det ligger nog tydligen inte riktigt för mig längre, det där att deppa ihop och gräma mig även om jag mår ruffligt bitvis?

Snoret och geggan har släppt, jag har bakat kolakakor och tröstätit några stycken för att riktigt spräcka både gränser och byxlinningar, läst lite i en eftersläntrarbok jag glömt att jag hade och har man sett på fan; lyser inte solen lite nu också minsann!

Det kanske inte är en så himla dålig dag ändå.......... =)

Jag brukar inte be om ursäkt för att jag är den jag är, gör det jag gör eller tycker det jag tycker - men idag börjar jag med att säga förlåt - för det här kommer att bli en urusel gnällblogg! Tycker ni att sommaren ska innehålla enbart ljuvt och glatt kan ni sluta läsa här liksom.

För fy satan vilken miserabel dag det här är. Jag väcktes av ytterligare ett fullständigt innehållslöst och meningslöst sms vid åttatiden - naturligtvis alldeles för tidigt för uppvaknande! Kunde jag somna om? Näää då, för när jag kisat mig till vad som stod på den PYTTELILLA displayen på mobilen insåg jag att kisandet inte berodde enbart på morgonblindhet och ålderdomssynsvaghet utan på att mina ögon var fullständigt igengeggade.

Inte bara de, utan även näsa och hals hade fått ta del av gegget. Infekterad - IGEN! Satan i gatan vad jag är trött på de här random infektionerna som bara kastar sig över mig! Nässprej finns inte i  Cattkorgen, halstabletter finns inte i Cattkorgen, duscha orkar jag inte ens tänka på att göra, kläderna jag drog på mig är av det slaget att  modebloggerskorna hellre skulle dö än tänka på att de en gång skapats, jag vill/kan inte byta kläder utan att duscha - alltså går jag inte ut, alltså kan jag inte köpa medikamentsubstitut. Ängelen har jag dumpat hos morföräldrarna tills imorgon - alltså kan hon inte handla åt mig.

Jag skulle kunna ringa till A eller E och be dem rycka ut, men jag orkar inte umgås med någon av dem ens den lilla minut det skulle ta att överlämna det inköpta, alltså får jag sitta här och ha ont och tycka synd om mig själv. Himlen är lika grå som jag känner mig. Jag har ont i näsan. Jag är fullkörd med kliande myggbett och känner mig svullen som en gurka i en spritbål. Svullen ja, öl- ochproteindieten gjorde susen så länge jag stod på den, tillbaka på normalkost inser jag att jag sprängt alla gränser (som jag iofs aldrig varit så noga med att sätta upp), den lilla biten död vildgris jag åt i lördags spökar fortfarande.

Humöret är på absoluta nollpunkten och på väg neråt, jag kan inte riktigt sätta fingret på varför och tja...det finns nog bara ett enda ord att säga om den här dagen:

Urrrrk!

tillhör väl inte de allra vanligaste synerna? Som liten blev jag uttvingad av mor och mormor att kasa runt i riset, bet alltsomoftast i bärfisar och blev onådigt myggbiten. När jag blev lite äldre lyckades jag tjata mig till att få sitta i bilen och läsa, tuta lite då och då för att tanterna skulle kunna ta ut bäringen och inte gå fullständigt vilse.

I vuxen ålder har jag i stort sett lyckats undvika plockandet. Missförstå mig rätt - jag GÅR gärna i skogen, det är det där eviga böjandet jag inte riktigt vill vara med om! Ungarna skickades ut på bärplockande med mormorfar så de har inte behövt fattas den delen av "ljuvliga barndomsupplevelser" - fast de har nog ärvt en hel del av tyckandet om den saken av sin kära mor.

Idag ringde snyggot Å och tyckte att det var dags för blåbärsplockning. Jodå, jag for iväg, nogsamt försedd med fika. Det är ju nämligen den allra bästa biten med skogsvistelse. Lite blåbär hittade vi faktiskt - inga mängder men tillräckligt mycket för att jag ska vara nöjd med min dag, sällskapet icke att förglömma.

Det enda mindre bra är att myggorna fortfarande älskar mig precis lika mycket nu som när jag var liten, och det faktum att min löjligt låga blodtryck gör mig ganska olämplig för nivåförflyttningar. Skogen snurrade rent skrämmande mycket bitvis. Älgar såg jag inga - bara lite bajshögar, vildsvin slapp vi också tack och lov - fast beväpnade som vi var med världens bästa grishund Faxe och hans superfarliga husse M så hade det kanske inte gjort något?

Nu ska jag - som den klåfingrigt tjuriga treåring jag är - klia sönder myggbetten ovanpå myggbetten :(

det ha blivit ett lååångt inlägg om dagens aktiviteter och vedermödor i fäderneshemmet.

Bloggagratis höll inte med om det.

Kvarstår gör därför enbart frågan: Har du spelat sällskapsspelet "Risk" nån gång? Har du en dummieverision av de överjävligt komplicerade spelreglerna att delge, så hör av dig!!!

//IrriCatten

Jag fortsätter att framhärda i att jag har det bra - även om det haltar lite ibland. Igår var planen att träffa en vän, gå och fika och umgås massor. Ähem - ni vet det där med att planera? Det sprack så klart, för när vi kom fram var fiket så klart stängt, det enda i byn.... :(

Nästa sak som sprack var min hud - vännen noterade att jag var väääääldigt torr på ryggen av min Mälarensolbränna och erbjöd sig att smörja på smörja, gjorde så och fick handen full av Cattskinn. Uäck liksom! Det alstrade inte ens någon elektricitet, av någon form utan skapade väl mest...typ äckelkänslor.

