så är det inte texten jag känner för - även om den är oerhört vacker - utan rösten, rösten, rösten! Sååååå mycket känsla....

Fy vad ni är dåliga på att leka doktor - åtminstone på mitt sätt....Men det är okej, jag kurerade mig själv igår med en fullständig frosseridag. Ängelen och jag var precis lika uttråkade, rastlösa och fattiga båda två så vi parkerade framför tv:n och svullade i oss det mesta som inte hade fått gröna kanter här i skåpen. Inatt har jag inte hostat alls. Förmodligen var det symptom på nån slags socker- och fettundernäring jag hade....Nu är det åtgärdat och jag funderar riktigt allvarligt på om det verkligen kan vara så nyttigt att motionera som det påstås?

Än så länge idag har jag lyckats avstå från kroppsansträngning, inte egentligen för att jag velat utan för att jag nångång, nånstans hört att det är osmart att gå ut i åska och slagregn. Även om jag arbetar efter principen "ont krut förgås inte så lätt" i allt jag företar mig så känns tanken på en dyngsur krutdurk utsatt för blixten inte helt angenäm. Vi får väl se om det lättar här framöver - fram till nu har det åskat rakt ovanför, i närheten och omkring i ungefär fyra timmar, blixten slog förmodligen ner nånstans också eftersom vi var strömlösa i en halvtimma eller så.

Det är inget kul att vara strömlös, speciellt inte när man som jag är nyfrälst på en företeelse jag helst inte vill namnge eftersom jag vid något tillfälle beslutat mig för att hålla min blogg reklamfri, men jag kan ju säga som så att det är en musiktjänst som streamar massa bra musik in i mina högtalare och betydligt lättar upp mina dagar. Ängelen envisas tyvärr med att skifta till sin egen spellista så fort jag vänder ryggen till och tja....även om vi lyssnar på en hel del samma musik så är det mina skramligaste och hennes stillsammaste som vi har gemensamt och en hel dag av hennes musik skulle förmodligen orsaka sprängning av minst ett blodkärl i min hjärna....

Nu har hon stängt in sig på sitt rum, den inte längre så lilla. Hon anser nämligen att jag lider av en missuppfattning, nämligen den att personer som lever tillsammans ska dela på hushållsarbetet. Hittils har delningen utfallit i ungefär 99% mot 1%. Att hon tog upp de sista fem plaggen ur torkskåpet igår - varav fyra var hennes egna jeans - anser hon uppenbarligen vara hennes insats för månaden. *sucka* Idag fick den älskansvärda välja på att diska HEEEELA jättedisken eller att dammsuga alla våra sjuttionånting kvadrat. Hon valde dammsugningen - muttrande att "så är det inte hemma hos pappa, och så var det ALDRIG innan du flyttade, då gjorde du minsann ALLT utan att gnälla så förbannat". Ehhh...nähä. Jag vet det lilla hjärtat, det är en (av många) anledningar att jag inte bor hemma hos pappa längre.....

Doktor House alltså - tänk inget annat era fulingar! Om vi gör så här: jag berättar om mina symptom och övriga fakta, så ställer ni en diagnos - okej?

Symptom:

Under de senaste tre kvällarna/nätterna hackhosta vid sänggåendet som successivt övergår till slemmiga upphostningar och snörvlande långt upp i från hjärnan à la gammal gubbe. Vid uppstigning ur sängen släpper hostan relativt omgående.

Övriga fakta:

"Non -allergic" täcke och kudde.

"Non -allergic" tvätt- och sköljmedel.

Inga varken två- eller fyrbenta husdjur har vistats i sängen under nämnda nätter.

Pälsdjursallergiker - notera ovanstående! 

Ingen känd födoämnesallergi.

Fönstret ständigt på glänt för god syretillförsel.

Ej infekterad för övrigt.

Ickerökare - snusar dock men sväljer det ytterst sällan ;-)

Har ingen rökelse eller annat skumt orientaliskt i sovrummet.

Dammsuger iofs sällan - men HELA lägenheten är i samma skick.

Nu är det er tur - diagnos tack, någon?

var ett uttryck jag fick med mig på vägen - roadtripsvägen alltså!

