha den sista klutten - för man kan väl inte slänga Herman - det är väl nästan liktydigt med mord?

för att jag känner mig så vidare blomlik idag (möjligvis som en vresros) men jag gjorde det där blomtestet ändå som alla andra gjort. Något gapigt lejon blev jag inte, däremot en Canna.....en "exotiskt eldig blomma"

”You stand up for what you believe in, even if it gets in the way of what other people think. You are proud of yourself and your accomplishments and you enjoy letting people know that.”

Yeah, that's me!

Kuriosa om Cannan: Cannan kallas även "Indianskott". Det sägs att dess svarta hårda, ärtliknande frön användes som ammunition i de många slagen mot indianerna. I Asien använder man cannafrön på ett fredligare sätt. Buddisterna använder dem i sina radband. Latinskt namn: Canna Indica L.