Påsen med chips vi vräkte i oss i ren desperation som substitut för de uteblivna räkmackorna var heller ingen höjdare, bilresan hem höll på att rendera mig en älgkalv som kylarprydnad och imorse väcktes jag rent snortidigt av ett sms, med i stort sett inget innehåll alls.

Ungen (formerly known as Ängelen men för tillfället degraderad) hade haft kompisar hemma, golvet var full med oidentifierbara smulor och klägg, vardagsrummet ommöblerat till oigenkännelighet vilket innebär att jag just nu sitter i stora mysfåtöljen framför datorn (?!), hon har vänt på dygnet så till den milda grad att det igår var kapitalt omöjligt att få henne ur sängen före halv fyra på eftermiddagen.

Men det är nog så här det ska vara, det krävs en och annan halvdan dag för att jag ska värdesätta de bra så mycket mer. Nu väntar jag med spänning på nästa bra dag =)

att min blogg ska urarta till nån slags "hjälp-jag-är-så-fet-jag-måste-gå-ner- i-viktblogg" men jag måste komma med ett litet tips till alla er som går just i de tankarna:

Håll er till en diet på öl och udda proteiner! Med hjälp av den sortens kosthållning har jag gått ner 2 kilo sedan jag lämnade hemmet i onsdags. Liiiite motion har iofs också ingått, men definitivt inget som kan liknas vid varken ett core- eller boxpass........

Jag tror på det här - minst lika mycket som på att vräka i sig flottindränkta ägg och bacon till frukost - och var och en blir salig på sin fason =)

Tro inte på något sätt att jag beklagar mig, jag har haft det helt fantastiskt på min semester - men det är bara att konstatera att man inte är en tonåring med tonåringars återhämtningsförmåga längre....

Gårdagen tillbringade jag pendlande mellan sängen, soffan och väldigt korta stunder även datorn, ständigt gäspande. Högt räknat har jag nog sovit i snitt tre timmar/natt under min bortavaro, thanks to snarkande sällskap och två av nätterna även en ständigt kuttrande och sällskapssjuk turturduva. Det är för lite för en Catt!

Idag masade jag mig upp på tantcykeln och cyklade hela långa 300 meterna bort till den lokala matbutiken. Jag hade gärna avstått, men det var tomt i snusdosan så nöden hade ingen lag. Där träffade jag på min bil och två rara tonåringar som köpte choklad och slog följe hem till mig så eftermiddagen och kvällen har vi tillbringat i mitt allt mer syrefattiga kök, spelades Skip-Bo, detta fantastiska evighetsspel som vi är lika hung - up på alla tre. Lite käk brassade P18 åt oss under tiden, när vi började känna att chokladen stod oss för högt i halsen.

En stilla onsdag i hemmets lugna vrå, med rara underbara tonåringar var precis vad som behövdes som nedvarvning idag. Men hassegu liksom - vad BRA jag har det! =)

Jag vet inte vart jag ska börja, så mycket har hänt, så många ställen har jag sett, så många människor har jag mött.....och INGENTING har varit dåligt!

Det har varit fem dagar av fröjd, fest, närhet och gamman. Fem oförglömliga dagar där jag levt livet fullt ut och mått oförskämt bra. Jag har åkt Jagga, jag har käkat på lyxrestaurang och vägkrogar, jag har seglat i en stilla slör på Mälaren, gungat Jonken på Sundbyholm *L*, druckit mer bärs än sammanlagt tidigare i livet, träffat människor som jag aldrig skulle mött annas, sittdansat på Nisses, fått krama Lo och T irl, cruisat i V-ås bland obeskrivbara fordon, fått en sång tillägnad mig och blivit sjungen om *rodnar*, varit på min första karaoke, snackat engelska så det stod härliga till, tupplurat väldigt behagligt, skällt på en raggare på Donken (mindre genomtänkt), coachat en tvehågsen, och mött kärlek, kärlek, kärlek!

Det är svårt att komma ens i närheten av att utförligt kunna tacka alla för allt, men B: Tack för resan, utan dig hade inget varit möjligt, *me love you longtime*! M, M och E: Tack för logi och seglats, min första någonsin, som gav mig en rent underbar bränna - och fylla. Catter ska inte dricka GT i en sittbrunn! Tack M för handhållning, biljettbokning, övernattning och taxi.Tack  T för omtanke, suverän lasagne och hudlotion *S*. Tack J för träffen och ett och annat ret ;-) Tack Le för att du kom och spelade lite go musik för mig så att jag klarade raggarhelgen. Tack Lo för att du ville rädda mig från Nisses! Tack Spinnande kissekatten för lungt och lågmält sängsällskap sista natten på turnén, det behövdes som omväxling.......

Och kvar på hemmaplan: Tack SnyggotÅ ( ifortsättningen även känd som Gambia-tanten*L*) och E som med ojämna mellanrum hört av sig och kollat så att jag hållit mig någotsånär på banan. Jag var på banan - rätt mycket om jag ska vara ärlig! =)

Nu återstår det att landa i vardagen igen, vilket idag innebär att tvätta, men till och med det kan jag göra med ett belåtet leende på läpparna. Hassegu vad jag har haft det bra...........