Och det gör det - i sinom tid och om man inte haussar för mycket. Morsan orkade inte med att resa hit, jag beklagade inte det. Istället fick lillefar, Ängelen och jag en riktigt trevlig handla&fikastund på DetStoraVaruhuset. Faktum är att jag shoppade loss på ett trepack förstoringsögon för det facila priset av 89.90 Så länge det är vad jag behöver lägga på glasögonkontot är jag glad. Glad blev jag också över de hemodlade grönsakerna vi fick av lillefar, späda krispiga morötter, rödbetor, potatis och sallad. Gottigt!

I ett anfall av omtanke eller var det kanske vekhet beslöt vi oss också för att gå på födelsedagsfirande i augusti. Som P18 sa: "Det behöver ju bara bli nån timme - längre tid tar det väl inte att äta?" Jaja, det blir nog bra med det....

Bra har det också blivit med det motionsryck jag helt oförmodat råkat in i: tre kvällar denna veckan har jag stavgångat en runda på ungefär 4.5 kilometer. Jag är rent löjligt stolt över mig själv.

Höfter; funkar över förväntan.

Knän; inga problem!

Benhinnor; fullständigt smärtfria!

Fötter; ajajajaj - det framgår med all önskvärd tydlighet att mina superbästa skor inte är superbäst längre - de är helt slut och sönderpromenerade. Synd att den sorten jag MÅSTE ha kostar minst 800 spänn. Det kan jag inte budgetera för. Punkt.

Jag tänker faktiskt inte ge mig den här gången ändå, minst tre gånger per vecka ska jag gå den där rundan - men väga mig väntar jag nog nån veck...mån...nåt ÅR med!! *ryser vid tanken på splittrad glasvåg*

Vad är det?

Inte somnade jag så sött som jag trodde och hoppades igår. Nää...istället fastnade jag i ett maratonprat i telefon. På gott och ont. När skuggor ur det förflutna dyker upp - gör man bäst i att tända lampan då?

Precis som förr blev dess massor av skratt, men också betydligt mycket mer allvar. Status är quo så egentligen har absolut noll och ingenting förändrats och ändå förändrades en hel del med det där telefonsamtalet, Min förvirring kom tillbaka med full kraft och trots att jag uppmanades att "inte grubbla hela natten" så gjorde jag nog det åtminstone halva natten. Samt vaknade med ojämna mellanrum. Vaknade "för dagen" vid 6.50 och trodde inte mina ögon. Min hjärna tror fortfarande inte att det är sant.

Krämen på kakan är att moråfar kommer hit med Ängelen idag framemot eftermiddagen. Då är det meningen att jag ska vara glad, trevlig och fokusera på att underhålla. Uäck. Jag förmodas antagligen också lämna besked om datumet för att fira mor passar oss alla. Sanningen att säga så har jag inte ens berättat om planerna för mina söner. Treåringen i mig vill kasta sig på golvet, sparka och slå och skrika "Villintevillintevillinte". Men det gjorde jag inte som treåring, så att börja nu vore ju rätt patetiskt.

Nä, det påstås ju att jag är en vuxen kvinna, jag hävdar det själv bestämt förresten - speciellt när min mamma berömmer mig för att jag kan bre smörgåsar, eller förebrår mig för att jag "åker och skaffar killar så långt bort". Dvs när jag åker för att hälsa på vänner runt om i landet. Jag har insett att även min mamma är en av dem som lider by proxy för att jag är singel. Undrar om det är en fläck på hennes status?

Guuuuuud vad jag är/blir trött.....

Tja, det är inte mycket till liv egentligen...Vännen E håller på att bygga om sitt hus och idag for jag dit i akt och syfte att hjälpa till att bära lite byggskräp till tippen. Det visade sig bli en lång och innehållsrik dag då jag fick inneha diverse funktioner utöver byggjobbarens. Jag har varit fikafixare, spindelskrämmare (med tanke på min fobi undrar jag vem som skrämde vem bäst), sällskapsdam, barn/badvakt, fredsmäklare, grillmästare och telefonsvarare. Med andra ord inget som jag inte kunde tidigare.

En dag som tillbringats till 99% utomhus är inget jag är van vid - men jisses så skönt det har varit. Ikväll somnar jag säkert före halv två, ovaggad dessutom! Min breda glappkäft har jag lyckas hålla idag, och faktiskt inte ens behövt reparera skadan som uppstod igår - den blidde reparerad ändå Hassegu vad jag gillar storsinta människor som inte enbart vill vräka skuld på andra =)

Motionsrycket känns som om det får vila ikväll, jag har lätt kommit över de där 10 000 stegen/dag som jag föresatt mig att ta - vilket också innebär att den lille smygrökaren får stå i skogen och röka ifred utan att åtminstone jag kommer älgande och skräms så han skäms - men kul var det att se hans min när jag dök upp i skogen! Jaja, lite roar den lilla liksom....

Summering: ytterligare en BRA dag!

Att hålla klaffen alltså.....när det som kommer ut bara är dret och dynga och sårar folk. Fast jag VILL ju säga sanningar, jag kanske bara måste lära mig att linda in dem lite bättre?

Å andra sidan - har man valt att vara med mig, så har man väl valt mig med alla mina fel och brister? Ehh..nä förresten, den frågan har jag ju ställt och fått svar på tidigare, det som är "charmigt" och "personligt" och anledningen till att man ursprungligen vill lära känna mig blir ju jobbigt för vissa i längden.....Nåväl, vi får väl se om det värker över - gör det inte det så gör det inte det och då är det så. Fatalist - javisst!

Kan man vara annat i det här livet? Nästa liv ska jag bli ett vitt oskyldigt litet lamm som skuttar runt på fluffiga molntappar, utan ett bekymmer i världen - inte ens vart nästa dassrulle kommer ifrån!

Tankesprång där.....halkade visst in på nån slajmig tvreklam....

För många tankesprång tror jag. Imorgon ska jag berätta om mitt motions- och hälsoryck, om den lille smygrökaren och  - kanske till och med något trevligt? Sov gott, ni som inte redan gör det!

är en händelserik sådan - det är Frankrikes nationaldag till åminnelse av den dag då revolutionen bröt ut iom stormandet av Bastiljen, det är kronprinsessan Victorias födelsedag (lämpligt tycker jag - hon är ju en Bernadotte), 1865 blir Edward Whymper den förste att bestiga Matterhorn, Folke (prinsessans pappa) har namnsdag, Angélique Kidjou fyller år, Dick McDonald som grundade den första Donken dog den här dagen (vågar vi spekulera i huruvida det berodde på fetthjärta?), domen faller i "Serie A-skandalen" och tre fotbollslag blir nedflyttade. Massor av intressanta saker har hänt genom tiderna den 14 juli.

Dessutom är det morsans födelsedag. Förmodligen förvånar det enbart ett minimalt fåtal av er när jag berättar att hon valt att fira den med min StoraSyster och hennes familj. Mig förvånade det inte ett dugg. Det kom, som vanligt, en och annan förklaring. Jag lyssnade inte på dem. Hennes val är så uppenbara och jag bryr mig egentligen inte så mycket om dem längre. Vad jag bryr mig om är att hon inte kan vara ÄRLIG och säga som det är utan att hymla omkring. Ärlighet är nog den egenskap jag värdesätter allra mest hos en människa. Man kan få vara snål, om man kan vara ärlig och erkänna att man faktiskt är det.

Man kan få vara en lögnare, om man är ärlig och erkänner att man är den sorten som inte alltid håller sig till sanningen. Fast hur ska man kunna veta att inte det också är en lögn? Äsch, ni är så kloka så ni fattar principen i det jag försöker säga! Snart är det dags för mig att vara ärlig. Mitt i hummandet visade det sig att morsan vill bjuda på middag på lokal lite senare i sommar. Jag vill inte gå. P18 vill inte gå. Ängelen vill inte gå. P20 har jag inte frågat ännu, men jag har mina tvivel. Då ska jag stå där och rakryggat kunna säga att vi inte vill.

Jag vet vad hon kommer att säga: "Men för min skull". Det ärliga svaret där är att det eda som skulle kunna få oss att tänka om är - för pappas skull! För vi vet vem det är som får ta skiten efteråt om vi avböjer. Moraliskt dilemma. Hur gör man - när man inte vill nåt så mycket att det värker, när man inte vill ha ännu fler förödmjukelser staplade på sig, vill bespara sina (visserligen stora, men ändå) barn ifrån detsamma,  men vet att nån annan får betala för det?

Grattis på födelsedagen, lilla mamma......